Har lärt mig att ha mobilen på under färd - ifall, ifall… ja, eventuella olyckor förstås, men även för att snabbt kunna fota vilda djur och sällsynta fåglar. Idag var det mest typiskt slättlandskap som passerades – Västgötaslätten i januariluft med blek vintersol som inte riktigt nådde fram. (Klickbara bilder)

Dagen blev till en liten mobilkameratest (måste ju lära mig nån gång). Fipplar ännu med knapparna och velar hit och dit, men är grymt imponerad över bildernas ljusstyrka. Hälsade på hos barndomsvännerna vid Vänerkusten för att överlämna vår gamla luftvärmepump och några beställda risfåglar.

Samt för lite skvaller mellan åtta ögon… nåja, hmm… med alla hundar inräknade blev det inte mindre än 22 ögon. Våra pensionärer Ulrik och Sigrid var på utflykt med ’ålderdomshemmet’ och fick upplevelser utöver det vanliga med fyra välartade ’whippar’ och Stor Vild Valp (magyar agar). Mest genom nät men i alla fall... man släpper inte ihop en värkbruten 110-åring med främmande flock i hemmarevir.

Kunde liksom inte få nog av supergod kycklinggryta och aptiten ökar ju i trevligt sällskap. Kollade även på Herrns senaste hantverksarbeten i garaget – han är såå duktig – kolla grinden med tinnar och torn. De nyanlända risfåglarna fick äntligen pusta ut i nytt hem efter lång färd. För dem väntar en sommar i nybyggd härlig voljär, vilken redan rymmer flera skyddslingar från oss.

Särskilt trevligt var att återse nymfpojken Mellis med flickvän. Bilden på dem motsvarar vad kameraögat såg genom EN nätmaska inte större 2-1 cm…! Utan zoom. Imponerad av den mobilkameran (Sony Ericsson, Walkman 595).

• Vi är för slappa, lektionerna börjar inte i tid – vi förlorar 1,25 år av lektionstid på för sena starter.
• Vi kan lägga ribban betydligt högre – eleverna har kapacitet, de är smarta. Intresset finns där men det kräver ett förarbete.
• Ta bort allt som inte hör till läraryrket, ge dem status, ge dem lön, ställ krav, inspektera, se till att lärarna är rustade att vara lärare. Lärarna måste ha ett nationellt tänkande, se sig själva som samhällsbyggare  och ha en bredd i sitt uppdrag.

Dessa ord, och en lång rad brandfacklor levererades av ’superlärarna’ Stavros Louca och Gunilla Hammar Säfström i kvällens Go’kväll. Ett sevärt inslag, med 14 minuter av tuffa synpunkter på vårt skolsystem med anledning av den nya serien Klass 9A som startar 31 januari. Denna gång agerar de som coacher, inspiration och handledning för ett team på åtta lärare för att höja elevernas kompetens till 100 % gymnasiebehörighet. Utgångsläget var ett av de sämsta man sett.

Vi kommer att få se hur de gamla lärarna blir väldigt arga när Stavros och Gunilla berättar för föräldrarna att deras barn inte kan någonting. Föräldrarna blir tacksamma men lärarna arga...!

Stavros framhåller att föräldrarna måste ställa krav på skolan – det är deras lagliga rätt. Föräldrarna måste fråga hur man jobbar med deras barn. Det finns mål och syften med att gå i skolan – det måste man uppfylla. Man måste informera föräldrarna om vad som pågår. Skolan och föräldrarna måste samarbeta för att kunna åstadkomma nåt nytt.

Han säger också att det inte handlar om för stora klasser. Han har själv tre klasser med 25 – 32 elever, på egen hand. – ”Men det gäller att kunna hantera dem, kunna inspirera och motivera dem att älska mina ämnen och att älska skolan. Där ligger skickligheten hos läraren. Men man måste själv vara motiverad och älska sitt jobb.”

Jisses vad jag längtar till denna serien, om ett av våra viktigare samhällsproblem - fostrandet av kommande generationer. Längtar efter att återse dessa lärare i aktion. Serien borde användas som vidareutbildning för många lärare.

Se intervjun HÄR, 4 minuter in från start.

Efter några präktigt slabbiga dagar med isknölar och sjöar om vartannat i trädgården börjar gräsmattan torka upp. Ja, tänk... redan synlig gräsmatta – tack vare snöslungan. Härligt. Med annalkande frostknäpp är luften frisk och klar. Vårvinterstämning. Månen lyser vänligt på natthimlen. Energin sjuder lätt i det inre – på sparlåga, men dock.

Småvägarna blottar en liten grussträng i mitten, de större är redan torra och rena. Stubbåkrarna sticker uppkäftigt sina strån genom snötäcket vilket sjunkit ihop på flera ställen. Taken släppte de sista isiga resterna med ljud som av gevärsskott.

Vinterfåglarna äter mindre, de börjar få tid att leva mellan måltiderna. Snön ligger ännu i stora högar och är lortigare än nånsin, men det gör inget… vi väntar på nåt gott. För varje dag kommer det närmare även om vi nog kan kalkylera med några bakslag. Därför är även smältande smutsig snö vacker – det går mot slutet. Ett trolleri på sitt vis.

