”Regelverket” är mantrat för dagen. Försäkringskassan tillåts verkställa vidriga utrensningar genom att kasta ut sjuka människor från vår allmänna försäkring, bara man följer ”regelverket”. Migrationsverkets ”regelverk” medger att man kan kasta en gammal, dement och blind dam ur landet – utan uppföljning. SJ:s personal följer ”regelverket” när man kastar små barn av tåget. Eurokrisen ska lösas med nya ”regelverk”. Och ”nu skriver Kina om regelverket”… sagt i ett radioprogram om den globala ekonomiska utvecklingen.

Regelverket har väl aldrig varit populärare än nu och det är så typiskt. Följer vi bara ”regelverket” behöver vi inte ta ansvar eller göra egna bedömningar, inte engagera oss i komplicerade ärenden, aldrig använda något civilkurage… Med ”regelverket” sopar vi rent på vårt arbetsbord med obefläckat samvete, ett samvete som aldrig behövt fundera eller ta ställning. Färdigt, vi har levererat! Känslobefriat, robotlikt, opersonligt, fegt, fegt, fegt.

Bodil Jönsson, professor emerita, är dagens tröst i denna vidriga värld. Hon kanske inte har lösningen på nutidens stress men sätter fingret på Det Onda. Denna moderna profet ger tankeväckande experiment som - om vi gör oss mottagliga - kan hjälpa oss att värna vårt eget revir, få lite andrum och ta oss rätten till egen tid. (Det är lite som religion, det där… ”om vi gör oss mottagliga”.)

Läser nu hennes bok Vunnet & försvunnet där hon talar om ”förändringsskyddade rum”, på tal om mitt förra inlägg om förändringsfundamentalismen som nu även drabbat Bloggplatsen.se. Här är några råd ur boken, vilka jag allt oftare försöker följa:

• Stäng tekniken ute. Har du någon totalt teknikfri zon (belysning tillåten)? En vrå utan mobiltelefon, radio eller tv? Dit inga yttre stimuli når. Sök dig dit.
• Stäng ljudet ute. Har du någon tillräckligt tyst plats i hemmet? Det kan behövas speciella arrangemang. Rätten att skapa ljud är inte självklart överordnad rätten till tystnad.
• Det vackraste. Finns det en särskilt vacker del i ditt hem där du kan andas i takt med hur du tänker och i takt med det du gör? Var där så ofta du kan. Det hjälper.
• Symbol för koncentration och kontemplation (meditation). I andra länders kulturer finns ofta något altare i ett hörn hemma. Vi som är mer profana får skapa oss något annat, men förändringsskyddat ska det vara.

Där kom det! Ett helt kapitel om förändringsskyddade rum. Mumma för en jagad själ.

Just hemkommen från en kurs och lagom trött, är jag tveksam till om jag skulle orka ta en dust med bloggproblematiken eller ej... Det blev bara ännu ett argt inlägg på samma tema:

Har fått kommentarer från bloggvänner som likt mig reagerar med förtvivlan och frustration över bloggens förändringsfundamentalism. Det ställer alltså till mycket merarbete för oss användare. Väldigt mycket. Utan någon vinst.

Förändringarna är inte särskilt övertänkta, vad kan man förvänta sig... det är väl ungdomar som leker i vanlig ordning. Utan eftertanke. Långa textrader är svårlästa - en gammal tryckteknisk kunskap, som jag skrev i går, och vem drabbar det? Jo, bloggens besökare. Vill man ha läsare till bloggarna eller ej...?

Just i detta nu pågår tydligen någon slags 'konvertering' av våra bilder till större storlek. Vilket underättar för dem som stjäl bilder. Vanligen försöker man göra sina bästa bilder lite mindre så att de inte ska bli eftertraktade av 'bildtjuvar', men nu ska detta saboteras av Bloggplatsen. (Jo, det går att stjäla bilder här om man vet hur det ska göras.)

Och den som kanske inte har allra bästa kvalitet på några bilder kanske inte vill visa dem i större storlek än kvalitén medger. Ska man då ge sig på att förändra fotografens (upphovsmannens) rättighet att visa bilden på det sätt som denne själv bestämmer? Nu börjar det bli lite väl konstigt här.

Och för övrigt vill jag inte som bloggläsare ha stora blaffor i ansiktet när jag läser bloggar. Det ska vara snyggt, stilrent, lättläst, behagligt - allt det som Bloggplatsen har möjliggjort hittills. Det spårar ur nu.

Själv kommer jag aldrig mer att lägga ut en bild i s.k 'normalstorlek', det är väl dessa som nu jobbas upp i storlek. Hädanefter ska jag bara publicera miniatyrbilder, de som kan klickas på för att visas större. Hoppas att dessa fortfarande visas i den storlek jag själv bestämt.

Skriv till Bloggplatsen support@bloggplatsen.se och tala om era synpunkter!

