Ha ha ha ha… hi hi hi… ho ho …. det är för härligt att höra på media dessa dagar… Reinfeldt får ingen egen majoritet, he he he… jakten på sjuka kan få ett slut när mer makt flyttas från regering till riksdag. Det blir ingen dans ens på lånade rosor… Han får helt enkelt sluta upp med sitt kontroverisella systemskifte… he he he… hur kul blir det…

Ha ha ha… en sverigedemokrat från Gällivare hoppar av just när han kom in i riksdagen, ty först nu hade han läst deras program…! Ibland blir det bara för dumt.

Förlåt… det bara bubblade över… 2010 års valresultat är remarkabelt på många sätt. Personligen tror jag att den politiska debatten kommer att vitaliseras.

Skyll inte på mig, jag röstade RÖTT.

Det finns mycket att säga om det nu riksbekanta UTFÖRSÄKRINGSFALLET ANNICA HOLMQVIST men idag nöjer jag mig med att sprida en "intervju" med Reinfeldt som också säger en del.

Njut av Klamydiabrets Youtube-klipp. 

http://www.youtube.com/klamydiabrevet

Livet flöt lättare idag. Ärenden att ta hand om, sånt hjälper. Inköpsrunda, apotekssväng efter medicin till gammelhunden, mötte fler känningar att förklara förlamningen för... infon finslipas för varje gång;-)

Hem till snabblunch = smörgås med leverpastej och saltgurka (bröd ÄR bra mat). Skulle just sluta 'sjuka ögat' för en stunds vila... då ringer telefonen om PRO:s samtalsgrupp som startar nu (avvaktar till nästa träff).

Mer vila än så blev det inte för sen stod kompisarna på gården enligt ö.k för att hämta fåglar. Kaffe med dopp och trevliga samtal (alltid). Mycket trött i friska sidan efter ihärdigt prat. Känner mig då mest som en 'snedtrynad' gris... hehe.

Inte mycket träning för 'stenansiktet' idag, men konstaterar ändå viss förbättring. Kan faktiskt äta - utan att läpparna åker med in varje gång! Pratar lite bättre - utan att hålla i kinden! Dricker bättre ur glas och mugg! Kan luta mig fram och tala med hundarna - utan att hela ansiktet hänger! Ett par stunder var dag med SLUTNA ÖGON är dock att föredra... tur man redan är pensionär mitt i detta.

Beställda datorn är hopplockad och påbörjar nu sin resa mot Lilla Huset.

Stor dag i morgon... Ulrik fyller femton!

Sorgen har kommit ifatt mig, och chocken över ett vanställt ansikte som inte gör som jag vill. Försöker vara utan 'cyklopen' så mycket som möjligt. Har fått för mig att den tynger ner både ögonbryn och kind och därmed försvårar mimikgymnastiken. Jag KAN BLUNDA med ögat... långsamt...när jag koncentrerar mig hårt. Det ger väl fukt nog, tycks det.

Håhå jaja... suck.

Samlade in lite sebrafinkar idag till ett par vänner som kommer i morgon. Såg inte mycket med svart piratlapp för ena ögat. Husbonden fångade dem och jag stod som stoppkloss och fäktade i blindo med en håv, det var allt jag kunde göra.

Försöker träna mimiken som sjukgymnasten sa var viktigt. Tre gånger om dagen... minst. Skitjobbigt att försöka få en sten att göra grimaser... tro mig. Bäst går det om jag lutar mig bakåt i soffan och tränar.

Jag lyfter och lyfter och lyfter på ögonbrynet, men det händer ingenting. Men det KÄNNS som om jag gör det. Något rör sig därinnanför och den känslan var viktig sa hon - sjukgymnasten. Samma med leendet. Ibland KÄNNS det som om det drar under skinnet hela vägen från mungipan utefter käken och bort till örat. Då händer det nåt i alla fall. Men syns inte ett jota.

På samma sätt 'låtsaskisar' jag med ögat för att få upp kinden. Men lyfta överläppen... där är det stopp. Dött som i graven. Fast i morse kunde jag blinka jättesnabbt med ögat en kort stund, man får vara glad för det lilla. Av denna träning blir man FRUKTANSVÄRT TRÖTT.

Idag har det gått en vecka med förlamningen. Huvudvärk, stress, chock... you name it... Cortisonkuren är på nedtrappning. Sovmorgon. Går som bedövad trots vackert väder. Ja, såna dagar finns... håhå jaja...

Skrattade dock hejdlöst en stund åt ett nytt fenomen som observerats. Till de bärbara datorerna, laptoparna, finns det nu nåt överdrag som kallas lap-shirt... Det tycker jag var roligt.

Lilla Husets valvaka bedrevs hos Vännerna i Byn där röda ballonger vajade stolt. Trots nedslående resultat höll vi ut in i det sista och hörde allt av vikt. Kom inte i säng förrän kl 02 och sov endast 4,5 timmar i natt. Inte bra. Behöver sova nu. Att plötsligt vara vanställd i ansiktet är en stor stressreaktion. Har nog gått på högvarv den gångna veckan.

Dagen ägnades åt egen administration i vårdapparaten. Beställdes läkarsamtal för följdfrågor, samtalet kom vid 17-tiden (skallröntgen visade att jag inte har någon tumör, ingen stroke, hjärnblödning eller demens. Värdefullt vetande). Min sjukgymnast gav råd per telefon om träning av mimiken, minst tre gånger per dag, gärna framför spegel och hjälpa till med händer och fingrar.

Ringdes om förnyelse av recept på mediciner (det var dags), bokades tid för högaktuellt återbesök för Crohns till min FAVORITLÄKARE som är tillbaka från forskningstjänst... jippie!!! Därpå dags för inbokad B12-spruta på vårdcentralen. Ingen rast och ingen ro… möttes många känningar som undrade vad som hänt i ansiktet. Påfrestande.

