Tv-serien Klass 9A är alldeles för kort med sin ynka halvtimme. Rumphugget är ordet. Klippningen känns stressig och innehållet ger inte mycket mer än vad vi redan fått se i många trailer. Synd. Ämnet är alldeles för viktigt för att avhandlas på lågbudgetvis. Följer med stort intresse - viktigt och lärorikt - men vill bara ha mer, man sneglar på klockan och det känns... stressigt.

Det är visserligen åtta avsnitt men det var det för vinterserien Ung och bortskämd (om curlingbarnen) också vilken gick i entimmesprogram. Vadan denna märkliga prioritering, undrar jag. Skolans många och stora problem är långt viktigare än bortskämda barn till rika föräldrar. Vill ha mer, mer, mer.

Sen tycker jag att vi byter namn på den nya diagnosen, även om den var fyndig. Istället för 'försäkringskasseutlöst depression' tycker jag vi kallar saker för deras rätta namn: alltså Reinfeldtutlöst depression. Det är ju INTE Försäkringskassans fel att reglerna är som de är... HELA SKULDEN LIGGER PÅ HÖGERREGERINGEN.

Handläggarna är bara skrämda för att förlora jobben - som så många andra i detta nya 'arbetsläger'. Bönerna på Svenska Kyrkans sajt talar sitt tydliga och raka språk, de räds inte att nämna ansvarig vid namn.

För övrigt säljer visst märket Doro seniortelefoner som aldrig förr. Telefonen med stora knappar, enkla funktioner och färre finesser har ökat försäljningen med 47 % hörde jag idag. Se där... inte dumt med telefoner man huvudsakligen KAN RINGA MED.

Retrospektiv afton. Saknaden efter Ulrik (en vecka sedan i morgon) fick mig att titta på bilder och skriva en liten dagbok över hans sista fyra år med tilltagande krämpor. Man vill ju minnas RÄTT.

Tillbakablickandet gällde även bloggen. Brukar kika på gamla inlägg via länkarna för ett, två och tre år sen och finner att det mesta upprepar sig. Lite tjatigt, men så blir det ju när man summerar vad som händer om dagarna.

Studerade också besöksstatistiken där man kan utläsa vilka sökningar som lett besökare hit. Ämnen som nästan dagligen året runt leder besökare hit är fågelnamn, babuschka, snöstormen 17 november 1995, tumartros och ansiktsförlamning till exempel. Verkar som om många drabbas av ansiktsförlamning - man känner sig i gott sällskap.

Har störtdykt mentalt efter Ulriks bortgång, Stora Tröttheten är över en igen - nån som är förvånad;-) Är utless på denna förlamande trötthet. Konstigt nog var det inte så många sökningar på kroniskt trötthetssyndrom...

Nå... idag var både Sigrid och jag extra dystra och trots att ryggen ropade efter värmedynan gav vi oss ut på ljusterapi. Både sol och snö - DET måste väl hjälpa, tänkte jag. Märkligt vad hundar kan få en att rycka upp sig... Bara tre minus i solen. Ryggen kändes aningen bättre av detta (visste jag väl).

Husbondens bil bluddrar och går illa, verkar vara tändspolen. Den bilen 'äter' sådana. Tur han inte tog min till jobbet idag, ty jag fick åka efter med kvarglömd matlåda...;-) Hoppas bilmeken tar bilen snabbt, för jag ska på vårdbesök i veckan.

Maktkamp och revirhävdande pågår i Royal Suite där nymfholkarna kommit upp. Sigge och Isadora valde bostad direkt och den vaktas med näbbar och klor. Sigge är smart, han sitter mest inne i den - säkrast så - tills resten är klara med sina val. Inte dumt alltså.

Pappi och Topsy var också snabba. Gustaf och Rudolph sitter standby uppe på var sina holkar och markerar. Lillis och Isabell har valt en som de nog inte ska använda, det gamla paret har ju aldrig kommit till häckning.

Den sista holken är tom. Kanske har den en sämre plats? Thomas och Sussie verkar väldigt vilsna, frågan är om de till slut tar den överblivna. Eller om vi måste flytta den... dock inget man tar till innan de andra etablerat sig. Det kan störa hela flocken. Hmmm...

Risfåglarna har byggt i sina holkar, både de grå inne hos kanarierna och de vita hos nymferna. Här uträttas storverk varje dag trots köldnäpp på utsidan. Minus 15 två nätter å rad. Både rygg och knän knakar i kylan, men mina vårkänslor består... ännu.

Viss maktkamp följde även hos marsvinen. Det tog två dygn efter hopflyttningen innan 'värsta krisen' släppte, nu stortrivs de. Tanterna höll på integriteten in i det sista. Alice låg som en vakthund vid ett hörn och gjorde små utfall varpå flickorna storskrikande rusade in i de små husen.

Nyfikenheten tog dock överhand. Efter tio minuter var tjejerna ute och spatserade igen, strök så nära Alice de vågade... Nu har hon gett upp och man kan se dem ligga intill varann. Tanterna är märkbart uppiggade, det händer ju nåt. Alla har fått bättre aptit.

Vilka härligt sociala djur marsvin är, de är skapta för flockliv. Vänliga, glada och signalsäkra. Inga djur (eller fåglar) bör leva ensamma. Människan kan aldrig ersätta sällskapet av en artfrände! Att få se och uppleva det sociala spelet mellan dem är nöje nog.

Kan inte sägas ofta nog.

Bönerna hämtade från SVENSKA KYRKANS sajt.