Nu blir jag redigt irriterad. Hela bloggen är förändrad. Texterna är breda som lagårdsdörrar, nej... värre... som logdörrar. Ju längre rader, desto mer svårläst. Dessutom är det svårare att få med hela bredden vid normalutskrift på A4-blad. Det tänkte dom inte på. Undrar hur många som är glada åt Bloggplatsens förändringar. Och jag undrar just hur många som verkligen bett om detta.

En gammal regel är: När någon påstår att MÅNGA bett om något, så brukar det inte vara så. Ett uttryck som blivit svårligen missbrukat i mången förändringsiver.

Sen var man tvungen att fixa till en extra stor headerbild bara för att texten skulle hamna inom ramen. Där gick hela gårkvällen. Det räcker nu! Sluta!

Nu har rubrikerna också blivit bautastora. Som kvällstidningarnas rubriker, typ. Helt plötsligt utan att man bett om det var de vulgärt grova - 20 px. Det gick ju ändå att ändra tillbaka, jag valde 16 px. Och nu har dom aviserat att våra bilder ska "konverteras" också till redigt stora blaffor. Tänk om jag inte vill det då... Tänk om jag planerat att de ska vara precis exakt så stora som de är... Då vill jag inte ha dem större! Herregud, vi kan ju lägga in miniatyrer som kan visas större. Räcker inte det. Fy farao. Usch och tvi. 

Förbaskat många förändringar här på Bloggplatsen nu. Jäkligt irriterande. Facebookanslutningar och länkar hit och dit. Fast dem kan man ju välja bort - när man hittar funktionen. Och den lilla menyraden längst upp med att 'slumpa blogg' den tog jag äntligen bort. Herregud, ska man orka skriva inlägg så får ju bloggen se ut som man är van vid. DET RÄCKER NU. SNÄLLA, SLUTA! STOPP. LÄGG AV!

Vädret är strålande. Underbara milda nätter med djup syrerik sömn inför öppna fönster. Utmattningsdvalan klingar av och idéer pånyttföds. Känns som det snart lättar. Efterlängtat.

Levererades idag tre ex av filmen från barnbarnets dop till babyns föräldrar. Första gången vi såg den på storbild… kors… man blir nästan knockad. Ja, det var så storslaget att även Sigrid intresserat följde tv-bilden från soffan. Filmens kvalitet pallade faktiskt även för förstoringen.

Tacksamma glädjetårar utbröt från föräldrarna och Baby Stella gjorde miner – idag prövades mest ’rynkade ögonbryn’. Märkligt så fort de små utvecklas.

Med oss hem fick vi inte mindre än åtta (!) kataloger från klädfirman Rabalder där Baby Stellas mor modellar. Hon hade glömt lämna över dem tidigare… hela fyra år alltså, vår- och höst. Ja ja, bättre sent än aldrig. Husbonden gläds oerhört åt dotterns framgångar och vill ha förstorade bilder i hela garaget. Får se hur vi löser detta…;-)

-----------

Har jag sagt nåt om 'tjôtcirkeln’? Tror inte det. Väninnan och jag kallar den för ’Churchill’ efter ett hörfel. Hur som helst drivs den i PRO:s regi och började för fyra år sen med ’Västgötaord’ (oerhört populärt bland nostalgiska bybor). Fortsatte sen med ’Gamla ortsnamn’ och sen var deltagarna fast och ville aldrig sluta prata. Således går cirkeln vidare år efter år med samma deltagare, plus fler. Även jag har tillkommit.

Arne, en av di äldste har ett enormt minne och det bara forsar gamla historiska fakta ur honom. ’Någon’ (inte jag) borde intervjua honom och samla in uppgifterna. Om sanningen ska fram så blir det även en hel del byskvaller (snällt!) mellan raderna och det tycks som om cirkeln fyller ett mycket stort behov. Folk behöver samlas och samtala, som förr i ti'a. Och så där håller det på…

-----------

Och helt plötsligt har Bloggplatsen ändrat bredden så att bloggen sticker utanför ramarna. Det här gillar jag inte.

Helt utan förvarning också. Shit! Ska det va' så här nu då? Och ska man förlänga headern? Eller är det ett tekniskt fel? Störande.

Tillägg: Upptäckte nu att det ÄR meningen med bredare blogg. Inte tänkte de på dem (oss) som gör utskrifter. Nu fick man merarbete bara för detta. 'Utvecklingen' tuggar på. Bara att hålla god min och hänga med. Shit, säger jag iallafall.

Inte för att jag tror mig om att komma med något nytt, och en del är väl så duktiga att de gör sina egna chips... men i alla fall... För MIG var det nytt med rotfruktschipsen. Har aldrig ens sneglat åt det hållet, men nu slank den lilla påsen med som test. Fantastiskt gott! En riktig höjdare! Belöning för mitt slit på 'gångbanan'.

