- Va fasen! Slänger du ner hela antennen?

Just när jag åkte till Byn såg jag tv-montören kasta ner hela tv-antennen från taket. Tänkte genast på svalorna och vad dom ska sitta på till sommaren.

Antennen hade rostat inuti det långa staget och själva antennsladden inne i den var söndervittrad. Borta. Finito. Inget att göra. Nu sitter en avsevärt mindre historia på taket. Och marksända kanaler mottages felfritt. Även TV4 Skaraborg, vilket vi inte kunnat se på evigheter.

Men VAD ska svalorna sitta på nu? Vår stora antenn med sina långa spröt var det enda i hela nejden som svalorna haft att sitta på. Det lockade till sig hela bygdens svalor. Vilket har glatt oss oerhört. Den var deras samlingspunkt före flytten och där hade ungarna flygövningar. Buhuhu… så ledsna de ska bli när de kommer i maj. Vi måste bygga upp nåt nytt!

Fortsatt NEJ till europaktens fjärde förslag från sossarna! Yes. Hoppet består. Måtte S vänta med att utse ny ledare till efter 1:e mars när den där eländiga pakten ska vara underskriven. Då kan ingen hoppa in och ändra detta nej. Man kan befara vad som helst om någon högersosse blir utsedd.

- Tack alla hundar, katter, råttor och kaniner... !

Bästa poängen från guldbaggegalan var talet som vinnarna för tecknad film höll. Efter alla tack till regissörer och kollegor och allt vad de andra vinnarna rabblat upp så tackade Ylva Li och Lennart Gustafsson alla hundar, katter, råttor, kaniner och andra djur som inspirerat dem till sina tecknade filmer. En höjdare!

Röjning är en reningsprocess. Som en mullvad gräver man sig tålmodigt fram genom många små högar. Viss gymnastik också. Väl ute på andra sidan om varje hög… befriad.

Golvyta förlöses från barlast. Svängrum. Har väl inte riktigt insett hur mycket dessa högar hindrat. Kanske blir man redo att starta nåt nytt…

Stor tung TV-bänk byttes mot smärtare sak - på hjul. Ny DVD-spelare installerad. Sladdelände. Man ska inte röra det som fungerar men… nu blev det så. Satelliten funkar men marksända kanaler upphörde. Skadad förstärkare på svalornas takantenn? Hjälp inväntas. Ny kostnad. Usch och fy.

TV-problemen ledde oss till byrå på plan två. Ny röjning. Antennsladdar i legio. Femton år gamla datorsladdar, telefonjack från samma epok, uttjänta telefoner och mobiler, elkablar och kontakter – såväl trasiga som hela. Bort, bort, bort. Flera lediga lådor!

-----------------------

Minnen bevaras bäst i det egna minnet. Vis av erfarenhet och ålder är jag övertygad. Egna minnen ska aldrig jämföras med andra personer som också var med. Minnena stämmer inte överens. Ibland uppstår träta. Någon vill reda ut och lägga till rätta. Alla har sina upplevelser av vad som hände. Egna minnen.

Besök inte heller gamla kära platser i fåfäng önskan om en nostalgikick. Det ser ändå inte ut som det gör i ens eget minne. Inte ens om huset eller torget är bevarat. Återvändandet borgar istället ofta för besvikelse och än värre… att det gamla kära minnet besudlas av nya intryck.

Väninnan och jag är överens. Hon avstod från erbjudandet att besöka ett kärt hus från förr. Ville inte förstöra sina minnen från platsen. Ens minnen är inte heller faktiska minnen, alltså exakt hur det var och såg ut. Till synminnet av t.ex en dörr eller ett skrin lagras också känslominnen, doftminnen, minnen av vad som sades och vad man tänkte då. Och allt tillsammans blir minnen av en upplevelse. Aldrig ett exakt avbildande.

