I morgon samlar vi ihop fjolårets kanarieungar för leverans. Åhhh, alla dessa vackra färger...! Ja, vi behåller ju ett drygt dussin vackra själva, men några måste åka vidare ut i världen. Det är den sista gruppen som reser. Sen har vi 'nästan', hunnit ikapp förseningen som min förbaskade ansiktsförlamning ställde till med.

Flörtis brukar sätta sig i mitt hår och får stanna bara därför...

Kolla in Brynhildes ögonbryn, längst t h.

Stilen vid apelsinslurpandet varierar

Det brådskar nu, för kanarierna inleder sin häckningssäsong. Vi har successivt ökat ljuset därinne och både sången och pulsarna stiger. Honorna letar boplatser med byggmaterial i näbbet ivrigt uppvaktade av pojkarna. Jag var bara tvungen att fota några för att ha lite minnen.

     Klickbara bilder

Färgerna varierar verkligen och vi har högst privata namn på färgerna. Neon-lime kallar vi de grön-och-lime-brokiga som nästan är självlysande i visst ljus. Robin, den kraftigt orangea längst ned ÄR faktiskt precis så orange - inget fix med bilden. Till höger om den sitter en med vad vi kallar vaniljbrokig.

Nä, vi har bara vanliga 'bonn-kanarier' som jag kallar dem, vi fixar inte alla konstiga utställningsvarianter med virvlar i fjädrarna, ögon som knappt syns eller extremt långa halsar.

Nu blev jag visst sen igen... Har ju lovat mig själv att skriva inlägg tidigare på dagen, för jag är för trött så här sent. Attans. Svårt med ränder som aldrig går ur.