- När jag hamnar på demenshem vill jag ha med mig mina gosedjur.

Sa jag till Husbonden idag när jag satt med gorillan Boo-Boo i famnen. Kände plötsligt att ett liv ’ständigt i nuet’ kunde bli riktigt tryggt och mysigt med dem omkring mig.

Gamle Nalle från -57 och hans vänner, Råttan, Kaninen och Bumbi ska också med, tänkte jag vidare... Och alla grisarna i ’julstian’ förstås. Husbonden lovade att så ska ske.

- Kanske bäst du skriver ned det, tyckte Väninnan. Man vet ju inte hur rörig Husbonden är när det bär till.

Nu är det gjort.  Vem kan förresten neka en gammal vimsig tant något så harmlöst... Undrar om åldringsvården läser bloggen?

’Isbjörnarnas Land’ i Norden har fått jojoväder. Först permafrost och nu ishalka så till den grad att landet står still. Husbonden kom visserligen till jobbet men högst osäkert av starten att döma. Bilen rörde sig knappt ur fläcken. Vår två kilometer långa framfartsväg som plötsligt förvandlats till skridskobana togs på krypväxel.

DUBBFRIA DÄCK…. tssssss! Måste ha varit stockholmare som kläckte den idén. Landsbygdens folk kan inte roa sig med tramsiga experiment. Vi måste fram. Efter två rejäla snövintrar borde även den mest inbitne miljömuppe inse att Sverige måste ha en viss beredskap. Tur man har dubbar.

Många behöver tänka om. Till exempel svenska tillverkare av snöslungor och snöskovlar vilka hittills trott att vintern är slut i september. Ja, dom sa så när vi ringde. ”September var säsong” skrattade dom. Skrattar bäst som skrattar sist - här gick dom miste om att tjäna grova pengar.

Och när vi precis lagt julen bakom oss är vägsaltet och sanden slut...! Hört talas om lager? Och nu är det även ont om ved… Sen när slutade man elda i december? Att kommuner inte budgeterat för snöröjning är dumt nog, men VAD TÄNKER företagarna på - det heligförklarade näringslivet som ska ombesörja alla våra behov? Det är en GENOMRUTTEN AFFÄRSIDÉ att sluta tillverka snöslungor och skyfflar i augusti och sen inte ens ha ett lager.

Hur blev näringsidkare så naiva? Har man glömt hurudana vintrar vi kan ha i ’Isbjörnarnas Land’ – eller kanske dom inte var födda då? Det kunde ju ursäkta en viss naivitet, om jag säger så. Eller trodde dom att vi med EU-inträdet blev européer på riktigt och att vindruvs- och apelsinlundarna skulle växa upp som svampar ur jorden? BAKLÄXA ÅT NÄRINGSLIVET, säger jag bara.

För övrigt har vi medelst hasning förflyttat oss på allt kortare rastningar runt Lilla Huset. Man skrider, steppar och halkar. Vår gammelpojke Ulrik har haft ett par hemska dagar. Trots fyrbensdrift med dubb och nära till marken har han stått på tänderna i isgatan, ramlat på sidan, benen har glidit isär (aj, diskbråcket...) så till den grad att han vägrat göra sina behov - vi behövde vägsalt.

Äntligen måndag och vi finner vi att saltet är slut... Vi länsade istället lanthandelns lager av hushållssalt i lanthandeln. Sanden var slut – vi tog fågelhusets. Ulrik kunde äntligen göra det han behövde.

Därtill har lagårdstaket gjort SINA behov. Sssschwoooooff, lät det och där låg hela efterbörden i en lång tung isig sträng - 21 meter lång - och mitt för garagedörrarna. Husbondens bil var på jobbet och fick bo ute två nätter - min kom ingenstans. Även snöslungan var så att säga… insnöad, hehe. Det blev till att ringa efter Bonden Med Stora Traktorskopan även denna vinter.