- Äntligen lite kroppsarbete, strålade Husbonden nöjt efter en hel utedag med trädfällning. En del behöver inte så mycket kroppsarbete för sin trivsel, andra har en längtan. Så är det.

Saken har varit på tal ett tag. Asparna var enorma och stormarna avlöser varann. Vedhögen krymper. En granne var tillfrågad. Plötsligen hade denne tid. Och marken var lätt frusen. Utryckning med stövlar, motorsåg, stegar och rep…

Bäst hålla ett öga på saker och ting, tänkte ’kontrollbehovet’. Arbetssugna karlar kan plötsligt föryngras väldigt snabbt och bli som odödliga igen… Kameran blev en bra förevändning.

Männen Med Motorsågarna skötte sig dock föredömligt. Trots iråkade bakslag löstes brydsamheter både listigt och klokt. Gamla bamseträd har enorma nätverk och tycks stötta varann mot vandalisering. Således hängde de sig fast i grannarnas grenar. Båda två. Knepigt värre. Traktorn fick hämtas till hjälp för att dra dem ur det låsta läget. Framdragna ur bråten kan de nu kubbas upp i lagom takt. Klicka för större bilder.

Apropå Jerringpriset till Rolf-Göran Bengtsson så var det verkligen på tiden att hästsporten uppmärksammades. Sporten har med Rolf-Göran fått ett genombrott. Han har som förste svensk vunnit EM, ligger etta på världsrankinglistan och leder världscupen just nu.

En ryttarens insats är ju ändå speciell jämfört med övriga idrottares. Utan att förringa någon så ska det ändå nämnas att i Rolf-Görans sport är det inte bara EN individ som ska hållas i topptrim och fungera felfritt – det är TVÅ. Rolf-Göran vet, som alla ryttare, att utan hästen vore han ingenting. De är två om priset! Och han framförde faktiskt där i Globen ett tack även till hästen. Och önskade att hans ”kompanjon och häst” skulle fått vara med vid prisutdelningen. Detta har de gjort tillsammans.

Betänk…
att det inte bara är EN individ som ska vara i topptrim och prestera bra. Det är TVÅ, både ryttare och häst. Det är ryttarens ansvar att inte bara han själv utan även hästen är rätt utbildad och tränad, i god kondition, mår psykiskt bra, är mentalt förberedd, håller sig fullt frisk och har nerverna under kontroll. Samtidigt som han själv! Både under och omkring tävlingarna.

Om flygresor är onaturliga och läskiga för människor är det inget mot vad det är för flyktdjuret hästen. Det är ingen vanlig kanot, pilbåge eller tennisracket som fraktas omkring. Det är en levande och kännande varelse, som hör, känner dofter och vibrationer, och kan bli totalt skräckslagen. Hästen är betydligt känsligare för förändringar än människan själv.

Allt detta ska stämma för att ett hoppekipage (eller dressyr, fältritt m.fl.) ska lyckas i toppen. Det gäller också att hitta hästar med rätt förutsättningar för utbildning och tävling på elitnivå, annars går åren utan resultat. Och så ska kemin stämma! Det är liksom inget vanligt redskap man slipar till och vallar…

Hästar är också fruktansvärt dyra att köpa och underhålla. Riktigt bra hästar är ännu dyrare. Sen tillkommer veterinärvård och försäkringar. Mycket sponsring behövs.

Grattis igen! Och jag funderar fortfarande mycket på hur man får hästar att finna sig i flygresor och hur dom mår där uppe i luften vid starter och landningar, och luftgropar å sånt…