En skräck för alla LCHF-are, men dit hör inte jag. För mig som ääälskar rotfrukter i alla former var det bara toppen... mmmm. Särskilt rödbetorna var rena delikatesserna. Utöver dem innehöll påsen palsternacka och potatis. Det där har dom verkligen lyckats med. Bäst av allt, påsen innehåller bara 75 gram - vilket gör att det bara blir små smakbitar. Inte sista gången man köpte dem.

Först foto- och filmredigering efter dopet. Sen en vidrig 'Juholtvecka'. Efter det kom Skatteverket med en rak höger... Svar skrevs omedelbums, redan trött hjärna kopplade på turbon och fick till ett riktigt bra bemötande! Sov två dagar på raken och orkar knappt skriva i bloggen, än mindre surfa runt och läsa nåt. Pallar bara inte så mycket i en följd.

Sen får man skämmas som en hund å Sveriges vägnar när myndigheterna tänkte utvisa en 91-årig dement, hjärtsjuk, blind och ensam kvinna till Ukraina - utan ordnad bostad, anhöriga eller vänner. Det är bara too much. Det var då för väl att Europadomstolen ryckte ut och stoppade planerna. Ska det verkligen behövas! 

Trött blir ännu tröttare när bekanta (välvilligt, men dock) undrar vad som fattas en... och sen mördas ett lantbrukarpar bara några mil härifrån. Vad är det för tider vi lever i? Man blir bara matt. Stoppa världen, jag vill kliva av.

Världens största mjölkbord finns i Nossebro i Västergötland. Bordet som godkändes av Guiness Rekord i Sollebrunn där det byggdes 1998 är 5,2 meter högt med en lastyta på 4,55 m x 2,70 m. Det godkändes också av Svenska Mjölkpallföreningen, vars syfte är att ”värna om och bevara svenska mjölkpallar och mjölkkärror – i teknik och tradition”. Det passar väl in i Nossebros Retro-koncept som figurerat i många sammanhang på tv.

Mjölkbordet ska placeras på den gamla mejeritomten som ”Mejeri Memorial” med information om bland annat Nossebro Mejeri (nedan), verksamt i början på 1900-talet. (Transportsäkring sitter kvar på bordet till slutlig flytt.)

Hur man ska sköta en mjölkpall, om man har en, och lite kulturhistoria finns beskrivet HÄR som den kulturskatt de utgör.

Visst är det också lätt att tänka på Lars Molins tv-film Midvinterduell från 1983. (Klicka för större bild)

------------

Ett av de mer betydande företagen i Nossebros historia var Nossebro Mejeri & Kondenseringsfabrik. Det startade som Nossebro Mejeri omkring 1910.  Mjölken såldes bl.a till Arla samt Pellerins Margarinfabrik i Göteborg. Ost- och smörtillverkning bedrevs i begränsad omfattning. 1930 startade tillverkning av ’sockerkonserverad kondenserad mjölk’ som råvara till chokladindustrin, samt ’Svecia-Milk’ för skeppsproviant. Samt kondenserad mjölk och torrmjölk vilket medförde att den tidigare stora importen av detta blev onödig. Istället startade en viss export.

Under storhetstiden levererades mjölk till Nossebro bl a från Halland och Borås. Företaget såldes 1939 till LMC och andra mjölkproducentföreningar i samägande.

Mejeribyggnaden användes senare av bl.a Semper för tillverkning och försäljning av frysta pannkakor till in på 1980-talet. Byggnaden är nu riven och bebyggs med flerfamiljshus. (Fakta ur"Bilder från Nossebro, förr och nu" 4/92)

Äntligen hemma igen. Det låter som om man varit på långresa fast jag inte varit längre bort än till Byn. Visserligen i två omgångar, men ändå.

Först klippning hos frissan, sen inköp och hem för lunch. Sen ett samtal med revisorn i all hast (Skatteverket förpestar tillvaron) och så iväg till PRO-möte där en gammal journalistkollega underhöll med egna dikter, visor och målningar.

Mycket hembygd och nostalgi på västgötska, sägner och underfundiga rim. Den killen har mycket i skallen. Ödmjukt nog presenterade han sig som "gammal elev till mig" vilket kanske inte riktigt stämmer med verkligheten, men våra minnen är våra egna - som bekant. Rart var det i alla fall.

Glömde hämta mediciner på Apoteket. Och Begravningsbyrån får i morgon just den sorts gravljus vi behöver inför Allhelgona. Således nya utflykter då...

Uppjagad efter dessa irrfärder var det lugnande att lyssna till 'klokgumman' Bodil Jönsson på SVT Play från gårdagens Fråga Doktorn (senare hälften). Lycklig blev jag av infon att hon också har en blogg på nätet, med över 12000 besökare: I en nygammal tid. Den lägger jag nu i länklistan till höger.

Ser nu fram mot en avkopplande stund framför Vem tror du att du är i SVT. Hoppsan, nygammalt blev visst tråden för detta inlägg.