Från början skulle det blivit korallrött – over det hele. Men färgpigmentet hade inte rätt kemi för materialet i takpannorna. Vara Stationshus blev därför knallblått istället. Diskussionerna har gått höga om grannbyns gamla stationshus med interiör från 1950-talet. Men inget kunde betvinga beslutsfattarna.

Avsikten var att skapa något som kan ”överraska, glädja och skaka om”. Hela stationshuset utgör ett konstverk som kallas ”Blue Orange” som ska stå klart våren 2012. Konstnärinnan heter Katharina Grosse, verksam i Berlin med uppdrag i många länder. Men det är inte färdigt med detta… nu i vinter tillverkas sex skulpturer (typ, stenbumlingar i regnbågens alla färger), den största 6x3 meter, som ska ligga på taket! Från att ha varit en tämligen blek 50-talsbyggnad får grannbyn ett överväldigande blickfång. Nog hajar man till.

Lille katt, lille katt, lille söte ka-atta... Blev alldeles tårögd av en märklig händelse i kattvärlden. Nästan som ett under… Bloggvännen Berit Elisabet miste sin älskade Mysan som försvann före jul. Trots mycket letande har katten ännu inte återvänt. Efter några komplicerade turer inträffar något jag nästan vill benämna 'mirakel'. Ja, man ryser… Istället för den kära Mysan kom… Mysans son Myse, rena avbilden av mor. Läs HÄR.

Katter är bedårande. Hade en Hannibal i tonåren som försvann spårlöst, ganska lik Mysan och Myse förresten. Oron, saknaden, letandet och slutligen sorgen glömmer jag inte. Katten på bilder nedan är den enda katt som får bo i Lilla Huset. Den springer inte bort, blir inte överkörd eller nåt annat ruggigt. Sådan oro var och varannan dag skulle jag inte orka med. Föredrar marsvin, hundar och fåglar som är lättare att ha kvar hemma. Man får glädjas åt andras katter istället.

klicka för större bilder

Nu har jag hittat gässen som flyger över Lilla Huset dagligen och nattligen. De kommer i hundratal under stort larmande och är fantastiska att följa. Vi undrade så var de höll hus om dagarna. Nu vet vi.

Bara ett par km bort huserar de dagligen på vattensjuka marker som aldrig blev skördade på grund av höstens myckna regn. Mycket mat som räcker till många. Där kamperar de ihop med en stor mängd svanar ute i samma ärende.

Sacramento idioto… 32-årig mor ammade sitt barn vid ratten, såg inte den bromsande tankbilen hon körde in i bakifrån på E20. Modern, spädbarnet samt ytterligare två barn i bilen klarade sig med lindriga skador…

Någon med mig skämta aprilo…! Ett nytt religiöst samfund har sett dagens ljus - kopimismen. Fildelning har erkänts som religion i Sverige, enligt Sveriges Radio. Det nya religiösa samfundet har formellt godkänts av Kammarkollegiet. F-n trot…

Det Missionerande Kopimistsamfundet leds av Gustav Nipe, ordförande även i Piratpartiets ungdomsförbund. Han menar att ”all information är helig till sin natur […] den är större än de mänskliga varelserna […] den är större än livet”.

När samfundet nu godkänts kan ekonomiskt bidrag fås från Nämnden för stöd till trossamfund. Kopimisterna fick avslag vid första ansökan ”eftersom gudstjänsten inte var tillräckligt andlig”, men sedan samfundet förändrade sina riter blev det godkänt. Nu har man ”gudstjänst där en präst leder verksamheten – kopieringsakten – där man ber och säger vissa saker och sådär” enligt Gustav Nipe.

Att registrera trossamfund i Sverige blev tydligen fritt när Svenska Kyrkan och staten skiljdes åt. Registreringen är i praktiken samma som att registrera ett företagsnamn hos Bolagsverket.

Och… blev det bättre? Enligt mig är det rena hädelsen. Fräckheten bedrar flatheten. Vad är religion? Vad är heligt? Vad ska man tro på? Mycket att filosofera över denna januaridag. Blir 2012 det Osannolika Året då allt ställs på huvudet?

