Under semestern har Husbonden och jag övat oss på kommande ständig samvaro inför höstens pensionering. Långvarig träning med sjukdomar har fått mig att hushålla med krafterna men det tar tid innan Husbonden når denna nivå. Vilket i sig är gott och väl. En pigg och alert fastighetsskötare/trädgårdsmästare är guld värd.

När semestern nu lider mot sitt slut iakttages med stigande förvåning hur ideliga idéer om beskärning av både träd och buskar med emfas framföres av Husbonden. Syrénhäcken mot vägen är således kapad jäms med fotknölarna (behövligt – den kommer om). Några stephanandra, kaprifoler och spireor har nyligen mött samma öde. En jasminbuske är uppryckt med rötterna! Ölandstoken vid farstun amputerades i våras (blommar nu). Det mumlas ofta om den vackra och välväxta häcken mot norr, vilket jag hittills förhindrat. Idag nämndes ölandstoken vid piazzan. Jag ser sekatörerna glimma i hans ögon…

Vadan denna förstörelselusta? För bevarad harmoni i Lilla Huset gäller tydligen strama tyglar och att kanalisera testosteronet mot viktigare mål, typ; spadar, hackor, gjutning, murning och liknande ’kraftsporter’...hehe ;-)

Harmoni i äktenskapets hägn har förresten jubilerat denna dag som i dag är - 22 år utan ett enda smolk i glädjebägaren. Väl värt att fira med varsin budapestbakelse, tyckte Husbonden och for till Byn.

----------------

För övrigt har en sträckning i ryggen (min) sabbat två hela dagar men verkar lätta nu. Det räcker med två dagar.

Med denna ’ryggsäck’ på lut var det dags att hjälpa kompisen med överklagande till Försäkringskassan. Vet inte vilket i ordningen (stackars alla sjuka!) men det löste sig enkelt, ty... redan i juni när hon fick sitt avslag hade jag i rena ilskan skrivit ett utkast. Detta visade sig nu vara helt användbart. Vi var riktigt nöjda och sände iväg det som det var. Puh.

”Ett lands välfärd mäts i hur väl man tar hand om de sämst ställda, inte i hur duktig man är på att trampa på dem!”