Husbonden åkte till jobbet i ottan, den där da’n. Han hörde om mordet på radion, slängde sig på telefon och väckte mig med ett ”Olof Palme är mördad!” Va! Mördad? På tv:n malde den brutala sanningen om och om igen…. Statsminister Olof Palme är mördad. Nyheter, minnesprogram, nyheter, uttalanden av kändisar, polisen… allt i en enda röra. 

Det är ’högern’ som har tagit honom, tänkte jag direkt. Det är högerkrafter som ligger bakom det här. Det hade varit väldigt hätskt i politiken länge mellan Palme och högerpartiet. Palme var vår sista utpost för att hålla de krafterna tillbaka. Olof Palme var en klippa och så länge han fanns i livet fick de fria marknadskrafterna inte fäste i landet. Så tänkte jag.

Ingvar Carlsson som tvingades gå in som statsminister sa: ”Efter detta kommer Sverige inte att bli sig likt”. Så sant som det var sagt!

Jag skulle jobba den dagen och bevaka öppnandet av Byns sprillans nya vårdcentral. Massor av folk, pompa och ståt… hur skulle nu detta avlöpa…? Med två svenska flaggor på halv stång blev stämningen såklart dämpad vilket återspeglades i mitt reportage. Senare gick jag till socialdemokraternas lokal och skrev mitt namn i kondoleansboken.

25 år har gått. Vi som var med har våra egna minnesbilder av den dagen. En riktig sorgens dag för hela Sverige. På Palmes tid levde samhällsdebatten - nu är den död. Palme stod upp för sina idéer och förde ett samtal med folket om demokratisk socialism. En sån ledare får vi aldrig, aldrig mer. Lilla Huset sörjer honom än. 

Gamle statsministern Tage Erlander lär en gång ha sagt följande: ”Man måste hålla kapitalismen i örat, annars får man hänga efter i svansen”. Där är vi nu.