Därmed vare det bestämt... jag skiter i PRO-mötet i morgon. Nu ska jag vila i hemmet och återta sömn och krafter. De behövs för sjukdomsbekämpning.

Valvakan har pågått ett dygn, ända fram tills nu i media. Resultatet är rörigare än nånsin. Många turer väntar på hög nivå, många kommer att bli ovänner… det kan bli hur som helst. Det finns inga enkla svar. Sossarna fick ny hemläxa men Mona består. Det är min enkla analys.

Största behållningen från tv:s valvaka var gamle CH Hermanssons (V) kristallklara resultatanalys av nederlaget redan tidig kväll:

"Vi har slagits mot den ekonomiska makten, mot den politiska makten och mot den mediala makten".

Det ska till en 92-åring för att säga dessa klokord mitt i allt svammel. En mycket ojämn kamp. Medierna har mycket självrannsakan att göra framöver. Svenska journalistkåren har stor skuld i det inträffade.

Att SD kom in var ju väntat. Invandringen har varit stor och integrationen har misslyckats. Självklart ger det reaktioner. Etablissemanget har länge tassat kring uppkomna problem utan att ha lösningar. Kanske leder detta i bästa fall till ett nyvaknat intresse och förståelse för politikens betydelse.

Att Reinfeldt skulle bita sig fast i bordet var också väntat, han släpper inte självmant. Utan egen majoritet kan han väl inte längre ohejdat bedriva sin jakt på sjuka. En tröst. Kanske inte heller sälja ut gemensamt ägd egendom. Måtte det läget bestå även efter onsdagsrösterna.

Varje år drabbas 1500 -3000 personer i Sverige av akut ansiktsförlamning (idiopatisk perifer facialispares) utan känd orsak. Ansiktsförlamning utan andra symtom kallas för Bells pares och kommer ofta plötsligt utan förvarning. Vem som helst kan drabbas. De flesta som insjuknar är i tidig medelålder.

Den drabbar halva ansiktets muskler helt eller delvis och ev. även smaken från tungan på samma sida. I de flesta fall läker förlamningen ut spontant på några månader. Vid utbredd förlamning, blir sex av tio helt bra, medan ett fåtal inte får tillbaka full funktion.

Förlamningen är vanligen enkelsidig och drabbar den mimiska muskulaturen. Den kan vara central eller perifer. Vid central facialispares finns skadan i hjärnhalvan motsatt förlamningen och beror t.ex på stroke eller trauma.

Vid perifer facialispares har själva ansiktsnerven blivit påverkad, antingen i sin kärna i hjärnstammen eller utåt ansiktet till. Det senare sker vid Bells pares men kan också orsakas av virus som borrelia eller herpes simplex. Skadan sitter på samma sida som förlamningen.

Det är lätt att skilja på central och perifer facialispares (så länge den är enkelsidig). Kan pannan höjas är skadan central, medan skadan är perifer om även denna funktion är drabbad. Hyperacusi, ljudöverkänslighet, föreligger pga utslagen stapediusmuskel på den förlamade sidan.

Prognosen för Bell's pares är i flertalet fall god, och ca 70% av patienterna tillfrisknar utan men. Av de övriga patienterna har bara några få procent kraftiga kvarstående besvär.

Läkning av ansiktsförlamning kan påskyndas flera veckor med cortisonbehandling. En skandinavisk studie visar att 72 procent av patienterna återfått normal rörlighet i ansiktet efter behandling.

Nu ser även Husbonden den lilla förbättring som skett på munnen. Pirrandet var verkligt. Kan göra lätta grimaser med underläppen – samt pussas. Har fixat med smart tejpning i ögonvrån som underlättar blinkning. Man får inte va’ dum int’. Var utan ’cyklopen’ i 12 timmar, men får kämpa med blinkandet. Trött blir man och det blev ett par timmar i soffan med svart lapp för ögat.

Innan dess hade jag minsann gjort skäl för vilan. Kokade köttfärs, ris och mixade kokta grönsaker till puré. Hundarna älskar denna mat, saftig och smakrik. Är förstås glad över att inte vara förlamad i kroppen.

Skötte fåglarna själv i morse då Husbonden sov efter nattjobb. Ser lite suddigt då det förlamade ögat tåras mycket. Bra att ha lite att göra så man inte gräver ner sig i ’paresen’. Kört tre maskiner tvätt. Och lagat middag, bara makaroner och falukorv… men ändå.

Verkligen skönt att vara hemma. Att strosa i trädgården, se det vackra gullriset i höstprakt, enorma solroskakor och att plocka restgräs till marsvinen. Kanadagässen sträcker dagligen omkring på låg höjd i stora flockar, ja… upp till 70-80 när de är som flest. Ett kolossalt kacklande aviserar deras inflygning. Ibland ses de på någon åker med sträckta halsar, synen är imponerande. Borde fota, men orkar inte efter allt som är – och har varit.

En liten kvardröjande flock ladusvalor som ännu inte flytt landet sågs i morse på tv-masten. Sent… det är ju mitten av september. Endera dagen är de borta. Kornas råmande hörs långt om hösten. Njuter verkligen av att vara hemma igen.

Lilla Helmut, vår flitiga kanariehona som gett oss så många ungar låg tyvärr död i morse. Hon har varit dålig en tid, så det var lite väntat. En svullen blåsa var ett yttre tecken, men annars vet vi inget. Egentligen skönt att hon dog själv. Att avliva en älskad trotjänare bär emot, även om det är humant.

I kväll dunkar skallen efter en del sömnbrist, får ta igen det i natt så man orkar med prövningarna.