Fantastiska dagar nu. Tiden kändes tiden rätt att öppna även för finkarna. Gissa om glädjen var stor. Ryktet spreds som en löpeld därinne ”luckan är öppen, solen skiner, kom igen alla” och ut for – tror jag – allihop. Det var strömhopp genom luckan, gamla som unga kom vinande genom luften där jag stod med kameran.

De nya ungarna som redan äter själva hängde på. Det var som ett upplopp… ’släpp fångarne loss, det är vår’. Tuvalisa som egentligen ruvar en ny kull kunde inte bärga sig, hon tog rast en liten stund för att smaka det spröda gräset. Likaså Esther som matar stora ungar i boet. Hoppas pojkvännerna ryckte in som barn- och äggvakter under tiden.

Livlig trafik hela dagen. Och när de ryckt upp grässtrån en stund gick de till platsen för badkaren… ”hallå, ska det inte finnas vatten här… hallå, VAR är vattnet!”.

- Ursäkta mej, då… Hade inte hunnit med. Fort fram med badkaren och fyllde dem till brädden, och plums så var dom där alla på en gång. Att blaska sig dyngvåt och sedan soltorka, finns det nåt underbarare, tycktes dom säga.

Mot kvällen glesnade det i leden. Vi fick lite besvär med att få in några ungar som inte fått vana på inflygningen ännu, men annars skötte de sig som brukligt. Vid tiden för kvällstillsynen var det ovanligt lugnt inomhus där många sov djupt. Alla var jättetrötta och lyckliga efter en hel dag på grönbete och spa.

Man känner sig mycket tillfreds med att ha tillfredsställt så mångas behov under en dag.