Efter en veckas tekniska bryderier och beslutsvånda är nya bilen beställd. Leveranstid tre månader. Det blir en Renault Clio igen, en populär liten sort med många utmärkelser, vilken vi känner väl och är förtjusta i. En bensinsnål men pigg sort med miljöbilspremie (Exception). Framtida utgifter planeras inför pensionen. Husbondens Scènic övertas av Vännerna.

Största plågan vållades av Renaults skrotningspremie på 30 000 kr för en tio år gammal bil. Där MIN pärla passade in. Det sved och värkte. Inte skrotar man en trotjänare som bara gått 6000 mil, har bott i garage, är piggare än mången nybil och i övrigt är som ny… Men marknaden är så tokig att skrotning skulle ge mer än försäljning. Diskussioner, högre skolans matematik, en veckas störd sömn. Vi nöjde oss med miljöpremien på 20 000 kr. Gick ändå inte att kombinera.

Slutet gott. Vi behåller Pärlan ett tag till. Ett steg i taget. Allt ska kännas rätt. Lilla Huset har om några månader TVÅ Clio. Till dess får vi öva på att bara ha en, och se hur det känns. Två bilar är ren lyx, men nästan ett måste på landet.

Dilemmat tog en vecka av våra liv, har krävt rikligt med energi, tarvat massor av sömn samt efterlämnat åtskilliga andra sysslor ogjorda. Idag firades med pizza och tretimmars middagslur under det långa regnet. Är helt slut.

Dagens kalldusch var Renaults prissättning på färger. Att metalliclack ger tillägg på 5000 kr visste vi och avstod detta, silver skulle vi definitivt INTE ha, det har ju alla andra. Valde röd standard och satt som fågelholkar – försäljaren också – när detta renderade tillägg på 1500 kr!

Hur hade Renault tänkt att bilen ska levereras utan tillägg…? Naken? Olackad? Svar = Jo, VIT… bara så. EN ENDA FÄRG UTAN TILLÄGG! År 2011! Nu fick vi den röda utan kostnad, ty försäljaren som inte kunde ana detta dumma påfund hade lovat så. Bilbytarbryderier kräver sitt.