HÖKEN SVEPTE SMIDIGT och tyst fram genom vår entréportal och slog sig ner i en buske intill utfodringsplatsen på andra sidan vägen. Småfåglarna reagerade knappt. De flyttade sig i normal takt till jasminbusken och tjattrade sina varningsläten. Jag stod vid grinden.

HÖKEN SATT ORÖRLIG och låtsades ointresserad, tittade sig fridfullt omkring, plockade med ena vingen under någon minut. Så lyfte han sakta och landade högt i jasminbusken där talgoxarna hölls. Tjeck-tjeck-tjeck, smattrade de varnande… ”nu är han här, nu är han här!” Men de flög inte. Kände sig trygga där i grenverket, väl vetande sin fördel när det inte är fria ytor.

ROVFÅGELN HOPPADE NER några våningar i busken och vingarna frasade mot det täta grenverket. Talgoxarna rörde sig inte, nu bara 4 dm från höken. En annan dag sågs höken göra just så här när en liten pilfink som inte pallade för trycket flög ut på öppen yta, och där blev ett lättare byte. Finken hann inte till sin vanliga räddning - syrénhäcken. Höken kom ikapp med fötterna före och tog den lille pippin just när han trodde sig vara i säkerhet. Inte ett ljud hördes, och höken for till skogs med den lille finken i tårna.

MEN NU VAR DET INGEN som lämnade jasminbuskens trygghet. Höken kasade ner i mitten av busken med vingarna ljudligt skrapande i grenarna. Sen klev han ur busken och gick till fots – som en annan kråka – bort till utfodringsplatsen där det var tomt.

HAN LYFTE, GLED ÖVER vägen, rundade syrénhäcken och svepte ljudlöst framför och runt Lilla Huset och bort till den andra trädgårdsportalen, där pilfinkarna håller till i kaprifolriset. Tjeck-tjeck-tjeck… tjattrade de varnande inne i riset. Då satte sig höken ovanpå det ogenomträngliga riset och tittade ner på finkarna därinne i virrvarret. De satt kvar med bultande hjärtan… ”stick härifrån och flyg och far din hökusling!”

GISSA OM JAG SAKNADE filmkameran… vilka sekvenser det skulle blivit. Höken tog ingen som helst notis om mig där jag stod – helt öppet – och såg dramatiken. Ja, han hade sett mig hela tiden. Ingen nybörjare det här, och ingen drumlig fjolårsunge. Nej, en mycket förslagen och tålmodig jägare. Gick in efter filmkameran ifall, ifall… men när jag återvände hade han redan dragit vidare. Lånar bild från oktober;-)

 

skogsfrua på dal

26 februari 2011 22:28

Fint berättat och vilken höjdare till upplevelse!
Naturens lag är hård, helst önskar man att alla var vegetarianer...eller?! Hihi.

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

26 februari 2011 22:48

Jo, en riktig höjdare. Ja, vegetarianer luktar bättre också, tänk bara på hästars andedräkt och avföring...mmm.

 

My

26 februari 2011 23:21

Härlig blogg! Sparvhöken är verkligen lurig, när bytet som minst anar slår den till snabbt som ögat. Några kycklingar som hade smitit utanför inhägnaden på vår gård blev bytet en gång.

 

Ruth

27 februari 2011 10:08

En rysare berättar du om, fy för hökar. Så klokt av småfåglarna att söka skydd på detta viset, dom har nog varit med förut och vet när klockan klämtar. Tack för denna berättelse som är så bra återgett, tyckte jag stod bredvid dig och tittade på hela rysaren.
Kram

http://bernamis.bloggplatsen.se

Margus

27 februari 2011 10:56

Tack, Ruth! En rysare var det. Inget att göra åt. Har försökt skrämma bort Den Fule ibland, men han passar ändå på när vi inte ser. Tänk vilken bra film det skulle blivit...

 

skogsfrua på dal

28 februari 2011 12:38

Vadå hästars andedräkt mm...? De doftar ju jättegott ur båda ändar vilket vi inte kan säga om oss grisiga allätare;-)

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

28 februari 2011 22:20

Jamen, JA SA JU PRECIS DET! Har jag uttryckt mig oklart på nåt vis, så vare det härmed tillrättat;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...