’När kvällen kommer får den late bråttom’ heter det. För en som ständigt lever i nuet är det svårt att summera dagen för bloggen. Hur ska det då gå att skriva memoarerna när man inte ens minns vad vi åt till lunch…

Efter jordbävning och tsunami i Japan ter sig allt annat tämligen blekt. Har följt filmer på webben och förskräcks av syner med fartyg, bilar och hus på drift i vågorna. Tio meter höga vågor, fyra miljoner byggnader som drabbats, stora bränder, kylning av kärnkraftverk som klickar (!), ett ryskt vulkanutbrott och troligen över tusen döda, hörde man i Reuters live-sändning. En katastroffilm… fast på riktigt. Man vill bara vakna upp ur mardrömmen.

Dessvärre horribelt att detta ska påverka våra framtida pensioner. Vi är ju alla beroende av börsen numera och den störtdök visst rätt ner i tsunamivågorna.

Thomas DiLevas önskning i Go’kväll lät hugsvaleligt; en ’katastroffilm’ - fast tvärtom - där allting bara blir bättre och bättre för att sluta i rena lyckoruset. Ja, ibland behövs lite verklighetsflykt... fast det hjälper föga. Livet är som det är, och nog känns det lite som om Moder Jord fått nog.

Flydde verkligheten på mitt sätt genom att rata kvällens Skavlan. Varför pina sig i onödan när två illa gillade personer gästar. Den ene var skidåkaren Northug, den andre nämnes helst icke vid namn. Analyserade istället mina senaste filmsnuttar från fågelhuset – vilket tog lika lång tid. Lägger in några bilder så länge...

Nu hoppar kanarieungarna ur bona på löpande band

Har i övrigt glatt mig åt Håkan Juholt som framtida S-ledare. Ju surare de borgerliga 'tyckarna' är - desto bättre, säger jag bara. Då kan man utgå från att valet var bra.

På Spåret-finalen blev åstundat rafflande. Finalisterna är såå duktiga. De har i alla fall minnen som fungerar. Jovisst ja, lunchen bestod av stekt ägg, potatis och bacon.