Soluppgången denna påskdag var magisk. Klarblå himmel hela dagen. Glömde alla plikter och bara tog vara på. Ginsten forsythian (förstås) har slagit ut… visst är det tidigt. Scillans blå är vackrast av alla och står så bra mot det gröna. Citronfjärilarna är många. Varmt i solen, men snabbt svalt i kvällsskuggan. Ingen sommar än, men man väntar sig liksom svalor nu…

Skirare än så här blir det inte, snart mörknar det gröna.

En ung hök slår sina lovar runt voljärerna, fullt fokus på fåglarna. Plötsligt var det tyst, ingen som sjöng, ingen som duschade. Alla våra fåglar flög in i fågelhuset. Där var det också tyst. Kanarier, risfåglar och småfinkarna vilade därinne i tryggheten. Avvaktande. Höken seglade utanför. Nymferna kutade in och tog skydd. Smarta. Höken gav upp. Tystnaden höll i sig över en timme... tills någon sebrafink lättade på trycket med ett entonigt tutande.

Röjde bland fler 'pappa-kassar', handdukar till fågelhuset, bankpapper i legio, kontoutdrag sedan 90-talet, deklarationer sen -73. Rev och kastade, rev och kastade. Mör i ryggen.

Så kom Jim. Med blick så att man smälte. Kompisens strävhåriga tax i sina bästa år (2). Kvällsfika. Sigrid fick sällskap en stund. Men...inte för nära, då skrynklade hon läppen lite. Mästarnas Mästare missar man inte. Förbaskat trevligt tv-program.