Lilla Skorpan som blev anfallen av den pilske Thomas för en dryg vecka sen kom ur holken för egen maskin. Duktigt gjort av lilla nymfbebben. Jag trodde nästan att hon skulle vara livrädd för världen utanför efter vad som hände, men hon kravlade sig upp till hålet och kastade sig ut. Pigg och glad verkar hon också. Hon ägnade några dagar åt att pilla loss sårskorporna (se bild) och nu tycks fjädrarna vara på väg.

Thomas och Sussie som efter attacken förvisades till Skamvrån i reservburen fick vackert vänta där tills lilla Skorpan kommit ut. Nu har de åter anslutit sig till flocken och firar detta genom riklig vistelse ute i solen. Den åtråvärda holken är tom. Vem som nu tar den i besittning återstår att se. Gustaf och Lili har ju fullt upp med att mata sina fem ungar.

Sebramaffian har också fått friheten åter. De ägnade sig ju åt boplundring hos kanarierna och blev därför satta 'på cellen' i väntan på kanariekläckningar. Nu hoppar ungarna ut och maffian fick äntligen komma in till de andra. Luckan till utevoljären är öppen dagligen så sebrorna har väl annat att tänka på... hoppas vi. De blev såå lyckliga allihop och nu är det ett fasligt tutande dagarna i ända. Skönt att slippa ha vissa fåglar instängda.

Ännu ett gott slut gäller en risfågelunge som fastnat med en tå i fotringen. Detta upptäcktes vid närmare studie av bilder från inlägget HÄR. Tur man fotograferar, ty det hade nog inte upptäckts med blotta ögat. Pippibarnet fångades in och tån kunde pillas ut. Skönt att det upptäcktes i tid. Förstoringen visar hur tån satt fast, och det syntes på bilden i inlägget.

Härligt ljummet i kväll. Knappt man ville gå in. Vildfåglarna kvittrade in i det sista när mörkret föll. Jesses, vad man mår gott av sånt.

I år är påsken så sen att till och med påskliljorna hinner slå ut till helgen. Alltför många år har man saknat dem. Annars har jag släppt påskpyntet för i år. Har fullt upp med att njuta nu när hälsan är okej.

En riktigt härlig dag med sommarvärme som Lilla Huset nyttjade väl. Lätt lunch med grillade smörgåsar, märkvärdigare behöver det inte bli.

Sigrid har ägnat hela dagen åt att leta äppel- och morotsbitar på gräsmattan. Hon brås på mor sin och har en otrolig aptit. Och en liten polis som mist sin stora livsuppgift - att hålla reda på familjens hundflock -  har det lite svårt när flockmedlemmarna droppat av, den ena efter den andra. Först Lisa, sen mamma Hanna och sist fästmannen Ulrik för en dryg månad sen. 

Små, små bitar av äpple och morot gjorde underverk. Ju mindre bitar, desto bättre. Hon strövade runt i timmar på födosök i trädgården och kom sen faktiskt till ro. Hjärna och nos hade jobbat bra. Sigrid vägrar pensionera sig och det får man väl se positivt på.

Dessvärre blir jag så nedstämd av de ständiga avskeden i tv-serien Huset fullt av hundar. Förra veckan grät jag som en flodhäst - om såna gråter... Kärlek uppstod mellan kvällens familj och samtliga hundar och det är så sorgligt att de måste skiljas åt. Denna familj borde valt två hundar, inte bara en.