Äntligen börjar bilarna köra ut ur mitt huvud. De har liksom cirklat runt därinne sedan gårdagens utfärd till Storstaden. Så många intryck på en gång blir liksom 'too much' när man är van vid stilla lunk i skogsbrynet.  

Här på landet är vi inte vana vid den sortens puls. Trafikköer är så sällsynt här så jag brukar kalla tre bilar i en korsning för 'trafikstockning'. Så bortskämda är vi. Rena lyxen.

------------------------

- Se upp, nu kommer jag!

Den lilla nymfflickan sitter i holköppningen och studerar omgivningen länge. Hon tittar på när vi byter vatten och skålar, hon studerar alla individerna i flocken som hon snart ska umgås med. Mest håller hon nog koll på mor och far (Lili och Gustaf) som lockar ivrigt. Och på systern som hoppade ut dagen innan. 

Så här sitter de flera gånger under ett dygn och samlar mod inför det stora språnget, innan de kastar sig ut. Den här på bilden är ute nu. Hon var nr två i kullen, kvar i holken ligger bara lillsyrran. Det handlar om dagar.

Thomas och Sussie har två ungar kvar i sin holk, sen är årets alla ungar klara. Gissa om det är liv här. Och mat går det åt. Nu börjar den bästa tiden... att njuta av ungarnas utveckling och livsglädje. Att se till så de har roligt och mår bra.

Nåt helt annat än rusningstrafiken i Göteborg, om man säger så...