Lånade två underbara böcker på bibblan igår. Kunde bara inte låta bli. Såna där med detaljrika illustrationer som man kan titta på hur länge som helst och hela tiden hitta nya saker… ’En stad genom tiderna’ och ’En gata genom tiderna’. Så stora att man kan vika upp dem över hela köksbordet och frossa i de fina teckningarna. Där förlorar jag mig i timmar. (Klicka för större bilder)

Man följer en gata respektive en by och dess utveckling från stenåldern till modern tid, 12 000 år, tittar in i hyddor och hus, ser hur folk levde och försörjde sig, folksamlingar på torgen, från jakt och odling till handel. Från grekiska filosofer till romerska bad och akvedukter. Fantastiska böcker för barn, tänker jag.

På så vis har jag min egen bokmässa hemma i Lilla Huset samtidigt som den årliga Bokmässan i Göteborg öppnade idag. Glad att Husbonden och jag upplevde Bokmässan en gång på 80-talet, för idag skulle jag inte orka med ett sånt besök.

- Du gjorde’t igen, konstaterade jag nöjt. Tandläkaren fixade min ena framtand i arla morgonstund. Inget akut, hade bara gått med på en tid i ottan vilket fick upp mig redan klockan fem för att klara av det. Tarmen är inte så pigg på tidiga utflykter. Nedre delen av tanden var tunn som glas, men hon grejade det utan sprickor. För bara 600 spänn. Remarkabelt, bara det.

Fåglarna har fått rent i fågelhuset och vi njuter allihop. Ett gäng kanarier väntar i egen kupé på resa till kompisarna framåt lördag. Stridsdammet har lagt sig och allt andas åter frid. Rena myspyset bortsett från dagens hagelstorm som med förmörkad himmel anfäktade Lilla Huset.

Klicka för större bilder 

Den var ändå inget mot vad som ska dimpa ned fredag kväll på våra breddgrader… rymdskrot på ett halvt ton. Med korpgluggarna öppna bör man kunna se stjärnfallet som ska uppstå när större delen av Nasas satellit UARS förbränns vid mötet med jordatmosfären. Södra Sverige ligger i riskzonen.

Fast det är väldigt liten risk, då större delen av Jorden består av hav och övriga obefolkade områden, heter det från sakkunnigt håll. Ha… det räcker med EN liten människa (eller djur) i vägen för att det ska bli väldigt farligt.

Om Nasa kunde köra ut satelliten en gång i tiden, så kan de väl frakta hem den igen på ett säkrare sätt, menar jag. Varför måste mänskligheten utsättas för detta? Och om någon blir dödad av den… vad säger Nasa då… ’hoppsan, shit happens’, eller ’lite skit får man tåla’… eller vad? Den som överlever får se.