”Sommartider, hej hej…” Gyllene Tider.

Dags att dra fram klockan igen, då.

Det bryr sig vädret icke om… minus 5 i natt, och nu snöar det.

Snön lägger sig.

Isvindar drar runt Lilla Huset. Promenaden frös inne.

Sov med gott samvete kongressdimmorna av mig efter lunch.

Sommartid – signifikant för vår tids stress. Så brått att vi vrider fram klockorna.
Inte kunna vänta… eller låta Tiden ha sin gång. Nej, framåt, framåt.
Effektivitet. En timme längre dagsljus på sommarkvällarna.
Jag var emot det. Det var jag. I början, då 1980.
’Förvirring är första steget på väg mot något nytt.’
Nu har man vant sig. Är på väg.

Finnes alls någon mening att vrida klockan tillbaka?

Vi har sommartid större delen av året. Sju månader, till långt in i oktober.

Kan vi inte bara låta det få vara så… och sluta upp med att vrida klockorna hit eller dit, rucka på rutiner och vanor, stressas av alla klockor man glömt.

Nu tycker jag att vi låter sommartiden övergå till att bli normaltid.