Skyndade oss idag att städa Royal Suite och lessonvoljären. Bäst att köra  ut skottkärrelassen före snön som väntas i morgon. Sedan följde tårfyllt avsked vid graven. Husbonden fann att grävning gick bra. Lika bra att få detta gjort före snöyra och köldknäpp.

Vi hämtade Gammelman från frysen där han låg så fint. Fridfullt hoprullad med slutna ögon och en liten tungspets som stack fram. Befriad från ryggont och yrsel - lille älskade pajas. Kunde inte avhålla mig från ett sista snusande i pälsen och saknaden grep tag i mig. Den välbekanta doften fick tårarna att flöda, och tänk... tassarna luktade fortfarande popcorn - som alltid.

I graven fick han sällskap av marsvinet Wilma som gick bort i höstas. Tack för alla år och vila i frid.

Sigrid Storråda upplevde under dessa omtumlande dagar något av en chock och kom riktigt i gungning. Hon blev plötsligt osäker på sin roll i detta nya. Hennes stora arbetsuppgift var borta och man kunde läsa i hennes förvånade ögon: VAD GÄLLER NU?

Tänk att det bara gått tre dagar... det känns som en hel vecka. Sigrid börjar bli sig lik igen, hon har väl funnit att allt annat funkar som vanligt - bara utan... honom.

Efter en lur i fåtöljen med värmedyna under ryggen var det dags för Kyrkans Samtalsgrupp, första träffen i vår. Där väntade intressant föredrag om våra tre stora religioner judendom, kristendom och islam där bl.a. tankeväckande åsikter om tryckfrihet kontra religionsfrihet i fallet Lars Wilks framfördes - en svår nöt att knäcka.

I morgon njuter jag av vackert snöfall - ty jag har VÅR i sinnet... oavsett. Pyssel väntar i fågelhuset, där fler holkar ska upp. Turen har nu kommit till Royal Suite, vi har sett... att dom har sett... vad som pågår i andra rummet. Lessonen brukar vara lite senare, så dem väntar vi med. Livet går vidare.