VAD GÖR KRISTDEMOKRATERNA I REGERINGEN  ???

Imponerad, är ordet. Egyptens folk vann över diktaturen, och det på ett beundransvärt sätt. Civiliserat, envist, fredligt, med mod och energi och sist men inte minst... bestämt. Mycket bestämt. De lät inte lura sig, inte skrämmas eller hotas, de stod fast. Heder åt dem.

Hörde nyheten om president Mubaraks avgång just när jag kom in i fågelhuset för att byta vatten vid 17-tiden. Äntligen. Kände direkt att bloggen måste hedra det egyptiska folket för denna lyckosamma kamp.

(Tänk om svenska folket kunde ta ställning för de utförsäkrade på samma sätt...)

Klicka på bilden till Svenska Kyrkans sajt.

Svenska Kyrkan tar ställning. Många tar ställning.

Det som i folkmun heter utförsäkring kallas "rehabiliteringskedja" av högerregeringen. Hoten om utförsäkring har visat sig göra människor sjukare - inte friskare. Läkare vittnar om försäkringskasseutlöst depression. På ena sidan står vanliga dödliga människor, vårdpersonal och läkare som vet hur lätt man drabbas. På andra sidan står "de odödliga" - de som tror att 'den som har roligast vinner' och 'bara man vill får man jobb' och att 'alla sjuka kan bidra med något'.

Förändringarna av den hårt kritiserade sjukförsäkringen blir minimala. Nedskärningarna på sjuka ska användas till skattesänkningar åt friska. Regeringen hävdar att allt är rätt tänkt och skiter högaktningsfullt i de mänskliga offer som nu sker. Läs Björn Fridéns LEDARE i Aftonbladet:

"Det spelar ingen rol hur många gånger man påpekar sjukförsäkringsreglerna står på rutten grund, det spelar ingen roll hur många ömmande fall man lyfter fram. [...] Därför kan inte regeringen övertygas att göra grundläggande förändringar av sjukförsäkringen - den måste tvingas till det."

-------------------------

Var befinner sig kristdemokraterna? Vad står deras paroll "ett mänskligare Sverige" för? Hur många människor ska offras innan kristdemokraterna uppnått sitt "mänskligare Sverige"? Hur kan partiledaren Göran Hägglund som också är SOCIALMINISTER komma undan kritik för att man lierat sig med 'djävulen själv'?

I denna blogg åkallas ibland dåtiden (eh... rätt ofta). En åkallan med viss modifikation. Allt var inte bättre förr. Dagens aha-upplevelse omfattar gamla tv-program. Man ska inte utsätta sig för detta.

Idag gjordes misstaget med Minnenas Television som bara stod på. Ett avsnitt av gamla Karusellen med Lennart Hyland från mitten av 1960-talet. Rätt gammalt alltså. Tillika mossigt. Obligatorisk assistent... kvinnlig! ("Värdinna" kanveta). Damer sprang med handtextade skyltar. Vi såg säkert detta även när det var nytt - det gjorda alla. Det var då. Nu enbart pinsamt.

Utspökade med vargpälsar och tomtemasker tågade tre kändisar in. Enligt kriterier fanns Putte Kock under en av förklädnaderna, känd för cigarrer, fotboll och piano. 'Vargpälsarna' skulle medelst bollstuds, cigarrsnoppning och planlöst pianoklink ge ledning för gissningsleken.

Omöjligt se eller höra vem som spelade vad på pianot! Cigarrsnoppningen syntes inte på långt håll och 'vargpälsarna' såg inte ut genom maskerna - hittade knappt bollarna. Herregud... var det verkligen så töntigt? Tur att uvecklingen går framåt. I vissa avseenden.

Men samhället var snällare då, det var det. Snälla, blyga och tafatta människor. Som hade tid. Och var förnöjsamma. Suck.

Snöfall hela långa dagen. Två plus. Klafsigt när man går, tungt att skrapa undan. Men för varje dag är våren närmare. Längtan och hopp bär långt.

Inget vettigt blev gjort idag. Man är lite tom efter vad som hänt. Det blev för mycket när Ulriks matskål upptäcktes på diskbänken där den stod kvar. Det slog mig att han haft samma matskål i alla femton åren... hellegod. Nu slängdes den för att inte påminna.

Sigrid får nu uppleva allt som en ensamhund vanligen tar del av, sitta på diskbänken och dricka vatten ur kranen t.ex Somliga tycker sånt är meningsfullt...;-)

Städade för marsvinen där de nya småflickorna släpptes ihop med tanterna Bibi och Alice. Rena idyllen till en början... Minglandet var riktigt civiliserat med upptäcksfärd, "hej, kul att ses", gemensamt hötuggande (typ fredspipa) och måltid ur samma skål. Alice tuggade oberörd vidare medan lilla Vera hängde på hennes rygg och drog i hårstråna. Marsvin är härligt sociala, log jag...

En timme senare hettade det till - när tanterna upptäckte att flickorna inte bara var på artighetsvisit utan faktiskt BOR KVAR! Upprörda röster och tandagnissel hördes från deras lägenhet och småtjejerna skrek i ett hörn. Alice hade blåst upp sig till dubbel storlek men marsvin slåss nästan aldrig - det räcker med uppläxning.

Ett par små hus ställdes in som trygghet. De minskar ytan lite, men går i gengäld att gömma sig i och klättra på. Nu är det frid och fröjd igen med bara ett par små utbrott. De får nu öva på konfliktlösning och ömsesidig respekt. Efter ett par dar bör alla ha vant sig.