’Gångandet’ är igång. Initialt har fötterna värkt, benen svullnat och kroppen sugit åt sig vätska, kanske sånt som händer, vad vet jag. Min corpus undrar väl vad som är på G… Äntligen uppe i fulldos med sex km per runda, artrostån tål ej mer. Målet är nu minst den sträckan per dag – om inget annat ovillkorligt står på agendan. Idag blev det även en extra runda med Sigrid - utan fotvärk…   .

Underbart väder. Njuter i fulla drag. MITT höstväder. Någon sa att högtrycket ska hålla i sig en vecka. Hoppas…  

Vårtbitarna spelar ännu varje natt och har så gjort trots både regn och blåst. Fladdermössen anas bäst i arla gryning när de går in för att sova - strax intill vårt sovrumsfönster. Man kan väl påstå att vi bor vägg i vägg. På nedre etaget hördes annat bekant knaprande i väggarna... Färskt råttgift är utlagt.

Vårlökar har inköpts till nya rabatten. Vintergäck, snödroppar, krokus i olika färger, allium, påsk- och pingstliljor. Samt nya scilla då de gamla är stadda på vandring ut ur trädgården mot söder.

Efter dagens inköp verkställdes sightseeing på bôggda. Hamnade osökt på gården från min farmartid, ett idylliskt läge vid vägs ände. Obebott, öde och med inlett förfall. Tragiskt. Allt verkade mindre och pyttigare än från foton och minnen. En märklig upplevelse. Var ju ändå inget barn den gången, för fyrtio år sen.

Fågelvännerna hämtade tio kanarier som får det finfint på nya stället med stor utevoljär. Dagens rapport förtalte att de redan hittar både ut och in. Vi behöll i år endast tre för egen del.

-----------

Och rymdskrotet damp ned i Canada, nära Calgary. ”Inga skadade rapporterades” sa man. Men… OM nu, Gud förbjude, någon ensam varelse fick den på skallen så lär det inte heller bli någon rapport... eller hur?