Nu säljs även vår lilla bilprovning här ute på vischan. Man trodde sig säker, ingen privat aktör skulle väl vara hugad att driva bilprovning här i glesbygden, tänkte vi. Det var det inte heller, knappt någonstans i landet. Men när regeringen nu tvångssäljer dem blir det nog lättköpt:-( Blir det Carema som köper, undras det på nätet. Svårt att se framtiden an med tillförsikt så här på nyåret.

Ett glädjeämne är att vårt lilla kommunala bibliotek hade dubbelt så många besök som genomsnittet för svenska bibliotek. 68 000 besök i en kommun med knappt 6000 invånare. Barnbokslånen är bland de högsta i landet med 26,1 barnbokslån per barn vilket är avsevärt högre än rikssnittet på 17,7. Även antal boklån per invånare är strax över rikssnittet. Det gläder en prövad medborgare i tider då vart femte bibliotek lagts ned.

Det nya året tuffar på och vips får man en smäll i fejset… Fick idag höra på vårdcentralen att denna från 1 januari inte längre hör till Skaraborg. Utan till Mittälvsborg med Alingsås och andra kommuner. Kartan ritas om... bara så. Fullständig nyhet för mig som patient. Och för personalen. Värst var att beslutet redan var infört – i smyg liksom. Såg rött för en stund. Diskussioner som inte tål offentlighetens ljus är det nåt skumt med.

Hoppas på ett missförstånd, men källan tycktes säker. Vad hände med förslag, remisstider, offentlig debatt – kort sagt, demokratin? Min första reaktion. Vad händer nu med remisser till ’mitt andra hem’ Lidköpings sjukhus? Hur kunde det undgå medias granskning? Många frågor hopar sig.

Västra Götalandsregionen har ingen info på hemsidan om saken, bara att den ’byggs om’. Och önskan om ett Gott nytt år. Tack för den! Hela mitt inre hamnade i uppror. Fick inte ro förrän en insändare gått iväg till lokaltidningen. Så förflöt denna dag.

Nya bilen ’Maos Lilla Röda’ var hos Renault på service för sjungande ljud från bakhjulen. Svårlokaliserat. Det visade sig att Renault beordrat byte av bromsklossar som pga. nytt material gett upphov till missljud. Så skedde, hoppas det räcker. Missade PRO:s grötfest på kuppen, men bilen fick gå före.

Julpynt och gran är borta igen. Utan att vi tänker på det sker det varje år till 3:e januari - såg jag i bloggen. Då har vi fått nog. Och stormen Emil har passerat utan att störa oss nämnvärt. Vi har tur med elen här på nåt sätt... peppar, peppar.

För övrigt sågs en tv-film om författaren Enid Blyton häromdan, hon med Fem-böckerna. Hon skrev 730 böcker under 1940-1963! Och det säljs fortfarande åtta miljoner av dem… varje år! Otroligt. Mamma Mia. Ändå kritiseras innehållet för att vara både ålderdomligt, rasistiskt och sexistiskt. Själv läste jag väl bara någon Fem-bok i tonåren, inte min grej. Men filmen var mycket bra.

Efter Carema kommer… robotarna. Vårdrobotar utvecklas i allt snabbare takt och testas nu i både dansk och svensk äldrevård. Allt för att vi skrämts med myten om äldreexplosionen. Vi har länge matats med att ”pengarna är slut”. Och nu kommer 40-talisterna… den förhatliga generationen. Trots ökande arbetslöshet ska tydligen aldrig fler anställas i vården. Det blir robotar! Människans viktigaste behov – mänsklig gemenskap – tas ingen notis om.

Men, visst finns det pengar! De ligger bara i fel händer. Under 2011 ökade antalet miljardärer i världen med ett hundratal, hör jag. Sverige lägger årligen 30 miljarder på vansinnesprojektet EU. Snart ännu mer – om Reinfeldt och Borg får som de vill - till Grekland. Banker slösar med felsatsningar och bonusar för att ’öka tillväxten’. Vi betalar. Dags att ta makten och pengarna tillbaka.

