Äntligen kunde våra lessonpapegojor sträcka ut. Efter att ha lånat ut sin stora härliga voljär till nya nymfpar i över ett halvår fick de nu komma tillbaka. Gissa om de var lyckliga.

Efter mindre än tio minuter var de ute i solen och den friska luften. Tittade sig storögt omkring, flög och klättrade och prövade alla kända sittpinnar. Och försvann ner på marken för att känna gräset under tårna. Oh, vad dom (och vi) har längtat efter detta. De flög ut och de flög in. Utan tvekan. De känner varje tum i den voljären.

Först flyttades inte mindre än 17 nymfer över till sina artfränder i Royal Suite. Ja, de har förökat sig. Gustaf och Lili med sina åtta ungar. Sigge och Isadora med sina fem. Ett piggt och livligt sällskap som håller igång hela dagarna. Nu blir det livat i Royal Suite. Där bor nu inte mindre än 35 nymfer. Vilken syn! De vita risfåglarna var minst sagt förvånade över sina nya rumskamrater.

Ändå ska de bli fler. Pärlvit och Rudolf fick ut sina sista tre ungar ur holken häromdagen. När de äter själva om cirka två veckor är det dags för dem att ansluta sig till flocken. Då blir det 40 nymfer på ett och samma ställe. Åharrejösses.

Långt fram i kvällningen sågs lessonparen ute, njutande av friheten. Men de kom snabbt in i rutinen. Som alla våra fåglar har för vana, gick de in i fågelhuset för natten. Tryggt och lugnt. Och kanariebarnen kikade nyfiket på sina nya grannar. I morgon följer säkert de fyra lessonungarna med sina föräldrar ut. Ordningen är återställd och vi drar en lättnadens suck. Detta var efterlängtat.

Tillökning väntas vid dammen. Två snokar parade sig i morse och jag hade chansen att föreviga detta. Lite svajigt, hade inte tid att leta upp något stöd för kameran. Inte lätt att frihandsfilma, måste ju andas. 

Bäcken porlar och nymferna håller morgonkonsert men annars är det stilla och tyst som en sommarmorgon ska vara. Mot slutet ser man snokarnas huvuden som tittar upp för de har nog blivit varse att jag står där. Precis när kameran stängts av var de klara. Släppte taget om varann och smatt till så var de borta i grönskan. Sånt ser vi inte var dag.

Solen flödar och vi passar verkligen på att vara ute. Ormvråkarna seglade i skyn hela dagen. Har fortfarande inte skaffat nåt längre tele, annars hade det blivit pangbilder när han ryttlade och störtdök. Bästa bilden blev när han lyfte från åkern igen (genom plankbrädorna). Ser inte om han har nån fångst i klorna.

För övrigt har jag brottats med en stickig kaprifol som skulle beskäras. Vedartade tjocka stammar som växt fast i spaljén fick klippas ned bit för bit. Likadant med hortensian som slingrat sig in mellan hängrännor och täckt ett helt fönster på Lilla Huset. Den var mjukare, tack och lov.

Som svar på en fråga är dammen fyra meter på bredaste stället längs plattgången och kanske sex meter lång in mot höger i bild mot den vinterskadade bambun.