Vad har människan tagit sig för nu då? Vännerna som kom på grillträff vid dammen fick griller även i skallen. Inte kunde det väl vara nåt konstfärdigt ändå…?

Nä, nä. Vår annars så pålitliga ’palm’ dvs rönnsumaken som sånär inte alls hämtade sig efter frostknäppen hängde inte med i värmeutvecklingen. När dess vanligen så behagfullt svalkande blad behövs som bäst är det fortfarande för glest i lövverket. Man tager vad man haver för att få lite skugga på hjässan vid en stunds soldyrkan.

Inte var det vackert men fyllde sin funktion ett tag. Med 26,5 värmegrader orkar man ingen längre stund ute. Men vi behöver ju solen så väl efter de hårda vintrarna.

Nya telet prövades. Ormvråken seglade retsamt länge över Lilla Huset men ännu för högt. Ett bra försök, dock. Ett steg närmare målet... Det kommer fler tillfällen.    Klicka för större bilder.

Parveln har hoppat ur boet! Vi såg redan i morse vilka planer han hyste. Stod på bokanten och putsade fjäderdräkten, redo för utflykt. - Han hoppar idag, sa vi i kör. Vid middagstid var det gjort. Bilden visar det lilla fosterbarnet mitt i gruppen av nya kompisar - den gule med mörk kalott på hjässan. Nu är han inte längre ensam och fostermamman matar. Senare på kvällen satt han till och med uppflugen på låg pinne. Gott gry i denna där.

Isadora och Sigge pustar ut mellan matningarna av fem ungar i holken. En kom ut i morse och snart drullar de övriga ut. Efter två präktiga kullar väntar snart härlig semester och rekreation i utevoljären.

Nä, nu somnar jag över tangenterna. Bäst att gå till vila. Värmen tar.