Flera plusgrader och regn… vad allt gott kan inte komma ur detta. Förutsättningarna ökar tack vare att Husbonden slungat bort det senaste dygnets idoga snöande – innan regnet. Känns hoppfullt på nåt sätt när vintergraderna släpper, det kan inte hjälpas.

Dagarna i Lilla Huset skrider fram i stillhet. Aktiviteterna avstannar liksom när vädret bestämmer. Besöken till Fågelhuset ökar. Vi står där som statyer och studerar risfåglar, vem är hane – eller hona? Den långa listan med färgmarkeringar fylls i efter hand. Häpp… där var en som spelade = hane, kryss i rutan. Men den där som sitter intill då… och inte säger något, det måste väl ändå vara en tjej… Och den där granna pojken, den måste vi ha kvar… så där håller det på.

I övrigt har sällsamt sorgliga upptäckter gjorts på Facebook, detta enorma nätverk där ’alla’ hänger. När man frågar folk vad de sysslar med så får man ju ofta höra att ”jo, jag facebookar”. Blev således medlem enbart för att studera detta fenomen och vad som där tilldrager sig – fingerat namn förstås. Hittills är besvikelsen väldig och nu kommer en ’Ranelidare’: något torftigare har jag sällan skådat.

Varför blir så många ’vän’ med hundratals fullkomliga främlingar - snacka om stressmoment. Vari ligger glädjen att surfa runt till andra främlingar för att med ett knapptryck klicka i att man ’gillar’ vederbörandes musik- eller filmsmak och sen inte utbyta mer. Varför fyller somliga sin logg med automatiserade horoskop istället för att skriva något själv?

Det ’utbyte’ jag såg var minimalt – ett fåtal ord. ”Nu är vi på kalas och äter gott hos mor och far” hör till det mer fantasifulla jag såg – hittills... är väl bäst att tillägga. Hoppas för nätverkarnas egen skull att andra fyller sin facebooktillvaro med mer kreativt innehåll, annars verkar det tämligen meningslöst. Inför nutidens hyper och trender står man ofta gapande som en fågelholk.

Sängen väntar... skönhetssömnen.... Go'natt.