- Har ni sett det här...?

Revisorn demonstrerade sitt höj- och sänkbara datorbord och plötsligt sågs vi under bordet. Ångrade att inte kameran var med till detta egendomliga möte... hehe.

Nå, vi sågs över bordet också med te och kaffe på mugg. Deklarationen var klar, firmans första. Sånt går betydligt lättare med skratt och humor.

Hmmm, ett sånt bord skulle alla ha.

Åh, härliga regn, äntligen kom det. Gräsmattan har till och med börjat gulna efter den sista tidens uttorkning med brännande sol och blåst. Brandfaran är stor nu och grödorna växer dåligt. Flera bönder häromkring har redan slagit första höet fast det var kort. Den som inte hann under den långa solperioden fick skylla sig själv. Fattar inte hur fort tiden går. Man lever upp i april och strax är det midsommar. Mahoniablad ovan.

Bofinkhonan verkar redo för andra kullen när hon samlar nytt bomaterial.

---------------

Tonårs- och hästvännen E-B ringde idag. Vi hade en första kontakt efter 45 år, typ, för tre år sedan och sen har tiden gått. Nu var det dags igen... TVÅ OCH EN HALV TIMMAS SAMTAL. Telefonarmen värkte men mycket avhandlades. Hon planerar att skaffa getter, hellegod, sötast och roligast bland djur. Ses kanske i höst... vem vet.

Äntligen kunde våra lessonpapegojor sträcka ut. Efter att ha lånat ut sin stora härliga voljär till nya nymfpar i över ett halvår fick de nu komma tillbaka. Gissa om de var lyckliga.

Efter mindre än tio minuter var de ute i solen och den friska luften. Tittade sig storögt omkring, flög och klättrade och prövade alla kända sittpinnar. Och försvann ner på marken för att känna gräset under tårna. Oh, vad dom (och vi) har längtat efter detta. De flög ut och de flög in. Utan tvekan. De känner varje tum i den voljären.

Först flyttades inte mindre än 17 nymfer över till sina artfränder i Royal Suite. Ja, de har förökat sig. Gustaf och Lili med sina åtta ungar. Sigge och Isadora med sina fem. Ett piggt och livligt sällskap som håller igång hela dagarna. Nu blir det livat i Royal Suite. Där bor nu inte mindre än 35 nymfer. Vilken syn! De vita risfåglarna var minst sagt förvånade över sina nya rumskamrater.

Ändå ska de bli fler. Pärlvit och Rudolf fick ut sina sista tre ungar ur holken häromdagen. När de äter själva om cirka två veckor är det dags för dem att ansluta sig till flocken. Då blir det 40 nymfer på ett och samma ställe. Åharrejösses.

Långt fram i kvällningen sågs lessonparen ute, njutande av friheten. Men de kom snabbt in i rutinen. Som alla våra fåglar har för vana, gick de in i fågelhuset för natten. Tryggt och lugnt. Och kanariebarnen kikade nyfiket på sina nya grannar. I morgon följer säkert de fyra lessonungarna med sina föräldrar ut. Ordningen är återställd och vi drar en lättnadens suck. Detta var efterlängtat.

Tillökning väntas vid dammen. Två snokar parade sig i morse och jag hade chansen att föreviga detta. Lite svajigt, hade inte tid att leta upp något stöd för kameran. Inte lätt att frihandsfilma, måste ju andas. 

Bäcken porlar och nymferna håller morgonkonsert men annars är det stilla och tyst som en sommarmorgon ska vara. Mot slutet ser man snokarnas huvuden som tittar upp för de har nog blivit varse att jag står där. Precis när kameran stängts av var de klara. Släppte taget om varann och smatt till så var de borta i grönskan. Sånt ser vi inte var dag.

Solen flödar och vi passar verkligen på att vara ute. Ormvråkarna seglade i skyn hela dagen. Har fortfarande inte skaffat nåt längre tele, annars hade det blivit pangbilder när han ryttlade och störtdök. Bästa bilden blev när han lyfte från åkern igen (genom plankbrädorna). Ser inte om han har nån fångst i klorna.

För övrigt har jag brottats med en stickig kaprifol som skulle beskäras. Vedartade tjocka stammar som växt fast i spaljén fick klippas ned bit för bit. Likadant med hortensian som slingrat sig in mellan hängrännor och täckt ett helt fönster på Lilla Huset. Den var mjukare, tack och lov.

Som svar på en fråga är dammen fyra meter på bredaste stället längs plattgången och kanske sex meter lång in mot höger i bild mot den vinterskadade bambun.

Iiiiiiiiiiiiiiiii, skrek det i luften när jag kom ut på farstubron i går. Åh, hallå... tornsvalorna hade kommit. Inget är så uppfriskande som deras vilda framfart i skyn. Där går det undan. Sex tornsvalor i olika formationer som dök och steg, väjde i sista sekund och skar igenom luften med ett vinande. Nu är sommaren här.

Tillbringar ett par dagar i solen medan man fortfarande tål värmen. I vintras lovade jag mig själv att njuta nu... och det gör jag. Av olika nyanser i grönt, av svalorna mot den blå sommarhimlen, av fågelsången, doften av nyklippt gräs, blomsterprakten och av livet i dammen. (Klickbara bilder)

Kan någon fatta... hur många blommor det kan bli i en prydnadsapel?

Hur många nyanser av grönt det finns?             Hur brokig en guldfisk kan bli?

De nya guldfiskarna lever gott i dammen. De stora slöjfiskarna leker.

Snoken har vaknat och visat sig. Ibland liggande på en barrträdsgren, ibland på plattgången och ibland simmande i dammen. Hoppas han nöjer sig med grodor och låter bli våra fiskar. De gamla fiskarna var för stora för snoken så det var ingen risk. Dessa är en munsbit - om han hinner. 

Den brokiga guldfisken kallas schubunki, en famavlad variant. Vi köpte tio sådana.