Fågelperspektiv

Alla inlägg den 16 september 2010

Av Margus - 16 september 2010 20:45

Samma kväll… 16 timmar senare... hemma igen i Lilla Huset. På permis, kanveta. Röntgen blev äntligen klar och apparaten funkade! Svaret ännu okänt. I morgon återvänder patienten till sjukhuset för att vid ronden höra vad genomlysningen gett samt utskrivning. Det var INTE BORRELIA, inga vita blodkroppar i ryggvätskan. Men chockkur med cortison (prednisolon) är inledd, vilket enligt läkarvetenskapen ska påskynda läkning. Cirka tio dagars behandling må det vara värt.

Husbonden hämtade patienten som under hemfärden pladdrade oupphörligt om alla upplevelser. Han hade saknat detta. Sa han. Ja, vi tog vägen om statligt Apotek på sjukhusorten för inköp av fler ’cyklopögon’. Jag hade tömt strokeavdelningens lilla lager, samt ögonmottagningens reservdito.

Dessa ’fuktkammare’ som är det rätta namnet tillhandahålls ej av Kronans Droghandel som Byn fått på halsen. De privata ’underverken’ gör som de vill och skiter i patientens behov. Men Statens Apotek hade! Detta fick dock patienten själv ordna! FRÅN SJUKSÄNGEN! Underbemannad sjukhuspersonal hinner inte.

Det var bättre förr. Då fanns personal tillräckligt på sjukhusen vilka såg till att konvalescenten fick med sig hem vad som behövdes (cyklopen är ett s.k förband). Nu fick jag med skymd syn (cyklopögat) slå i telefonkatalogen och med begränsad talförmåga ringa Apotekets kundtjänst för att höra efter var de fanns. Nu måste man vara frisk för att vara sjuk. Vem tänkte i kvartalskapitalismens effektivitetshets på alla gamla, sjuka och svaga?

Vid samtalen fick jag nytta av nyförvärvad kunskap; nämligen att med handen sträcka på den förlamade kinden för att kunna prata förståeligt. Annars blir det bara flöff, flöff, flöff som blåser ur munnen. På Apoteket köptes även en svart ’piratlapp’ att sätta över det vidriga cyklopögat för att inte skrämma kvinnor och barn… hehe.

Gissa om hundarna blev glada, mest Gammelman Ulrik – Mammas Pojke. När jag gick ner på golvet trasslade han in sig i mig och kappan med viftande svans och ville aldrig gå ur. Sen låg han i tv-soffan – nära - och tittade innerligt på mamma en lång stund. Samt nöp mig i näsan sex gånger på raken, hans innerligaste gest;)

Adrenalinet är på toppnivå… kan inte koppla av. Undra på det med Stora Sökpådraget som startade redan på sjukhuset. Fasen vet… det kanske är cortisonet som verkar redan… Men nu är jag trött i kinderna, dels i den friska som får jobba för två, dels i den förlamade som tröttnat på att blåsa slappt. Vad allt ska man inte gå igenom.

Av Margus - 16 september 2010 04:48

Här är man igen då. Skriver från sjukhuset, kanveta. Fick åka "lasalansen till amburettet", som det stod i en barnbok från småttingåren. Vaknade tisdag morgon med sned mun och även Husbonden tillstyrkte ambulans. Och nu sitter man här med "perifer facial pares", ansiktsförlamning alltså. Halva sidan. Tillbakagång kan ta "månader" - ovisst hur många.

Trodde i min enfald på enkel undersökning och hemgång samma dag. Ha! Nejdå... INSKRIVNING. Det stundade dygns-EKG-mätning, kanveta, med dinglande sladdar och tungt batteri om halsen. När jag vid ronden i går enträget bad läkaren att få slippa denna 'kvarnsten om halsen', log han gott.

Den ensidiga förlamningen har förvärrats en aning men verkar nu ha stannat av. Ögonbrynet hänger och ögonlocket blinkar inte självmant. Kontrollbehovet firar triumfer med ett STÄNDIGT VAKANDE ÖGA. Uttrycket att 'tala i ena mungipan' har fått en ny innebörd. Levererar numera endast 'sneda leenden' och skratten blir till förvridna grimaser. Bokstäver som P och F blir till löjliga blåsningar och det är svårt att dricka - munnen sluter inte tätt.

Värst är ögat som lätt torkar ut och förses med fuktbevarande "ögonkammare", en ful historia som kan skrämma livet ur barn och hundar. Motorcykelglasöga är en liknelse. Själv kallar jag den för cyklopögat. Man kan ana ögat bakom en liten flaskbottenliknande plastlins, trösten är att det känns bättre inifrån. 

Stroke är utesluten, då skulle visst ögat kunnat blunda själv. Virus är oftast skuld till sånt här och man letar nu borrelia i ryggvätskan. Gårdagens provtagning blev till ett plågsamt misslyckande med storgråtande patient som just då FÅTT NOG. Under väntan på nytt genomförande, lätt sövd på Operation, ringde patienten  snyftande hem till Lilla Huset.

Väl inne i dimmorna gick provtagningen galant och jag tackade ALLA närvarande från djupet av mitt hjärta. Nu väntas bara svar från labbet då. Och magnetröntgen av skallen.

Efter att datasystemet tuggat i sig den första akutremissen fick ny sådan skrivas i går. Tid för röntgen erhölls inte förrän i går kväll - efter mitt påstötande. Den fina och dyra MR-kameran kan inte nyttjas för fullt på grund av strul, systemet får stängas av och sättas på flera gånger var dag medan köerna växer.

Himla kul att jag så här i morgonväkten fick lov av nattpersonalen att gå ut på nätet för att skriva i bloggen. Grundade med nybryggt kaffe och macka men sen bar det av på bredbandsmotorvägen. Ny spännande (?) dag väntar, men NU VILL JAG HEM.

HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7
8
9 10 11 12
13
14
15
16 17 18
19
20 21 22 23 24
25
26
27 28 29 30
<<< September 2010 >>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

Mina länkar

Antal besök

Följ bloggen


Skapa flashcards