Forskningen är en ny ’helig ko’ för politiker. Hallå där…! Till vilken forskning ska pengarna gå? Intensiv forskning på vårdrobotar pågår. Vetenskapsradion i P1 berättar ofta om senaste rönen. Utvecklingen har skett i Japan men Chalmers i Göteborg hänger gladeligen på. Robotar är svindyra, det kan industrin vittna om. Vem har råd med det? Jo, riskkapitalet! Hög tid att få bort dem från vården innan vi hamnar i klorna på omänskliga robotar.

En duschrobot som utvecklats i Japan ska nu användas på äldreboenden i Danmark. För äldre och sjuka som inte klarar sin hygien. Man lägger sig i en kabin och blir tvättad av duschroboten, som anpassar strålarna efter personens form och storlek, helt utan hjälp från vårdpersonal.

I Danmark används redan i dag speciella toa-stolar som tvättar den som inte klarar att torka sig själv. Robotar i vården ska lösa problemet med en växande andel äldre och sjuka på färre antal vårdare.

I Japan används de ’sociala robotarna’ inom vården, för att t.ex lyfta patienter och underhålla (!) de äldre. Människoliknande robotar kallas humanoider och har huvud i plast med näsa, två kameror till ögon och en mun bestående av högtalare och lysdioder (lysande grön mun är glad). På Chalmers finns ett robothuvud som kan bli den första samtalande partnerroboten i svensk sjukvård. Första prototypen testas på svenskt äldreboende redan 2012. Gud bevare ett ökande antal dementa som tilltalas av lysande gröna munnar!

Roboten ska inte ersätta någon i vården, heter det, utan vara ett komplement, någon man kan föra en diskussion med och prata allmänt med om olika saker. Om en person faller kan roboten upptäcka det direkt medan det tagit längre tid för personalen, heter det. Snacka om övervakning! Roboten ska kunna se var man lagt nycklarna och känna igen känslouttryck hos människor. Man ska kunna fråga roboten om nyheter och väder. Samt spela spel som ’tjugo frågor’ med den. Det svåraste är tydligen att få roboten förstå mänskligt tal och sedan räkna ut sitt svar.

Om denna blir lika dum som Telias ’plåtröst’ framkallar den snarare veritabla vansinnesutbrott på äldreboendet än lugn och ro, säger jag. Mina möten med Telia-rösten var ångestladdade. Många goddag-yxskaft-samtal ska föras! Experter hoppas väl på hjärtattacker och stroke som besparande biverkningar...

Detta är vad teknokrater och ekonomer som styr världen vill ge gamla människor. Äldre kloka människor betraktas som mindre vetande när åldersrelaterade handikapp uppstår. Giv mig ett piller, tack! Vi kommer snart att tigga om dödshjälp, tror jag.

Kan ’äldreexplosionen’ vara en myt som skrämt teknokrater? Man befarar visst att alla unga medborgare ska inkallas till obligatorisk samhällstjänst för att torka gamla i stjärten. De som idag blivit riktigt gamla är äldre än tidigare generationer. 10- och 20-taliserna har hört till den sundaste av generationer som inte stressat, rökt, sniffat, knarkat, snusat, supit och åkt bil utan härdats genom hårt arbete, rörelse, frisk luft och stressfri miljö.

Vi, de avskydda 40-talisterna, är veklingar i jämförelse. Vi orkar inte ens jobba fram till pensionen. Sjukvården har räddat flera av oss till livet. Vi är reparerade - men inte oskadda. Vi är diabetiker, allergiker, laktos- och glutenintoleranta, medicinerade, går med fådda hjärtan eller pacemaker, spikar i höfterna mm. Många har inte orkat göra lumpen utan är veklingar som suttit på kontorsrumpan och vänt papper. Vi har möjligen bländvita leenden men vad talar för att vi skulle leva längre än generationen före oss? Jag tror det är en myt.

Fler länkar om radions robotnyheter HÄR.

Våra kanarier är rent galna i år. Hanarna har aldrig slutat spela från i höstas. Det är vädret förstås… Rullsångarnas drillar står högt i tak. Det nästan skär sig i våra öron. Flickorna blir som tokiga och vill bara bygga, och ja… vilan är väl snart till ända. Det hänger på ett par veckor nu. Vi börjar trappa upp ljuset inför häckningssäsongen med en timme varje vecka.

