En nästan övermäktig van Gogh-känsla infann sig vid åsynen av dessa solrosfält där hektar efter hektar lyste solgult trots mulen himmel. Vilken värme, glädje och livskraft de utstrålar, dessa mäktiga blommor på långa starka stjälkar. (Klickbara bilder.) Vilken fröjd att vi numera kan se dem även här i Sverige. Man blir glad av solrosor.

Fälten passerades idag när vi levererade nymfungar och det splittrade sorgestämningen något. Att samla in årets ungar är en påfrestande syssla och det är minsann inte bara jag som är mentalt trött efteråt. Husbonden slocknade i tv-soffan och den kvarvarande flocken pustar ut. Oj, så tooomt det är. Ur en flock på 40 nymfer insamlades 25 ungar för leverans till zoohandeln. Visst blir det glest då.

Inte nog med att man ska skiljas från sina barn, det är viktigt att läsa av fotringar så man inte skickar med någon av stamfåglarna. Därtill blir stämningen något upprörd, om jag säger så.

Men föräldraparen är säkert lättade också – det var verkligen dags för uppbrott. Ungarna var nu så stora och fräcka att det var extra stimmigt i flocken. Nu kan Pappi, Topsy, Thomas, Pärlvit och de andra vila ut och njuta sensommaren utan revirstrider.

---------

Tyvärr kan jag inte ta så många bilder jag vill i datorhaveriets tidevarv. Kameran kan inte tömmas på sitt innehåll och där finns begränsad plats. Moderkortet som förhoppningsvis ska lösa problemet är på avvägar och tiden går… I såna här stunder känner man verkligen att man bor i en avkrok på bonnabôggda.