Dagens PRO-möte bjöd också på trolleritrick av Byns Trollkarl - skicklig som tusan. Och Byns Filmare lämnade ett schangdobelt erbjudande; hembesök till övriga medlemmar för hjälp med datorer, tv, boxar samt… mobiler. En trollkarl i sitt slag. Undrar om han får någon ledig tid alls efter detta. Själv förvarnade jag om samtal om filmteknik, vilket välkomnades.

Fantastiskt fint erbjudande, istället för påtänkt datacirkel, precis rätt i tiden och för många av nöden tvunget när samhället nu drar åt tumskruvarna med krav på datortjänster - även för äldre.

Allt går så mycket lättare när vädret står oss bi. Det som nyss var tungt och oöverstigligt går plötsligt som en dans, åtminstone i slowfox.

Verkligheten kommer ifatt så smått efter lång semester och jul-koma. Efter årets första s.k riktiga ’hela’ vecka är Lilla Huset fortfarande inte med. I torsdags kändes det som onsdag, i fredags som torsdag, på lördag – fredag… ständigt en dag efter således. Nu verkar det rätta till sig för i går lördag trodde jag plötsligt det var söndag. Ser nu fram mot en RIKTIG HEL VECKA med RIKTIGA DAGAR så man kommer ur den här drömtillvaron.

Om fjorton dagar (måndag 31 jan) bänkar sig Lilla Huset framför SVT1 igen – med hundar och allt. Dags för en NY SERIE KLASS 9A, med nya elever. Vi återser pedagogerna Gunilla Hammar Säfström och Stavros Louca m.fl i åtta nya avsnitt. Målet är att samtliga elever ska nå behörighet till gymnasiet – något som nästan ingen svensk klass klarar av. Ser vi verkligen fram emot. Tacka vet jag Public Service! Klippet visar på tuffa tag.

Sossarna har nått ännu en bottennotering och tvärtom för moderaterna. Det verkar ligga i någons intresse att fortsätta mätningarna trots (eller kanske just för) att S saknar partiledare just nu.

Intressant är dock att Aftonbladet nu (måndagar) öppnar ledarsidorna för 'utomstående sossar’ att delta i debatten om vart S bör gå. Så dags nu… efter att man i valrörelsen gjorde allt för att Mosa Mona. Dåligt samvete… eller vad? Noteras att VÄLDIGT MÅNGA tydligen VILL att sossarna ska komma tillbaka.

Pensionsbeskedet kom. En höjning tillbaka till samma belopp som 2009…

Kollade återigen Facebook, enveten som en gris. Tänkte… det KAN väl inte vara så uselt som jag tyckte först. Fann att man faktiskt KAN hitta en del vettiga (nåja…) disksussioner på tex. IF Metall och Arbetarrörelsens Tankesmedja. Men grupper som ”Kan den här soptunnan få fler fans än Fredrik Reinfeldt” känns som ett bottennapp. Det ska väl finnas nåt för alla…

Flera plusgrader och regn… vad allt gott kan inte komma ur detta. Förutsättningarna ökar tack vare att Husbonden slungat bort det senaste dygnets idoga snöande – innan regnet. Känns hoppfullt på nåt sätt när vintergraderna släpper, det kan inte hjälpas.

Dagarna i Lilla Huset skrider fram i stillhet. Aktiviteterna avstannar liksom när vädret bestämmer. Besöken till Fågelhuset ökar. Vi står där som statyer och studerar risfåglar, vem är hane – eller hona? Den långa listan med färgmarkeringar fylls i efter hand. Häpp… där var en som spelade = hane, kryss i rutan. Men den där som sitter intill då… och inte säger något, det måste väl ändå vara en tjej… Och den där granna pojken, den måste vi ha kvar… så där håller det på.

I övrigt har sällsamt sorgliga upptäckter gjorts på Facebook, detta enorma nätverk där ’alla’ hänger. När man frågar folk vad de sysslar med så får man ju ofta höra att ”jo, jag facebookar”. Blev således medlem enbart för att studera detta fenomen och vad som där tilldrager sig – fingerat namn förstås. Hittills är besvikelsen väldig och nu kommer en ’Ranelidare’: något torftigare har jag sällan skådat.

Varför blir så många ’vän’ med hundratals fullkomliga främlingar - snacka om stressmoment. Vari ligger glädjen att surfa runt till andra främlingar för att med ett knapptryck klicka i att man ’gillar’ vederbörandes musik- eller filmsmak och sen inte utbyta mer. Varför fyller somliga sin logg med automatiserade horoskop istället för att skriva något själv?

Det ’utbyte’ jag såg var minimalt – ett fåtal ord. ”Nu är vi på kalas och äter gott hos mor och far” hör till det mer fantasifulla jag såg – hittills... är väl bäst att tillägga. Hoppas för nätverkarnas egen skull att andra fyller sin facebooktillvaro med mer kreativt innehåll, annars verkar det tämligen meningslöst. Inför nutidens hyper och trender står man ofta gapande som en fågelholk.