------------------------

Detsamma gäller böcker. Boken "Dick och Dalli" betydde mycket för mig i tonåren. Om två tjejer som skötte och körde shetlandsponnyer i olika uppdrag. Tyckte så väldigt mycket om den boken. Saknade den i åratal och ville återuppleva. När hem-PC:n gjort sitt intåg i Lilla Huset söktes på nätet. Boken fanns på bibliotek i Småland. Hopp och längtan. Distanslån fixade hem den. Full av förväntan läste jag äntligen den kära boken på nytt…

Kände inte igen mig! Varken i händelser, miljöer eller personer. Inte ens hästarna kände jag igen… och vädret stämde inte heller. Min bild av berättelsen var således en mix av mina egna tankar, upplevelser, önskningar och fria fantasier om vad som skildrades på sidorna. En högst egendomlig erfarenhet.

Lever nu därför efter devisen: låt minnen förbli minnen! De vårdas bäst i det egna minnet – så länge man har det. Sedan kvittar det ju.

Ett vemodigt snöfall ute, och ett än vemodigare avsked på TV. Håkan Juholt har gjort sin sista dag som partiledare för S och kallade till kort pressträff.

Den finaste slutledningen skrev Lotta Gröning på SVT Debatt: ”Håkan Juholt gav något mycket värdefullt till partiet under sin korta tid som partiordförande. För första gången på länge gav han stora delar av rörelsen hopp! Han pratade politik så folk kände igen sig, han pratade så människor började tro på att det var möjligt… […] Den känslan hade många inte haft sedan Olof Palmes tid som ordförande. Det politiska anslaget är ett viktigt arv för nästa ordförande att föra vidare.”

”Så fick då media sin skalp”, Paul Ronge sammanfattar medias samlade övertramp.

Göran Greider (chef.red Dala-Demokraten) skräder inte orden. Han strider nu öppet för att medias stalkning av Juholt måste erkännas och diskuteras.

”Håkan Juholt hade inget annat val än att avgå, eftersom han hade hela den svenska massmedieapparaten emot sig. Det menar Göran Greider, chefredaktör för socialdemokratiska Dala-Demokraten.

– Han utkämpade en utsiktslös batalj mot övermakten, den samlade medieapparaten, säger Greider till DN.se efter beskedet på lördagseftermiddagen att S-ledaren kastar in handduken.

Chefredaktören, och därmed även journalisten Göran Greider, menar att svenska journalister är mycket lojala mot varandra, i likhet med poliser, och att detta medfört ren ”stalkning” (förföljelse) av S-ledaren.”

Homopoliticus skriver: "Törs man hoppas att våra politiska journalister nu i ren genans ska börja granska vad vår regering sysslar med som omväxling? Grävtips: statministerns frus inblandning i förskingring av offentliga medel. Eller är sånt under ”den granskande maktens” värdighet att granska?"

Läs gärna flera kloka ord om saken i Jinges blogg, t.ex:

Bör PO utreda Jan Helin?

Jag är trött på hysterin om Juholt

Med mera från Jinges blogg.

Lilla Huset sörjer Håkan Juholts öde, både för honom personligen och å vänsterns vägnar. Vi sörjer också demokratins och journalistkårens förfall, ondskan som kliver in över oss och folkets utbredda liknöjdhet som gör M:s plundring av våra gemensamma tillgångar möjlig. Under normala omständigheter hade Juholts s.k 'grodor' blivit färre och mindre. Ingen människa fungerar normalt i en sån torktumlare som han befunnit sig i.

”Det enda ondskan behöver för att segra är att godheten ingenting gör.”

(Edmund Burke)

Måste bara slå ett slag för SVT:s Kunskapskanalen. Hoppas det är många som hittat dit. Se gärna programmet ”En bok – en författare” som går varje kväll och morgon (tider nedan). En väldigt bra programserie!

Härom kvällen pratade läkaren Nisse Simonsson initierat och trivsamt om sin senaste bok ”Glöm inte minnet”. Simonsson har gjort sig känd för att enkelt och lättsamt berätta om den mänskliga hjärnan och varför vi beter oss som vi gör. Han var verkligen duktig och rolig.

