Som ett måndagsexemplar, fnissade sjukgymnasten när vi gått igenom alla diagnoser jag samlat på mig. Sen fnissade vi båda två. Finns inget annat att göra.
Jo, jag fick hjälp med axlarna också. Behöver lite rundsmörjning ibland som hjälp på traven. Ett måndagsexemplar tarvar både reparationer och underhåll, och snart drar det nya året igång med fler vårdbesök efter juluppehållet. Levervärdena är visst för höga och ska testas om… hehe. Ju, mer man samlar på sig, desto svårare blir det att ta på allvar. Det liknar alltmer en fars.
Nåt som inte är farsartat utan snarare tragik är ’Herr Reichfeldts’ höga förtroendesiffror, nu enligt SIFO sanslösa 72 procent alltmedan välfärden monteras ned bit för bit. Arbetskraften kastas omkring mellan hopp och förtvivlan, osäkra och dåliga villkor i bemanningsföretagen, den svenska skolan är utsatt för ännu ett experiment – privattrenden - och dödssjuka får rätt mot Försäkringskassan först efter sin död. Vad ska man tro om svenska folket.
72 PROCENT…!!!!! Siffror som hör hemma i diktaturer där ingen opposition finns. Största förtroendet – någonsin. Det är i sanning märkliga fenomen i politikens värld vi bevittnar. Ja, vad ska folket tro på när sossarna bara rasat ihop som ett korthus efter att ha blivit bestulna på både karta och kompass.
Men… det är inte färdigt än… något kommer att hända, vi vet ännu bara inte vad när vi traskar omkring i krasande maräng och permafrost. Min värld är åter rimfrostig efter gårdagens råkalla dimma.
Ewa
28 december 2010 22:50
Bara för att sossarna har problem nu, så måste man ju inte rusa över till motsatta sidan! Vänta bara - sossarna kommer tillbaka! De måste bara omgruppera sig.
http://www.fundringar.bloggplatsen.se
Margus
29 december 2010 10:24
Du är en pärla. Ja, vi får hålla hoppet levande.
Ruth
28 december 2010 22:55
hur kan en och samma person få så mycket krämpor. Hur många jag i själva verket har funderar jag på, är ju aldrig hos läkare, men en helkoll har nog varit på sin plats, är ju ingen ungdom längre.
Kylan biter här uppe, nu i skrivandets stund -25*
får ju ärligt erkänna att det håller myggen borta.
Kramen
http://bernamis.bloggplatsen.se
Margus
29 december 2010 10:23
En viss förklaring ligger nog i att jag är ordentligt undersökt. Då hittar man grejer...
Ju mer man letar efter, desto mer hittar man. Vi kanske alla bär på en massa invärtes problem som inte uppdagas förrän senare - eller aldrig.
Flanören...
29 december 2010 15:24
Hörde en kul kommentar, idag i radion, till Reinfeldts höga siffror.
Nu är det roliga över för honom.
Nästa förändring blir ju att förtroendet minskar.
Tidningsrubriker: "Reinfeldts förtroende rasar"
Det finns ljuspunkter i tillvaron.
http://www.nabbsjuan.bloggplatsen.se
Margus
29 december 2010 18:57
Hörde det också och jublet steg vid lunchbordet! Nu kan det bara gå utför. Så kan man också se det.
Jenny
29 december 2010 15:51
Inte roligt med dina levervärden också....som "grädde på moset", menar jag...
Och det där med Fredde och hans siffror....SKRÄMMANDE är vad det är!
KUNDE inte Margot Wallström komma hem åtminstone och räta upp lite inom S???
*suckar uppgivet*
Jaja....och nu så var det dags igen här!!
Bloggbyte!
Ja, det är ju nytt år, och ny kula.
Ta bort mina andra (om dom finns kvar) och Välkommen in på min nya!
Kram på dej och jag passar på nu att önska er ett riktigt GOTT NYTT ÅR!
Vi hoppas väl på förändringar i rätt riktning?
Jenny
http://bakgrundsbyterskan.blogspot.com/
http://bakgrundsbyterskan.blogspot.com
Margus
29 december 2010 18:56
Självklart i rätt riktning! Mot nya djärva mål. Lycka till med de nya adresserna! Gott Nytt År!
Erika
29 december 2010 17:19
Jag har redan fått en tid för provtagning, allt det jag gjort innan ska nu göras om. Tradigt javisst, men jag vet att det är nödvändigt, och jag är tacksam att jag tas på allvar.
I natt har jag suttit på sängkanten t.o.f under en tre-timmars-period,förmodligen hände något i högra sidan när jag utan att tänka till.. lyfte mitt fyraåriga barnbarn ett antal gånger. Eller så är det förkylningen som är orsaken, har tappat rösten också, så mig har ingen ont av verbalt sett.. ....haha. Eller så är det sjukdomen i sig som visar sig från sin fina sida.
Har bestämt att jag inte längre tänker skriva om vad jag har, fick till 80% besked av min läkare innan jul, plus att det är något mer men han vet inte riktigt vad. Jag har två smygläsare på min blogg, därav att jag inte berättar mer där.
Önskar dig allt gott inför det nya året.
http://mintidmittliv.bloggplatsen.se
Margus
29 december 2010 18:53
Men Lilla Hjärtat, det låter bekymmersamt. Hör av mig.
Marianne
29 december 2010 23:48
Det är tur att din humor kan hjälpa dig att stå ut med krämporna.Inte utan att jag själv känner mig som ett måndagsex ibland. Jag hoppas herr R kan plocka fram sin humor då han kommer att göra en kraschlandning den dag då siffrorna rasar. För Ju högre upp man når, destu hårdare blir fallet.
F.öv håller jag med ewa i hennes kommentar.
Gott Nytt år.
kram
http://www.ekoxenskennel.se
Margus
30 december 2010 20:31
Gôtt att vi är fler - om både det ena och det andra. Och ett Gott Nytt får vi önska varandra.
gubbfan
30 december 2010 10:16
Vi blir inte yngre och friskare med åren.
Tyvärr!
Bara barnsligare och tur är väl det.
För med sådana siffror herr Reinfeldt tycks få i tävlingen om vem som är mest populär bland skummisarna, så känns det kanske mörkt i sinnet.
Man blir så barnslig att man kanske glömmer att politik inte är en slags idrottstävling.
Men vad är att vänta när man inom socialdemokratin har gjort bort sig så kopiöst.
Det straffar sig till slut om man ljuger inom politiken.
Och skall jag vara ärlig, så tror jag inte att socialdemokraterna tar sig över 30% av väljarna i något val i fortsättningen. Att Reinfeldt som person antagligen kommer att få sämre siffror hjälper föga, när det inte finns något möjligt alternativ till den politik som förs inom räckhåll.
Vad hjälper det att jag drömmer om Vägval Vänster och liknande idéer.
http://Gubbfan.bloggplatsen.se
Margus
30 december 2010 20:33
Ja, ibland blir man lite missmodig. Och man har åldern emot sig när det gäller chansen att få se en vändning. Är hur som helst glad att pappa (en sann socialist) slapp uppleva detta. Men vi får aldrig sluta hoppas. Eller hur?