Sängen väntar... skönhetssömnen.... Go'natt.

- Och HD-kanalerna då, vad tycker ni om dom?

Mannen som ringde för Canal Digitals tittarundersökning flämtade till när jag svarade att ”ja, dom tittar vi inte ens på förstår du”.

- Nä, vi orkar inte lära oss alla nya kanalnummer, fortsatte jag. För mycket teknik nuförtiden. Bara too much…

Varför se på TV med hökögon när resten av världen då blir suddigare. Lilla Husets grundinställning till HD-bild är skeptisk. Varför lura sig tro att man har skarpare blick än man har? Varför uppleva den grå vardagen ännu mer diffus än innan? Dagens tv-apparater har ju så fin skärpa som de har med ljusstarka skärmar och allt. Varför ska allt vara så extremt?

HD-boxen tog vi mest för att den laddar kanalförändringar medan man tittar, så man slipper ladda upp manuellt. Ett teknikmoment försvann. HD-bild får vi väl stå ut med, tänkte jag.

Men VAR ÄR den där märkvärdiga HD-skärpan, undrade vi efter en tids tittande. Upptäckte då att HD-sändningen gick på SPECIELLA KANALER. Hade väl inte vi fattat. Nya kanalnummer att lära sig - tresiffriga. Äh, vi kör med det vanliga, det är ju jättebra skärpa – det räcker. Och så håller det på. Vi orkar inte ens jämföra skillnaden.

Mannen i telefon trodde väl han ringt till urtidsmänniskor i en grotta i skogen.

- Det blir mest Public Service, Ettan, Tvåan, Kunskaps, dokumentärer å så där… film ibland. Aldrig Fyran, av princip – är emot reklamen. Vet knappt vilka kanaler vi tittar på, vi tar det som kommer. Zappar runt lite. Husbonden ser på sport, alla sorter.

- Själv håller jag mest på med datorn - räcker med tekniken där, klämde jag till med. Kände att jag måste bättra på imagen mot slutet.

Detta ointresse för TV-tekniken har sina sidor. Just ikväll uppstod plötsligt behov av att se lokala tv-nyheter i Fyran. Det är så ovanligt att vi knappt kom ihåg hur man gjorde, och det måste ske via MARKSÄND TV eftersom Canal Digital inte har den i utbudet. TV-skärmen var bara blå…! Va…? När gjorde vi detta sist? (så mycket för den imagen…)

Antennen var urdragen sedan sommarens sista åskväder… hehe. Vi hann få i den i sista sekund.

Håhå jaja… mera snö. Sandningen förgäves. Trött dag.

Hängt vid datorn på kvällen och lyssnat på klassisk musik. Fann en användbar sajt om KLASSISK MUSIK, där man kan klicka på olika kompositörer, lyssna på videosnuttar och få rekommendationer om bra inspelningar. Riktigt imponerande.

Hade tänkt lägga in ett klipp från You Tube här, men finner att Bloggplatsen från och med nu gjort en förändring. Håhå jaja... ständiga prövningar... Ooops, hittade visst hur det går till.

... sa hon - meteorologen. Som om det gick att glömma! Här har vi inte tänkt på annat i tre dar. En jäklans massa besvär har man fått. Soptunnorna står kvar utefter småvägarna för att sopbilen inte kör in på så hala vägar som vår. Nu dröjer det fjorton dar tills nästa tömning, bara för det.

Och inte talar RagnSells om varför dom uteblev heller. Inget meddelande i pressen, inget på hemsidan. Vi anade väl, men samma besked som jag fick per telefon hade dom kunnat gå ut med: ”Bilen kör inte in förrän det är sandat.”

Förklaringen fick i alla fall fart på Vägföreninga’. Pappaledig bonde erbjöd sig att sanda med traktorskopan. Tog med sovande bebis i traktorn och skumpade iväg till grushålan – tuffa tag. Våra sista 300 meter ligger utanför vägsamfälligheten så det fick vi beställa själva. Tur vi fick tag i honom under rasten. Så nu är det sandat. Men nu ska det väl komma mer snö innan sopbilens nästa tur går… ”Tänk på halkan…” Jo tack.

Ett sånt himla gnäll, det blev. Skönt med egen insändarplats då.

För övrigt är jag inspirerad och imponerad av Kirunas förestående flyttning, ett jätteprojekt – både mäktigt och märkvärdigt. Kostsamt… men nödvändigt. Sprickorna kommer allt närmare med nio cm i veckan. Man har talat om flytten så länge nu att jag trodde arbetet pågick, men nu hörde jag att man fortfarande inte är överens om VART stan ska flytta.

Synd på Kirunas vackra och minnesmärkta stadshus. Hoppas man tar vara på det, men nu vill någon bara riva det p.g.a kostnaden. Inget får kosta nåt idag.

Intressant som tusan, dock. Hoppas det uppstår en hemsida där man kan få följa det hela, tills vidare får man väl kolla Nordnytt. Hittade två korta klipp om Kirunas stadshus ett nytt HÄR, ett äldre HÄR.