Advent närmar sig (eller var det Vinterstudion på tv?) och Husbonden kom i bullbakartagen. Härligt, tyckte hundarna som smakade både sockerkakssmet och bulldeg samt… nygräddade bullar. Det är dom värda, så mycket glädje som dom skänker oss varje dag. Oooo, det smakade himmelsk… tyckte vi också. Självgjort är välgjort.

Husbonden satt som klistrad under Vinterstudions förmiddagssändning när Charlotte Kalla åkte. Vi säger som så många andra… "Sporten ska skötas av SVT, ingen annan kanal klarar det så perfekt". Varje sändning är en njutning med helproffs i studion, kunniga och roliga utan onödigt trams. Vintern är räddad - man kan gå i ide.

Vid dagens inköpsrunda på Byn överlämnades några förstoringar på leguanen Bengan till hans husse och matte. Som tack för att jag fick fota honom i somras. Det var före både datorkrasch och ansiktsförlamning, och tiden har gått. Bättre sent än aldrig.

Advent, ja... hmmm, dags att ta ner adventsstakarna i tid och kolla att de fungerar. Opålitliga saker, de där.

Flashback med lyckokänsla i kvällens Doobidoo… det räckte med en liten, liten snutt. - Åååh, det är våran låt! sa jag med tårade ögon.

Året var 1985 - och det var sommar - när Husbonden och jag fann varann. Vi dansade ofta till den här, skrålade och sjöng som pånyttfödda tonåringar (på 35 år) så att fastighetsskötaren ropade upp till 3:e våningen att vi skulle sänka steron när det dånade ut över hela bostadsområdet. Herregud… det är 25 år sen!

Blev bara tvungen att leta upp den med ens - och här är den… Life is Life med Opus. Denna inspelning – med bästa ljudet - är från 2009. Originalet från 1985 ligger HÄR.

Tvättdag i Lilla Huset som kokade när jag väl fått upp ångan i kaminen. Det var 24,9 grader inomhus – innan det vände åt rätt håll igen. Trevade mig fram mellan väldoftande lakan för att fylla på ved i brasan. Det torkade lika fort som nästa laddning tvättades.

Städade samtidigt för marsvinen, körde ut skräpet till parken och hämtade ved när jag ändå var på tårna. Längesen jag kunde vara igång sådär och… ja, det kändes finemang.

När ändalykten äntligen slogs ner för vila efter lunch pustade hundarna ut och stensomnade framför tv:n där Kunskapskanalen malde på med folkpartiets kongress eller vad det var - bra sömnmedel. Västgötarna hade haft fullt sjå som arbetskontrollanter – en syssla de behärskar till fullo. Man har ständigt två par ögon i ryggen - fasen vet om de inte tar tiden också…

Råkade händelsevis zappa över till 3:an där en amerikansk show just då – och inför en storögd studiopublik - demonstrerade hur tarmsköljning (!) går till, detta populära påfund. ”För första gången någonsin i tv!!!” Herregud, vad hittar inte folk på i sin jakt på upplevelser… Ska tydligen driva ut gifter ur kroppen. En i publiken hade visst gjort det 21 gånger... suck.

Hittade den här bilden i en reklamruta (för vad vet jag inte) på en sajt på nätet. Tyckte den var kul - för att jag älskar hästar förstås.

Man skulle visst räkna hur många hästar man kan se i den. Först ser man inga, sen när man verkligen SER dem framträder de hur tydligt som helst.

Önskar alla bloggbesökare en TREVLIG HELG - snö i faggorna...

Morgonen var vit av rimfrost och sex minusgrader kall. Man kan inte säga annat än att vädret växlar väldigt. Hänger knappt med i svängarna. Kände efter och fann att humöret var gott, ja... faktiskt lite upprymt. Den känslan har jag längtat efter.

Lyckoruset vårdades ömt hela dagen allt medan kaminen hölls het i råkylan. Bestämde mig tidigt för att jag faktiskt skulle ta mig till Kyrkans Samtalsgrupp på kvällen. Föresatsen höll hela dagen och jag kom iväg också. Prövar mina skadskjutna vingar i olika sammanhang, och det håller. Trevligt folk och vänliga samtal.

Träffen inleddes i kyrkan med stilla Andrum till meditativ musik. Kunde varit riktigt rogivande om inte kyrkbänkarna varit så förtvivlat ogästvänliga. Rena tortyrredskapen för min rygg, men man får gilla läget. Det uppvägdes något av den goa värmen under bänkarna. Gôtt, när det isar på ute.

