Fågelperspektiv

Alla inlägg den 29 augusti 2011

Av Margus - 29 augusti 2011 22:32

Röjandets ruelser har i dagarna dryftats med likasinnade vänner. Det visar sig att vi burit på samma gammeldars hängivenhet för böcker och andra ärvda ägodelar. Vi har luftat detta att svika sina ideal, att det gör ont i själen och är inget mindre än helgerån när man av olika skäl tvingas kasta välvårdade, vackra och en gång dyrbara böcker vilka producerats med stor sakkunskap och krav på korrekthet. Eller andra ärvda ting.

Utvecklingen tvingar oss, menar jag, att göra avkall på våra ärvda normer genom att ’det gamla’ inte längre är giltigt och inte får plats vare sig i våra liv eller själar. Vad vi än anser om Det Gamla måste vi anpassa oss till allt Det Nya. Vi skaffar mobiler, digitalkameror, datorer, DVD-spelare, platt-tv mm. Det är mycket som kommer till.

Om vi inte anpassar oss riskerar vi att bli till gamla ’original’ som krampaktigt försöker hålla fast vid en svunnen epok mitt i en ny tid. Vilket kräver viss energi för att lyckas. Det är med andra ord minst lika jobbigt som att surfa med och tvingas slåss mot sina forna värderingar.

Utvecklingen går för fort. Alldeles för fort för att människan ska må bra. Men vi mår minst lika dåligt av att försöka bromsa och kämpa emot.


Ämnet är stort, men om vi stannar vid böcker och andra ägodelar så är det stört omöjligt att spara på allt. Mitt liv tenderade att påminna om vissa ökända samlare, det finns sådana, som fyller sina hus till bristningsgränsen med saker så att det endast återstår smala korridorer att ta sig fram i och som omöjliggör städning och… inte minst – ett levande intellekt.

Till slut har man så mycket grejer att man inte längre vet var de finns när man vill titta på dem. Eller orkar plocka fram dem från botten av någon hög. Vad är det då för mening?


Ska jag för evigt vara dömd att leva i ett museum av en förgången tid? Vårdandes mina anfäders liv och gärningar istället för att leva mitt eget? Det frågade jag mig när jag i vintras kastade farfars – och pappas – målningar.

Det är osjälviskt och ädelt att vårda och uppskatta minnet av förfäders arv och livsgärning. Men var slutar det ädla och när riskerar det att strypa mig? Något som var och en själv måste avgöra.


Jag insåg att min tid är utmätt, att resten av livet kommer att gå ännu fortare och att jag kommer att orka ännu mindre. Finnes något val, eller ska vi för all framtid sitta fjättrade vid egna och ärvda ägodelar? Hur många föregående generationer har vi ansvar för? Valet är mitt och ditt.

Inte var det mina förfäders önskemål att jag skulle vara en museivakt över deras liv. De köpte vad de ville, målade, skrev, byggde, njöt av musik och producerade för sin egen skull. Så länge de levde. 

Visst kan man försöka ge tingen ett evigt liv någon annanstans – om man orkar. Loppis, auktioner, second hand osv. Men om man inte orkar…? Ska jag då inte få leva mitt liv förrän jag lyckats finna nya ’fodervärdar’ åt deras grejer? Många tankar har stridit här...


Mitt val är kristallklart – fast vägen dit var lång: Ta makten över ditt eget liv! Nu - så snabbt som möjligt! Sedan kan vara för sent. 1) Behåller saker som fortfarande betyder något för mig. 2) Slänger det som jag inte kommer att sakna.

HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8 9 10 11 12 13
14
15
16
17
18 19 20 21
22 23
24
25 26 27 28
29
30
31
<<< Augusti 2011 >>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

Mina länkar

Antal besök

Följ bloggen


Skapa flashcards