Två andra titlar han gett ut är ”Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra” och ”Livet är inte så tokigt om man betraktar alternativet”.

Programserien handlar om aktuell facklitteratur. I varje program intervjuas en författare om sin bok och dess ämne i hemtrevlig miljö och dämpad belysning och är hur trevligt som helst. Duktiga och pålästa intervjuare lockar fram det bästa ur böckerna. Författarna trivs i regel med att tala om sina favoritämnen. Testa det, och börja gärna med den trevlige pricken Nisse Simonsson. Klicka på bilden nedan för länkning.

Sent varje kväll kl 00.00 – 00.30 sänds En bok – en författare, som vi ser från sängen innan Lilla Huset törnar in. Programmet går också på morgnarna 9.00 – 9.30 för den som vill ha en mjukstart på dagen.

Ännu en författare värd att höra är journalisten Dan Josefsson om ”Den mörka hemligheten” som handlar om anknytningsteorin, dvs. hur viktigt det är för barn med vuxna relationer som de tidigt kan knyta an till och känna trygghet hos. Störd anknytning kan uppstå vid separationer eller kärlekslös behandling under uppväxten. Tidiga händelser vi själva betraktar som bagateller, eller har glömt, kan ha inneburit ett trauma som styr hur vårt vuxenliv gestaltar sig. Resultatet kan bli relationsproblem i vuxenlivet, oförklarlig fysisk smärta, sömnproblem, stora humörsvängningar. Ibland även en drift att arbeta extremt hårt. Sedan Dan Josefsson lärde sig om anknytningens betydelse för barns utveckling skar han ner på arbetstiden till förmån för barnen. Klicka på bilden för länkning.

Glöm inte bort Kunskapskanalen i mediebruset! Lilla Husets favoriter som också rekommenderas är Antikens Världar, Underverk i världen, Världens språk och Arkitektur jorden runt. Lyckostunder.

Skulle på vårdbesök. Visste det i går, i morse, ja… ett par timmar innan. Men… stunden före förberedd avresa var saken totalt bortglömd. Satt vid syhörnan i stilla kontemplation tills…

- Skulle inte du iväg?

Åharrenadå! På femton minuter skulle allt ske som vanligen tar dubbelt så lång tid. Fel kläder. Plånbok och klocka. Mobilen. Hur ser jag ut?

- Vill Jean, köra fram bilen, tack. Sa jag, medan skorna knöts.

När jag kom ut SKREK det om Maos Lilla Röda. Ett Herrans oväsen. Det skramlade som om plåtdetaljer hängde lösa och släpades i gruset. Tittade under. Inget där. Husbonden backade och körde fram, och jisses vad det lät. Något SKAVDE och GNISSLADE alldeles väldigt ljudligt. ”Bara en sten som fastnat i hjulet” trodde Husbonden.

- Jag kör inte den bilen nu! Sa jag med adrenalinet på topp. Såg framför mig hur detta 'något' under vidrigt gnissel och tjut skar hål i bilens vitala delar. Stopp. Bärgning. Reparation för dyra pengar.

Fram med nästa bil. Tur man har två – ännu. Den Gule har aldrig låtit så där. Gasen i botten. Wrooom. Framme på sekunden. Fick min spruta. Handlade på tre ställen. Hem igen.

- Om bilen låter så där så skär det ju i något! Detta något måste ju ta skada! Vi kör INTE med den i det skicket!

Diskussionens vågor gick höga vid hemkomsten. Husbonden hade hört om stenar i hjulet förr och ville låta den värka ut med tiden. ”Den försvinner efter ett tag”.

- Ha! Och HUR MYCKET har den fördärvat innan dess?! Kapitalförstöring! tyckte jag.