Har hört att kyrkbänkarna ska bytas mot stolar, vilket behövs om jag ska gå till just den kyrkan fler gånger. Träffen fortsatte med föredrag och bildvisning från Israel i församlingshemmet. Halvintressant, 'sjuka ögat' var trött - men ryggen fick åtminstone vila på bättre stolar. Vid hemkomsten till Lilla Huset i kvällningen hade vädret svängt till mildgrader. Så håller det på...

- Skulle aldrig anat att du ens haft förlamning om inte du sagt det själv, sa urmakar’n idag när jag tittade in som brukligt efter klippning hos frissan. Kul. Vet nog bäst själv, men jag lyckas alltså kamouflera de sista resterna väl ;-) Även frissan såg förbättringen förstås.

Energin spirar svagt. Börjar faktiskt få lite idéer i skallen också. Hörde mig själv surra om ommöbleringar och förbättringar inne hos fåglarna i morse, vilket gjorde Husbonden så uppmuntrad att han äntligen fick upp snöpinnarna ute vid vägen.

Nåja, euforin varade några timmar, sen slocknade jag med glasögonen rätt ner i tidningen på köksbordet. Att läsa om sossarnas depression kan verkligen göra en sann socialist… nedslagen. Att S skulle bli så vilset när luftslottet rasade är tragiskt att bevittna. Bra, dock, att krismedvetandet börjar vakna - ännu ett bra drag av Mona. Patriarkatet och betonghäckarna behöver skakas om. Nu är eldsjälarnas tid - undrar när de ska släppas fram.

Stämningen vid Lilla Husets middag steg avsevärt när Lunchekots Tidningskrönika i just detta ämne saxat dagens clou ur Gefle Dagblad, citat:

”Tryckpressarna går varma i centrifugerandet av olika kandidater som kan tänkas ta över ledarskapet i socialdemokratin. Ingen känns vare sig komplett eller självklar, så namnen lär fortsätta att idisslas ett bra tag framöver. Varför inte nysta i andra änden i stället? – med att ringa in en gärningsmannaprofil.”

Fyndigt uttryckt av David Nyström, GD.

Frågesport förlustade vid dagens PRO-möte där Väninnan ställt upp i vårt tremannalag. Avdelningen var värd för Veteranvetarna (en riksomfattande cup inom PRO) dit ett taggat lag från grannföreningen anslöt. Lite av Vi i Femman över det hela. Gästerna kom, sågs och segrade – och sen var den tävlingen över för vår del. Kul så länge det varade.

Två kontrollanter delade ut och samlade in tio svarslappar i tur och ordning. Grannen var tidtagare och plingade med söt hästbjällra var gång när 90 sekunders betänketid var över. Domaren som ledde och övervakade tävlingen, protokollförde resultaten och ställde samma fråga till oss i publiken. I tur och ordning. Bra träning för hjärncellerna.

Skulle gärna se mer av frågesport i vår avdelning på mötena, vilket roar de flesta. Fast jag tror nog att vi ’bonnläppar’ här på böggda har lite för mycket av jantelagen i oss (äh, inte kan väl vi…) för att det ska bli nåt av. Och förresten tänker jag inte lägga förslaget för då åker man väl på att arrangera det också. Och det känner jag mig rakt inte mogen för… äh, inte kan väl jag…;-)

Kände mig bättre till mods denna gång. Förlamningen har gått tillbaka så pass att mimiken fungerar hyggligt. Kände mig faktiskt både obesvärad och normal, ja… till och med befriad ur den klassiska ’bubblan’. Skönt. Var därtill så styrkt att jag handlade på hemvägen från lång inköpslista – första gången på egen hand sedan paresen slog till. Framsteg.

Nu har jag sett färdigt på tv-serien Ung & Bortskämd. Efter andra avsnittet i kväll har jag fått tillräcklig inblick i fenomenet curlingbarn och –föräldrar vilket var min avsikt. För övrigt struntar jag i vem eller vilka som utvecklas och klarar sig bäst. Utröstningsmoment är så trista och förutsägbara och ligger inte i mitt intresse. Nu lämnar jag barnen åt sina öden.

Men nu är jag visst så trött att jag somnar över tangenterna…

tack för idag – slut för idag.

... i Lilla Huset, men vi blev bjudna på farsdagsmiddag hos Bonusdotera med sambo. Trevligt att språkas vid om angelägenheter i ett ungt pars aktiva tillvaro - ingen av dem är några curlingoffer. Skönt att veta att båda är föredömligt ansvarstagande och försedda med goda moraliska kompasser.

