- Jag tvättar på måndag, stryker på tisdag, gör annat smått på onsdag, bakar på torsdag, städar sängkammaren på fredag förmiddag, handlar charkvaror på eftermiddan, städar det jag har kvar och badar barnen (6 st) på lördag och… sen är det kväll.

Så berättar en hemmafru i ett program för SR Minnen, 10 minuter långt och mycket hörvärt HÄR och klicka på ljudlänken.

För 1940- och 50-talens hemmafruar handlade stressen om att ha det mest perfekta hemmet. Skinande rent skulle det vara. Pyntat och fint. Hembakat och nytvättat.

Hör samma hemmafru berätta om snärjet med tvätt mest hela veckan, mattor och lakan ute på sommaren och annat inne på vintern, hur hon stryker och manglar och lagar allt genast – inget på hög, hur hon sparar lappar till trasmattor – "det går nästan omärkligt" och om hur hon en period vävde mellan 22-01 på natten – fast då blev hon visst "lite överansträngd".

Och trots att hon rättfärdigar sig själv för fullt tillåten vila med en bok så vill samvetet ändå inte riktigt godkänna det. Hon får inte till det. En annan fru vittnar om komplex när hon kommer hem till andra som har det finare städat.

Lika arbetsamt var inte livet för svenskfödda hemmafruar i New York 1947. Där handlade livet om frusen mat och papperstallrikar.

-----------

Vill man höra mer om detta finns ett annat 30-minutersinslag HÄR som vittnar om ett mycket enklare liv – redan då. Med diskmaskin, tvättmaskin, strykmaskiner och andra hjälpmedel – och män som hjälper till. Hörvärt inte minst för det tillgjorda sättet att prata, konstlat och med beskäftig ton – förfärlig på sitt sätt, men man hör åtminstone tydligt vad som sägs, vilket inte alltid är fallet idag.

-----------

Stress är minsann inget nytt påfund... stackars, stackars hemmafruar förr i tiden. Och här sitter jag med ännu ett sent blogginlägg, men jag slipper i alla fall väva om nätterna. Go'natt!