- Men, kära nån… ligger DU här lille vän!

Flörtis landade på bokanten efter frukosten för att fortsätta ruva sina tre ägg. De var dessvärre tomma, vilket hon vägrat inse och tiden var passerad. Men nu hade något hänt… äggen var borta och det låg en tvådagars unge i boet. Hennes förvånade uppsyn när hon tvärnitade på bokanten var obetalbar.

Hon betraktade den lille parveln grundligt. Petade undersökande, konstaterade med kännarmin: ”hmm… typisk kanarie… och vid liv” och klev in för att värma den iskalla kroppen med sin kropp. Hennes enahanda tillvaro fick ny mening.

Husbonden och jag nickade hoppfullt mot varann – projektet var igång. Lille parveln hade övergivits av sin kanariemamma Tuva(-lisa) när hon blev utkörd från boet av ettriga sebrafinkslynglar (sista gången de bor med kanarierna i häckningstider) i någon konstig lek. Vi tog undan ett gäng av de skyldiga för att ge Tuva en ny chans, men hon var redan förvirrad och störd.

Ungen var varm och nymatad med en ärta när vi kikade in - vilket syns genom den tunna huden vid krävan – men eftersom tiden gick blev bebin allt kallare. Tuva gick inte dit utan plaskade i poolen med de andra.

Följande morgon var Parveln iskall men långt ifrån livlös. Ärtan låg kvar i krävan, ämnesomsättningen hade stannat av. Men när jag slöt handen om den lilla kroppen började sprattlandet. I ett obevakat ögonblick byttes då Flörtis ägg ut mot ungen som dess sista chans.

     Ska Flörtis klara uppgiften?       Klickbild. 

Senare på dagen hade ungen fått upp ångan. Underbart att känna dess värme vid kontrollen. Så het och sprattlande. Han fäktade med armar, ben och hals. Och minsann… ärtan i halsen hade vandrat vidare ner i den lilla kroppen. Strax återvände Flörtis till sitt fosterbarn och borrade ner sig över ungen. Tyckte mig se en matning, men svårt att följa där i sänghalmen. Vi får lita till naturens krafter.

Har levt på detta hela dagen, varm och lycklig över förvandlingen från stel isbit till het och livlig krabat. Projektet går vidare… och hoppet består.

Lyckan delades strax med vännerna som kom över på kaffe och för att karda ur Tostes fällande päls.