Hundarna fick lämnas hemma ännu en gång (snyft) ty där finns redan en hund och huset har alltför många trappor för våra gamlingars välbefinnande. Vår Ulrik är nu faktiskt ganska dålig vissa dagar men vi tog en tur i Parken med dem före avfärd så de skulle vara nöjda.

Enda oron när vi lämnade dem var att Sigrid skulle må dåligt av en smaskig rot hon hittat i Parken... vildpersilja...(?)... eller nåt. Men näej, hon hade inte kräkts ner hela huset och allt var frid och fröjd.

Väl hemma igen fortsatte jag påbörjad säkerhetskopiering av bilder, filmer och ljud till extern hårddisk. YES...  det blev äntligen gjort. Och det riktigt ordentligt också! Mycket nöjd.  

Gör också skärmdumpar (print screen) på hårddiskens alla filer så jag säkert vet vad som ligger där. Skriver ut sidor med detta (se bild nedan) för överskådlighets skull. På kö för samma behandling står nu alla officedokument från 'datatiderns begynnelse' fram till dags dato. (Gud, vad man samlar på sig...) Hade tur vid senaste kraschen då allt gick att spara, men man vet ju inte nästa gång...

   Klicka för större bild

För övrigt har vi sorg över folkhemspartiet (S) kris. Hoppades att Mona Sahlin skulle klara biffen, men maktgubbarna i betongpartiet tyckte annat. I det läget gjorde hon rätt i att avgå. Nu får vi se vad 'gubbsen' hittar på. Någon ny kvinna blir det inte på länge, tror jag, och knappt några framtidsvisioner heller.

Själv tycker jag att S ska driva på för att lämna EU. Ett bra nytänkande, enligt mitt förmenande. Och det bjuder jag på. Tycker partiet gått kräftgång alltsedan vårt intåg därstädes. Hursomhelst bör S inte gå längre åt höger nu, för där är redan upptaget av så många andra. Hoppas vänsterfalangen går segrande ur fajten. 

- Tack snälla du för hjälpen!

- Det var inget, det är så 'roligt' (!) att vara med dig och arbeta, sa Husbonden med pillemarisk min.

Vi frostade äntligen av frysen i köket och jag hade nog märkt att han lett i mjugg över mina utbrott när det rann på som värst.

Var nämligen högst irriterad över MITT oplanerade infall med avfrostningen. Jag formligen HATAR att inte ha praktiska lösningar på viktiga moment, som nu - att fånga upp spillvattnet. Minns att jag hade nåt bra förra gången det begav sig, men nu var den idén puts väck.

- Men VAD hade jag förra gången? Jag VEET att det var nåt bra. Så där sprang jag hysteriskt omkring och tittade i skåpen efter detta ’något’ - när det redan börjat rinna. Golvet blev vått, isbitarna hoppade omkring och det var klart att det rann in under frysen också…! Tillräckligt med trasor hade vi inte heller… fort fram med dem. ...Men VAD hade jag förra gången?

När krisen var ett faktum fick det bli en balja vilken som helst, och den nådde inte ens in under pipen där det rann. Husbonden slet fram en liten rostfri flat skål för att leda vattnet till baljan, och när den ideligen föll ned ställdes ett kastrullock på tvären som stopp... SNACKA OM DÅLIG LÖSNING. När det väl rann på fick det duga, men varje gång man kom emot baljan rasade arrangemanget. Och hela tiden muttrade jag irriterat ”Så här ska man inte behöva ha det”.

     Klickbara bilder

Nåja, det blev avfrostat. Och tack vare Husbondens ingripande slapp vi torka hela golvet, det var ju bättre än inget. Har fortfarande inte kommit på ’det bra-iga’ jag hade förra gången. Men jag lovar mig själv att… till NÄSTA GÅNG ska det vara löst.

---------------------

Äntligen fick man nåt vettigt gjort. För övrigt vandras det mellan väggarna i Lilla Huset i en tämligen enahanda tillvaro. Vilar upp mellan vårdresor och förkylning med slitsam hosta. Grimaserar i spegeln då och då. Kokar hundmat, kör några maskiner tvätt, sprättar upp post, sorterar papper, slänger gamla tidningar som hotar svämma över bord och bänkar, lagar mat, diskar, vilar, hostar... Dagarna är korta... November är återhämtningens tid.