Husbonden tog tag i saken efter dagens timmerarbete. Kom småningom in med en yttepytte liten sten från vägens grus. La den på bordet. Max 13 millimeter lång.

- Se där, log han nöjt. En sten! Den låg mellan bromsskivan och plåten bakom den.

Enorm lättnad. Att man kan bli så glad för en liten, liten sten från vägens grus!

Tack, kära duktiga Husbonden, som kan allt.

Dags att ta ned adventsstakar och -stjärnor. När det börjar kännas löjligt mot allt ljusare dagrar är det dags. Man känner sånt. Ska sakna stjärnorna som lyst hela nätterna. Vanliga lampor är inte samma sak.

Staken på bild går till sista vilan. Särskilt sorgligt. Glapp i kablarna. En 'sjuttiotalare' från mamma. Elegant. Och annorlunda. "En epok går i graven..." Suck.

Gått på 'röjningsångor' länge nu. PRO-mötet tog luften ur den ballongen. Det var hur trevligt som helst, men min gräns var nådd. Trött. Men Husbonden fick hoppa i stövlarna igen. Grannen hade vilat ryggen - redo för mer jobb. Hej och hå. Tre furor fällda. Dramatiskt idag…

En 23-metare slog i lagårdstaket! Grannens motorsåg blev skrot! Taket klarade sig på ett hår när. Den mjuka toppen svischade till på plåttaket och gled förbi hängrännan utan skador. Nära ögat.

Och motorsågen, ja… frid över dess minne. Tragiskt öde för en trotjänare sen tio år. Om den inte strejkat hade den levt idag (sensmoral för dagens arbetsmarknad?). Den tröttnade för en stund. Och ställdes åt sidan.
Grannen fällde vidare med Husbondens dito. Det trädet gick 45 grader åt fel håll…!

- Nu slutar jag med skogsarbete, utbrast Grannen snopet. Hur kunde det gå så fel?

På bilden ser det ut som om sågen klarade sig. Trodde så först. Men icke. Handtaget kilades fast och slet med sig delar ur motorn. Trist slut på jobbet. Sorg och förstämning. Dock glada över att ingen skadades. Vad är väl en motorsåg i jämförelse…                                 Klicka för större bilder

Nu finns fina tallgrenar till nymferna i mängd. Husbonden har säkrat arbetsuppgifter för en tid. Gårdagens träd är redan kapade direkt på slagfältet. Frågan är: Ska man ta med vedklyven till naturen? Eller släpa kubbarna till vedklyven? Hmm.

För övrigt häpnar man över dålig info på nya kvicksilverlampor. Om de går sönder ska man ju fly huset i minst 30 minuter. Men vad står det egentligen på förpackningen. ”Viktigt – om lampan går sönder se www.... för instruktioner.” !!  Tog lång tid att hitta, kan meddelas.

- Äntligen lite kroppsarbete, strålade Husbonden nöjt efter en hel utedag med trädfällning. En del behöver inte så mycket kroppsarbete för sin trivsel, andra har en längtan. Så är det.

Saken har varit på tal ett tag. Asparna var enorma och stormarna avlöser varann. Vedhögen krymper. En granne var tillfrågad. Plötsligen hade denne tid. Och marken var lätt frusen. Utryckning med stövlar, motorsåg, stegar och rep…

Bäst hålla ett öga på saker och ting, tänkte ’kontrollbehovet’. Arbetssugna karlar kan plötsligt föryngras väldigt snabbt och bli som odödliga igen… Kameran blev en bra förevändning.

Männen Med Motorsågarna skötte sig dock föredömligt. Trots iråkade bakslag löstes brydsamheter både listigt och klokt. Gamla bamseträd har enorma nätverk och tycks stötta varann mot vandalisering. Således hängde de sig fast i grannarnas grenar. Båda två. Knepigt värre. Traktorn fick hämtas till hjälp för att dra dem ur det låsta läget. Framdragna ur bråten kan de nu kubbas upp i lagom takt. Klicka för större bilder.