Byns PRO-avdelning fick förslag från medlemmar om pubaftnar. Jättetrevligt, och alla lyste upp. Men den ambitiöse och plikttrogne som förberett arrangemanget hade hört sig för…

Plötsligt fanns hinder i vägen för alkoholhaltiga drycker, konkurrens och langning för att inte tala om matlagning i lokalen (Miljönämnden) så att våra blossande kinder bleknade i all hast. Varför ska 'die dummen Schweden’ alltid fråga om lov???

- Är det någon här som har erfarenhet av pubaftnar, frågade han till sist. Kanske i hopp om att finna en eldsjäl. Vem hade lust då...  

Min blygsamma erfarenhet av pubaftnar härrör från ungdomsåren vilken sammanföll med mellanölets frisläppande och trenden då engelska kvarterspubar växte upp som svampar i hela stan.

På ’Zum gemütlichen Alfred’ kunde både öl och grogg beställas utan tilltugg vilket etablissemanget nog var ensamma om i Göteborg just då.

På kvarterspuben i Majorna där vårt gäng vistades en tid fick jag förslag om att därstädes bli gogoflicka*… Nä tack, tur dom började med trubadurer istället…

fotnot:

* Gogoflickorna fick tydligen ingen plats i nutidshistorien. Googles har inte en susning (frågar om man menar gatflickor!). Wikipedia vet inte. Inte ens en filmsnutt på You Tube kan berätta. Men 40-talister vet.

Gogoflickor stod på höga piedestaler och dansade (påklädda) gogo** till den musik som spelades vid olika evenemang. Ingen vidlyftig breakdance på den minimala ytan, nej… där rymdes väl högst någon gammaldags ’shake’ (om nån minns den dansen). Skulle väl stimulera folk att dansa själva, kan tänkas.

** Gogo förklaras av Wikipedia HÄR - inte särskilt uttömmande.

Sofia dansar gogo är en låt från den tiden. Video med Stefan Rydén HÄR.

Min dräng hade också en dräng…

Försäljaren bad leverantören sända mig ett styck gasdämpare till min ’gångbana’ (löpbandet). En garantigrej. Den fraktades av DHL (som ”är bra på logistik”…).

Det tog nästan en månad för grejen att komma fram. Till MIG alltså. Den låg i Grannbyn (!) hela tiden hos ett för mig okänt utlämningsställe.

INGEN AVISERADE att den var där. Inte beställaren, inte avsändaren, inte fraktaren och inte utlämningsstället. Där hade man vänt och vridit på paketet, flyttat runt det i lokalen, rivit sitt hår över att ingen hämtade, returnerat efter fjorton dagar, fått tillbaka det igen och ”visste inte telefonnummer till mottagaren” (mig).  

Men hallå… ring Eniro eller kika på nätet! Mottagarens namn och adress stod ju på paketet! Någon kunde väl reagerat på att min postadress var en ANNAN ort! Tekniken har visst gjort folk dumma.

Så går det när man promt ska anlita den PRIVATA transportkedjan. Som ”kan logistik”… hähähä.

Anlita Posten för Guds skull! Vi väntade en avi från Posten så vi kunde hämta paketet på hemorten. Det kunde skett på någon dag. Men detta…

Sen fick man höra att JAG (!) skulle ha sett till att lämna ett mobilnummer som man kunde avisera till. Jag hade ingen aning om hur paketet skulle fraktas. Ja, lämna över ansvaret för hela logistiken till kunden…! Gör det!

Om jag VERKLIGEN haft det ansvaret hade det blivit POSTEN.

------------

På tal om handfallna människor i Tekniken Värld så försökte Väninnan ha ett utredande viktigt samtal med en myndighet en dag. Vid avslutningen av detta bad Väninnan motparten notera att samtalet ägt rum.

- Nä, det finns inte plats i datorn för det, svarade den fåvitska.

- Hört talas om papper och penna? sa Väninnan då.