Esther och Hugo är först på plan. Hon har redan boat i mossan på golvet. Vi ger upp, det går inte att stoppa henne nu. Flera andra är på tårna och väntar på bokorgarna.

Ludde Liten, lessonpojken, äter själv nu. Fjädrarna växer ut och han klättrar och leker. Det har gått bra för den lilla familjen.

För övrigt påbörjades Lilla Husets julgransplundring i kväll. Här följer bilder på några kära granprydnader… fåglar, vad annars ;-)   Klicka för större bilder.

Tonåren på 60-talet var vimsiga, virriga, tramsiga, töntiga och man visste inte var man hörde hemma, inte vad man ville och dumheter gjorde man. De flesta tack och lov utraderade ur minnet så när som på några fragment. Men musiken… den minns man tydligt.

I Lilla Huset har vi just kollat tv-programmet ”Tio i topp - 50 år” och jäklar… vilket drag det var. Hela tonårstiden var en musikalisk cirkus när popmusiken drog in över oss som en tornado. Vilka upplevelser vi ändå fick vara med om. Vi gick ju omkring i ett rus av mycket musik, bra musik och rolig musik. Vilken glädjekälla! Livsglädje och optimism!

Nya band med nya hits uppstod varje vecka, vi samlades på lördag efter jobb och skola för att lyssna på Tio i topp i varje vägkrök, korvkiosk och varje höstack med transistorn vid örat. Vi sjöng med, diggade och härmade. Ett minne är när Hans B härmade Elvis på logen mitt i höbärgen i Devil In Disquise, med benrörelser och allt. Man kunde bara inte missa. Alla gjorde likadant. Därav är Husbonden och mina minnen likartade fast vi då levde olika liv i var sin landsända.  

I programmets kavalkad av hits kunde jag allihop, mer eller mindre, och det är ta mej sjutton inte klokt vad vi fick vara med om. Rent galet, är ordet.

För den som missade, se SVT Play HÄR.

Restmatperioden är bruten. Skinkan nedskuren och förpassad till frysen. Äntligen RIKTIGA måltider igen. Lilla Husets Krog serverade idag lever med gräddsky, rönnbärsgelé, stekt potatis och… PRESSGURKA. Till slut fick jag till det!

I hur många år som helst har jag längtat efter pressgurka. Haft receptet - men saknat rutin på detsamma. Men kommit på det för sent… ungefär när man strax ska äta. Den ska ju stå kallt en timme innan. Övade häromdagen, satte receptet på en skåpsdörr och grep mig an saken – i tid, dvs. en timme före maten. Ljuvligt. En del saker ska man tydligen uppnå 60+ för att lära sig. Fotade för den blivande receptboken.

   
klicka för större bilder

Överlevde Smällarkvällen. Ute på landet blir det aldrig så närgånget, om jag säger så. Långt mellan husen. Fast första raketen hördes redan på julafton. Någon ’klånupa’ måste testa. I natt gick vi ut vid tolvtiden och tittade mot svart himmel. Dån vid fronten... doooom, dooom! Svagt ljussken vid horisonten.

Pschiiit… for en ensam raket upp i vackra färger… booom. Från närmaste grannen, knappt synbar över talltopparna. Pschiiit… booom. Pschiiit… booom.  

Fjschuuuit… poff…! Från grannen längre bort. Efter fem minuter - färdigt. Allt är svart igen. Dyrt och synnerligen tveksamt nöje.

Gässen har dragit omkring i hundratal i oroliga flockar. En dag hördes de höggljutt kackla hela dagen borta på fälten. Uppbrottsstämning? Så länge de inte bestämt om de ska flytta eller stanna far de över oss ut mot åkrarna om förmiddagen och åter mot skogsdammarna i kvällningen. Svårt att missa. Ett fantastiskt skådelspel. Mäktigt. Njuter bara av att se och höra dem och har tillfälligt släppt tankarna på att filma.

God fortsättning på 2012!