Nu skulle inga fler utryckningar ske. En av nöden påkallad städning av fågelhuset räknas väl inte direkt som utryckning. Det är ju ändå på hemmaplan. Och alldeles nödvändig. Två månader sen sist - och det märktes. Dels på lukten, dels på drivor av ruggningsfjädrar.

Vi kunde starta produktion av dunkuddar, tänkte jag vid insamlandet. Min bästa tid på dygnet är förmiddagarna. Alltså gick jag igång med papegojrummet på egen hand. Undan det som undan är. Efter lunch dråsade jag i hög.

- Måste sluta ögonen nån timme, meddelade jag halvvägs in i dvalan. Husbonden startade förutsättningslöst med kanarieavdelningen. Satte mig bekvämt i tv-soffan med filt och kuddar och Minnenas Journal uppslagen. 

Vaknade småningom, fortfarande med samma sida framme. Hann inte läsa många bokstäver där. Efter några koppar kaffe funkade kroppen igen. Husbonden hade fixat allt själv, med nya träd och allt. En storväxt häggmispel i trädgården beskars i hast och får glädja fåglarna. Mispeln växer snart till igen.

Sen hjälptes vi åt med nymfernas Royal Suite och där fick golvet våttorkas. Många nymfer - mycket skit! Nu är det som nytt därinne igen. Underbara dofter av alspån, mispellöv och cederträflis. Man mår så gott när det är fint hos djuren. Vilan fortsätter - orkade inte ens fota. Ett gott samvete är bästa huvudkudden.