Hon överlevde... så långt i allafall. Tack gode Gud... så hjälplös man känner sig.

Djursjukhuset ringde just nu (kl 21.49) och meddelade att allt gått bra. Sigrid höll på att vakna och är megatrött såklart. Hon undrar säkert var hon är och varför allt är så konstigt. På hemmafronten går Ulrik och undrar varför hon saknas. Husbonden har haft friidrotts-EM att skingra tankarna med, själv har jag läst 87:an och sorterat papper i väntan på SAMTALET...

Sigrid lämnades vid middagstid på sjukhuset för operation. Hon var så kavat och travade iväg med personalen. Det kändes fel när hon var så pigg och alert, men livmoderinflammation är inte att leka med så vi tog chansen. Den kunde ju stänga sig för att senare spricka... huu. Jag somnade direkt när vi kom hem. Huvudvärken satt som en smäck.

Tack så väldigt mycket för alla stöttande kommentarer och tummar som hållits! Det känns gott att många goda energier sänds till Sigrid. Faran är väl inte över än... rötmånad som det är. Men, så långt, allt väl.

Ja, nu är det gjort. Livmoder och äggstockar hade även en del cystor, typ endometrios vilka även kan ha gjort ont. Planen är att vi ska få hämta henne i morgon, om allt flyter normalt och de inte får in för många akutfall. Hoppas...

Man kan dessvärre inte tänka på så mycket annat... men nu ska jag ta en stärkande kopp cappuccino. Stackars Sigrid, vi längtar sååå efter vårt lilla charmtroll.