Retrospektiv afton. Saknaden efter Ulrik (en vecka sedan i morgon) fick mig att titta på bilder och skriva en liten dagbok över hans sista fyra år med tilltagande krämpor. Man vill ju minnas RÄTT.

Tillbakablickandet gällde även bloggen. Brukar kika på gamla inlägg via länkarna för ett, två och tre år sen och finner att det mesta upprepar sig. Lite tjatigt, men så blir det ju när man summerar vad som händer om dagarna.

Studerade också besöksstatistiken där man kan utläsa vilka sökningar som lett besökare hit. Ämnen som nästan dagligen året runt leder besökare hit är fågelnamn, babuschka, snöstormen 17 november 1995, tumartros och ansiktsförlamning till exempel. Verkar som om många drabbas av ansiktsförlamning - man känner sig i gott sällskap.

Har störtdykt mentalt efter Ulriks bortgång, Stora Tröttheten är över en igen - nån som är förvånad;-) Är utless på denna förlamande trötthet. Konstigt nog var det inte så många sökningar på kroniskt trötthetssyndrom...

Nå... idag var både Sigrid och jag extra dystra och trots att ryggen ropade efter värmedynan gav vi oss ut på ljusterapi. Både sol och snö - DET måste väl hjälpa, tänkte jag. Märkligt vad hundar kan få en att rycka upp sig... Bara tre minus i solen. Ryggen kändes aningen bättre av detta (visste jag väl).

Husbondens bil bluddrar och går illa, verkar vara tändspolen. Den bilen 'äter' sådana. Tur han inte tog min till jobbet idag, ty jag fick åka efter med kvarglömd matlåda...;-) Hoppas bilmeken tar bilen snabbt, för jag ska på vårdbesök i veckan.

Maktkamp och revirhävdande pågår i Royal Suite där nymfholkarna kommit upp. Sigge och Isadora valde bostad direkt och den vaktas med näbbar och klor. Sigge är smart, han sitter mest inne i den - säkrast så - tills resten är klara med sina val. Inte dumt alltså.

Pappi och Topsy var också snabba. Gustaf och Rudolph sitter standby uppe på var sina holkar och markerar. Lillis och Isabell har valt en som de nog inte ska använda, det gamla paret har ju aldrig kommit till häckning.

Den sista holken är tom. Kanske har den en sämre plats? Thomas och Sussie verkar väldigt vilsna, frågan är om de till slut tar den överblivna. Eller om vi måste flytta den... dock inget man tar till innan de andra etablerat sig. Det kan störa hela flocken. Hmmm...

Risfåglarna har byggt i sina holkar, både de grå inne hos kanarierna och de vita hos nymferna. Här uträttas storverk varje dag trots köldnäpp på utsidan. Minus 15 två nätter å rad. Både rygg och knän knakar i kylan, men mina vårkänslor består... ännu.

Viss maktkamp följde även hos marsvinen. Det tog två dygn efter hopflyttningen innan 'värsta krisen' släppte, nu stortrivs de. Tanterna höll på integriteten in i det sista. Alice låg som en vakthund vid ett hörn och gjorde små utfall varpå flickorna storskrikande rusade in i de små husen.

Nyfikenheten tog dock överhand. Efter tio minuter var tjejerna ute och spatserade igen, strök så nära Alice de vågade... Nu har hon gett upp och man kan se dem ligga intill varann. Tanterna är märkbart uppiggade, det händer ju nåt. Alla har fått bättre aptit.

Vilka härligt sociala djur marsvin är, de är skapta för flockliv. Vänliga, glada och signalsäkra. Inga djur (eller fåglar) bör leva ensamma. Människan kan aldrig ersätta sällskapet av en artfrände! Att få se och uppleva det sociala spelet mellan dem är nöje nog.