”Konst och Lära ger Gunst och Ära”. Under dessa visa ord inträdde man i Slöjdföreningens gamla residens i Göteborg, en av de skolor jag gick på. Devisen kröner valvet innanför den tunga bruna skolporten. Högtidligt och grandiost på nåt sätt.

Skolan startade 1848 under namnet Slöjdföreningens skola. När jag gick där hade skolan nyligen bytt namn till Konstindustriskolan. Undra på det, gamla ”Slöjdis” hade innan dess tydligen mest blivit känt för sina vilda fester. Kärt barn har många namn… numera heter den Högskolan för design och konsthantverk (HDK) kanveta… är medlem i Göteborgs Universitet och har intimt samarbete med Chalmers.

Skälet till min närvaro -68 var mindre grandiost, en 34-veckors kartritningskurs rätt och slätt. Fast det var lite märkvärdigt att vistas bland alla individualister och fritt skapande själar. Med så att säga fritt tillträde till en värld vi annars aldrig skulle mött. Vi gick väl där och sneglade på bohemerna under rasterna.

Skolan har sedan gammalt ett nära samarbete med Röhsska konst- och designmuséet… ja, så nära att man som elev lätt kunde kvista in på muséet via en glasad övergång mellan fastigheterna. Ganska häftigt, tyckte vi.

Av skäl jag icke förstått var skoladressen Kristinelundsgatan, på den tiden Göteborgs motsvarighet till Malmskillnadsgatan i Stockholm, utsatt för en trafik man helst inte ville ha kontakt med. När man mörka höstkvällar skulle trava iväg till spårvagnen förföljdes man av bilar sakta, sakta utefter gatan, den ena efter den andra. Spejande torskar med nedrullade bilrutor gled fram runt kvarteret. Strax lärde man sig att ta på sin mest officiella min, gå fort och bara titta rakt framåt för att slippa skamlösa förslag. Mammas gamla knep.