Göteborgs Nya Elementarläroverk - kommunal flickskola, var min skola i 13-16-årsåldern. Den mest intensiva perioden i en ung människas liv. 1962-65 var en särskilt laddad och spännande tid för ungdom med ökad frihet och popmusik som bara vällde fram i en veritabel explosion.

Nästan alla mina skolminnen är från just den tiden, energin var svindlande och gränslös, frestelserna omätliga, allt skulle prövas och granskas. Koncentrationen var skarp men låg dessvärre på allt utom skolarbetet vilket satte sina spår.

Fram tills nu trodde jag mig vara ensam om alla B:n, BC:n och C:n men har på ålderns höst fått tröst. Elevlistorna från Regionarkivet beställdes för att testa minnet på klasskamraternas namn. Utan min önskan hängde vissa betyg med på kopiorna, nu till stor glädje. Lättad konstateras att jag ingalunda var ensamt svart får - en senkommen upprättelse.

Att skolan faktiskt var så vacker hade jag sånär glömt. Bilderna från Riksantikvarieämbetets Bebyggelseregister fick mig att minnas… ja, visst ja! ”Men gick du i skolan i ett slott!?” utbrast Väninnan. Skolan i nyrenässansstil stod klar 1889 då elementarläroverket, grundat 1867, flyttade in. Ingen mindre än Carl Larsson hade målat alla trapphallens väggar (och till och med dörrposterna). Verket kallade han Den svenska kvinnan genom tiderna. Inget jag hade tid att sätta värde på då.

Dock minns jag 80 procent av namnen i den 32-hövdade klassen. Och den ’roliga timme’ där jag gjorde en hysteriskt modig imitation av alla våra lärare, inklusive klassföreståndaren Brita Leffler som faktiskt tyckte det var roligt! Att jag bara vågade…!

Imitationen omfattade bl.a Frau Strube, en barsk och fyrkantig tant med bacillskräck (undra på att nästan ingen lyckades med tyskan). Och mysiga 'engelskagumman', Hultman... som med stor inlevelse berättade om små gulliga halmtakstäckta cottages i gamla England (typ Midsomer).

Vårt pampiga traditionella stjärngossetåg ner till aulan med sina mörkbruna 'kyrkbänkar' är ett annat minne. För att inte tala om den otillåtna luciatraditionen när alla skolans flickor sprang i långdans ut och in genom alla salar på intilliggande Vasa pojkläroverk - inte populärt hos rektorn.

I tobaksaffären intill skolan köpte jag mängder av vykort på hästar. Strax intill fanns lämplig port för smygrökning. Har också många roliga minnen av klasskamraterna. En härlig tid i våra bästa år.

Och när Beatles slog igenom drog klassen varje rast ner till gymnastiksalen och slängde vinyl-LP:n på grammofonen (med gympalärarinnans goda minne) för att bugga till Please Please Me och Love Me Do. Det tog en ände med förskräckelse
när rektorn fick vetskap om saken. Ack, ljuva ungdomstid…