Äntligen en kantarellsmörgås till Husbonden, den första på väldigt många år. Vi har liksom slutat med de gula läckerheterna sen jag blev sjuk och inte längre kan äta svamp (Crohns). Nu gick det inte att undvika när han nästan gick på dem i Lilla Parken - vår alldeles egen svamp. Prövade för egen del också, men allt hackande till småbitar förtar tjusningen på nåt vis.

Varför bits flugorna? Jäklar vad de nyps i år. Ett förstadium till växthusklimatet? Så känns det här i kväll när vi vädrar för att kunna andas. Och syrsorna stortrivs, de spelar nätterna igenom och tystnar inte ens när man kommer nära.

Syrsornas sång aktualiserar min önskelista från nyåret där en ljudinspelare står upptagen. Jäklar... nu hinner jag inte i år heller. Har hämtat mig något efter alla bilaffärer så jag har börjat leta inspelare på nätet. Alltid nåt. Inväntar svar, sen slår jag till vare sig syrsorna spelar eller ej.

Husbondens bil såldes i går till Vännerna. Ett steg i vår planering inför pensionen. En tragisk historia ehuru troligen förnuftig och rätt. Håller tummarna för att den fortsätter vara lika bra hos dem som hos oss.   Bara min lille Clio kvar här hemma i väntan på Den Nye. Tomt. 

Hämtade grön havre i dag på Bondens fält (lovligt) till våra fåglar. Risfåglarna blev som galna av glädje. Fick massor av fina filmsekvenser på dem.