Hör bara: "… det är blodspengar vi fått. Stulna från sjuka, arbetslösa och de som betalar a-kassa och fackavgift. Vi får dessa pengar för att köpas över som medlöpare i systemskiftet. Borgarna behöver oss för att montera ner solidariteten. Du kanske fått tusen kronor, men någon har fått hundratusen. Pengar tagna av någon sjuk eller arbetslös som behöver pengarna bättre. De gör oss till murbräckor mot våra egna intressen. Vi måste säga nej till Borgs blodspengar."

Citatet fann jag hos den bästa politikblogg jag vet - ETT HJÄRTA RÖTT. Så sant! Och så på pricken fångat av Ilsemarie om högerns skattesänkningsregn över alla svenskar som råkar ha ett jobb och råkar vara friska. Så rasande hänsynslöst fångade högern aningslösa svenskar som i sitt giriga ego gick på lögnen om den så kallade "arbetslinjen".

Blodspengar… sug på den. Uttrycket borde spridas som en löpeld i valrörelsens sista skälvande sekunder. Ja, oppositionen borde ta det till sina röda hjärtan och trumfa ut i det i de sista avgörande valdebatterna. Sprid Ordet!

Det är lätt att dåras av en självsäker ledare. Han framstår kanske för en del som briljant i motsats till gamla hederliga Mona i sin typiskt kvinnliga ärlighet. Men handen på hjärtat, hur många förstår egentligen vad Reinfeldt säger? Egentligen…? Nja... han smattrar ju bra… och han verkar säker. 

Hur bra är det för ett folk i en trygg liten ankdamm med ledare vars intelligens vida övergår både gemene man och den granskande journalistkåren? Det kan bli väldigt farligt.

"Det enda arbetarepartiet" avslöjas för övrigt också av samma bloggare, Ett hjärta rött. Hon har en LÅNG LISTA över Reinfeldts samlade "insatser" i motsatt riktning. Hur undgick detta journalistkåren?

Den listan är läsvärd, du finner den HÄR liksom citatet om blodspengar ovan.

Vädret liknar mer en vandring mot ny istid än växthusklimat, om man frågar mig. Nordliga vindar… redan… brrr. Solens värme når liksom inte fram – ens i tidig september.

Översyn av hundarnas öron fick därför ske inne. Ulrik har signalerat lätta besvär så det måste kollas. Ju äldre och mer skumögd man blir, desto viktigare är ljuset. Sommaren har gjort en lite bortskämd.

Yes… pannlampa borde vara perfekt för ändamålet, tänkte jag. Men vad gör man när Lilla Huset saknar sådan. Dagens hemmagjorda variant blev tämligen skrattretande. Hundarnas miner var obetalbara när de skeptiskt sneglade i ögonvrån på mig där jag satt med liten stavlampa fastklämd i ett snöre runt huvudet - utanpå liten sommarhatt (glidskydd mot håret). Hahaha… "Nu har det väl ändå slagit över totalt" tänkte dom. Men lyste bra, det gjorde det! Pannlampa står redan på önskelistan, snart står ju marsvinen på tur.

På tal om syn… när jag vaknade efter en timmes ’lutare’ i fåtöljen i kväll var livet inte kul alls. Jag såg rejält luddigt på båda ögonen. Inte dubbelt, utan mer som om någon gegga skulle blinkas bort. Fast det var inget sånt. Såg varken på långt eller nära håll. Bytte vatten hos fåglarna utan att faktiskt se dem alls, det var riktigt äckligt och faktiskt skrämmande.

Sakta, sakta efter 45 långa minuter kunde jag ana en viss förbättring och när jag såg mig i spegeln var båda ögonvitorna röda. Inte förrän efter 1,5 timme var synen återställd. Vad hände under sömnen? Tryck på synnerver?

De unga kan sluta att jaga efter upplevelser, de kommer tids nog helt naturligt. Att åldras är äventyr nog ;-)

Första besöket hos arbetsterapeuten renderade utöver paraffinbehandling och tips även frikort inom vården, vilket räcker till juni nästa år (!). Så snabbt har det aldrig gått förut, men är man stamkund så är man. Hemläxa med blanketter om ledbesvär ska fyllas i. Bokades även nya tider. Rent lycklig blev jag för den underbara katalogen från Varsam.se full med hjälpredskap att beställa ur.

Husbonden hade middagen klar (stekt fläsk och potatismos) och sen till optikern som ringt om mina nya glasögon, både läs- och terminaldito för 2 x 700 kr. Man är billig i drift, struntar i mode och tar paketerbjudande. För övrigt av nöden tvunget, så vårdslöst som jag handskas med mina brillor…

Man måste beundra dem som varsamt och behärskat tar av och på blixtrande rena glasögon och prydligt lägger dessa i sitt fodral efter varje användande. Sånt har jag inte tålamod till... de ska av och på illa kvickt och hänga lättåtkomligt på kläderna för akut bruk – i en patentnål vid skjortkragen. Så blir de misshandlade också…

De gamla har kroknat av hundkramar där de hängt på utsatt plats, repats av dunsar i betongplattor, fått spretande skalmar av alla av-och-på plus att ett glas på sista tiden ständigt hoppat ur vid de mest olämpliga tidpunkter som t.ex hos läkaren;-)

Efter spännande impulsfärd på skogsstigar sex km rakt ut i skogen till rena obygderna vid Store Mosse såg jag fram mot en härlig hemmakväll vilken istället slutade på Byns botaniska trädgård. Erinrade mig i sista stund Fotoklubbens möte… blixtutryckning. Kollektiv fotoövning var utlyst, men jag anlände utan kamera. Min konstnärssjäl vägrar att skapa på befallning och för övrigt är kameran full och datorn frånvarande (länge saknat moderkort kommer kanske på fredag).

Klubben har inviterats av "botaniska" till fotoutställning därstädes. Vi kan delta med några bilder vardera. Inramade, förstorade och för försäljning. Sug på den.

------------------

Den som missade de Rödgrönas Valmanifest kan kika HÄR, hittade länken efter stort besvär.