Jonas Sjöstedt blev i dag ny ledare för Vänsterparitet. Grattis! Till honom knyts nu stora förhoppningar om framgångar i opinionen. Jag tror minsann han kommer att lyckas. Här finns röster att hämta från både S och MP. Har redan hört trogna s-väljare visa sig öppna för det. Sjöstedt är skicklig, erfaren, smidig, vänlig och sympatisk samtidigt som han är tuff. Plus i kanten.

Följde V-kongressen i Uppsala på tv bitvis och delt. Vänsterpartiet bestämde sig alltså på kongressen för att fortsätta ha bara EN ordförande istället för två. Vilket jag tror är bra. Men det var knapp majoritet. Två ledare har sina poänger, men ännu känns det mest som en ny trend som alla ska haka på av bara farten. Man kan väl släppa fram många ansikten och röster ändå. Lycka till, Jonas!

Från början skulle det blivit korallrött – over det hele. Men färgpigmentet hade inte rätt kemi för materialet i takpannorna. Vara Stationshus blev därför knallblått istället. Diskussionerna har gått höga om grannbyns gamla stationshus med interiör från 1950-talet. Men inget kunde betvinga beslutsfattarna.

Avsikten var att skapa något som kan ”överraska, glädja och skaka om”. Hela stationshuset utgör ett konstverk som kallas ”Blue Orange” som ska stå klart våren 2012. Konstnärinnan heter Katharina Grosse, verksam i Berlin med uppdrag i många länder. Men det är inte färdigt med detta… nu i vinter tillverkas sex skulpturer (typ, stenbumlingar i regnbågens alla färger), den största 6x3 meter, som ska ligga på taket! Från att ha varit en tämligen blek 50-talsbyggnad får grannbyn ett överväldigande blickfång. Nog hajar man till.

Lille katt, lille katt, lille söte ka-atta... Blev alldeles tårögd av en märklig händelse i kattvärlden. Nästan som ett under… Bloggvännen Berit Elisabet miste sin älskade Mysan som försvann före jul. Trots mycket letande har katten ännu inte återvänt. Efter några komplicerade turer inträffar något jag nästan vill benämna 'mirakel'. Ja, man ryser… Istället för den kära Mysan kom… Mysans son Myse, rena avbilden av mor. Läs HÄR.

Katter är bedårande. Hade en Hannibal i tonåren som försvann spårlöst, ganska lik Mysan och Myse förresten. Oron, saknaden, letandet och slutligen sorgen glömmer jag inte. Katten på bilder nedan är den enda katt som får bo i Lilla Huset. Den springer inte bort, blir inte överkörd eller nåt annat ruggigt. Sådan oro var och varannan dag skulle jag inte orka med. Föredrar marsvin, hundar och fåglar som är lättare att ha kvar hemma. Man får glädjas åt andras katter istället.

klicka för större bilder

Nu har jag hittat gässen som flyger över Lilla Huset dagligen och nattligen. De kommer i hundratal under stort larmande och är fantastiska att följa. Vi undrade så var de höll hus om dagarna. Nu vet vi.

Bara ett par km bort huserar de dagligen på vattensjuka marker som aldrig blev skördade på grund av höstens myckna regn. Mycket mat som räcker till många. Där kamperar de ihop med en stor mängd svanar ute i samma ärende.