Svalorna har nog lämnat oss nu. Det var alltså ett sista farväl när de surrade runt Lilla Huset häromdagen. Sen dess har de inte varit synliga. Spejade förgäves efter dem på dagens promenad men ingenstans syntes de. Ovanligt tidigt, de brukar vara kvar åtminstone någon vecka in i september.

En enda slända har jag sett i augusti. Den for runt trädgården i en faslig fart och ut över åkrarna. Bråda tider efter mycket regn och med kölden nypande i tåspetsarna. När man lever bara en dag måste man ha tur med vädret. Det har inte varit något sländår.

Ugglorna hoar ute i den stjärnklara natten. Syrsorna spelar bara dagtid, undra på det. Husbondens jobbkompisar hade skrapat frost på bilrutorna i morse. Nä, en konstig sensommar har det varit. Skyller på den gångna vintern, den har nog skuld i mycket. Inga rönnbär blir det heller att samla in till fåglarna, de spridda klasar som skymtar får hänga kvar. Vi får satsa på nypon för vintern istället.

------------

Valdagen rycker allt närmare och röstkortet har anlänt. Av hälsoskäl följer jag INGA borgerliga utspel eller utfrågningar alls, men Mona är både se- och hörvärd. Sällan har vi sett henne så säker, stark och tydlig som under dagens presentation av Rödgrönas valmanifest. Så klar, så klok, så erfaren, konsekvent och trovärdig. Kolla in henne! Hon har växt med uppgiften.

Hon har sytt ihop ett fantastiskt regeringsprogram med Laget och förtjänar mer kredit för detta. Trots små resurser har man fått fram rejäla jobbskapande insatser och Mona har lyckats poängtera skiljelinjerna mellan blått och rött, något som SVT:s utfrågare inte klarar när de rotar runt i sina plånboksfrågor för välbeställda.

Jag ska förtidsrösta på biblioteket, alltid bäst. Pappa gjorde alltid så och av ett enda skäl: ifall han skulle förolyckas så var det gjort. Lämnad röst är lämnad - och den räknas. I år är det särskilt viktigt.