Nu har vi gått på en tavla igen... Nordisk Hembygd knackade på idag och ville sälja en tavla med flygfoto på vår gård. Bilderna var fantastiskt bra. Och vi beställde faktiskt en, för den vinkeln klarar jag inte själv att fota från. Inte så där vansinnigt dyrt om man tog ett mindre format. Tavlor av större format ryms förresten inte i Lilla Huset.

Nu fick vi svaret på "helikoptersniffandet" som jag skrev om i bloggen den 3 september vilket då gjorde mig riktigt förtretad.

"Rent kusligt var det när Lilla Huset närgranskades av helikopter. Väldigt lågt och väldigt nära. TVÅ VARV. Kändes som de följde tomtgränsen och helikoptern lutade ibland framstupa. Tyckte det var äckligt." Skrev jag då.

Just vid fototillfället befann jag mig inne i voljärerna med bärgrenar till fåglarna. Vi hade just håvat in tidernas skörd med rönnbär och nypon. Det syns inte på träden som fortfarande är fulla med röda läckerbitar. Det var då för väl att Husbonden dagen till ära ansat gräsmattorna överallt. Fågelvoljärerna är de grå utskjutande delarna från fågelhuset. Inte så vackra, men fåglarna gillar dem.

Tavlan vi beställt visar Lilla Huset från en annan vinkel - framsidan. Den här bilden fick vi på köpet. När vi nån gång måste sälja på grund av ålder och skröplighet kan det vara roligt att ha som minne, så mycket själ och arbete som vi lagt ner här. Detta var faktiskt dagens behållning. Om sex veckor kommer tavlan.

-------

Solen har idag flödat nästan lika mycket som på bilden med 25 grader varmt. SMHI hotar och varnar bäst de kan för kallfronter, kyligt och regn i massor men vi har bara sol varje dag. Varje dag ritar de in ett regn- och åskmoln över oss men än har det inte hittat hit.

Nytt från Verklighetens Folk:

En strokepatient som behandlas med Waran (blodförtunnande) skickades hem med FEL BRICKA om halsen. Tänk om mannen råkat illa ut och legat skadad med blodet flödande och ambulanspersonal läser på brickan "Jag är beroende av cortison. Vid magsjukdom eller olycka ska cortison ges" allt medan blodet rinner ur kroppen. När det istället är blodet som ska stoppas. Ett rent livshotande misstag som inte får ske!

Sjukhusets behandlande läkare skrev också till samma patient ut en hjärtmedicin som inte ska ges till dem som är över 80 år eller har KOL... MANNEN ÄR 80 OCH HAR KOL…! Det misstaget upptäcktes av vårdcentralen när patienten kom in med lungpåverkan och medicinen ändrades. Jag har stoffet från pålitlig källa. Felbehandlingarna anmäls nu.

-------

Väninnans Äkta Hälft som råkade ut för att en sena i foten sprang av med en smäll har fortfarande inte fått hjälp. Skrev om det HÄR. Det hände 23 januari FÖRRA ÅRET. Patienten går fortfarande ohjälpt och har pga. felbelastning nu fått ont i både höft och fot… Först nu, ett och ett halvt år efteråt, kom röntgensvaret från Sahlgrenska: "Många klarar sig utan åtgärd, men du ska få en kallelse för undersökning."

Misstag i vården duggar tätt numera. Onsdagens Uppdrag Granskning bör ses av alla som en varning. Detta KAN hända och HÄNDER överallt i landet. Det gäller att vara tillräckligt pigg och kry när man råkar illa ut så man kan kolla att allt blir ’rätt’ åtgärdat.

Fråga så mycket som möjligt. Se till att får fullständiga svar. Håll tummen i ögat på vården. Lita inte på att de hör av sig, ring och kolla. Ställ krav. Var tuff. Anmäl felbehandlingar! Se till att misstag kommer till allmänhetens kännedom, skriv insändare! Det är enda sättet att få ansvariga politiker att agera.

Så här ska en RIKTIG Waranbricka se ut.

Klicka för större bild.

För övrigt retar jag mig på medierna som slarvar med namnet på den isländska vulkanens namn. Den heter Eyjafjallajökull. I början sa man rätt, varje gång. När det för en vecka sen var dags för nya askmoln hade de lagt till ett t i namnet.
Då sa flera nyhetsuppläsare i både radions Eko och TV Eyjafjatlajökull. Varenda en sa fel ett par dagar i rad. Vet inte om de upptäckte saken eller om det bara är nonchalans för härom dagen sa de bara "den isländska vulkanen".

Länkar än en gång till den formidabla bloggen om ISLAND, där får man veta allt man vill och lite till.

-------

PS (tillägg 27 maj)

Ha ha ha... jag ger mig... Fick just en kommentar om uttalet och hittade faktiskt en fil med uttalet på Wikipedia HÄR. Snarare Eyafjatlajökuthl, som jag hör det. Saken är klar. Inför fakta får man ge sig.

24 grader varmt och lätt tryckande. Såna här dagar är nog till för att vi ska coola ner, ta det lugnt och koppla av. Det går inte att ha nån högre fart. Växtligheten har däremot fått den fart vi väntat på. Häggmisplarna (båda sorterna) har gått i efterlängtad blom och maskrosbladen är frodiga. Bara att repa av till marsvin och fåglar. (Klickbara bilder)

Nu sitter vi inne med släckt lyse och tvärdrag genom Lilla Huset, precis som vilken högsommardag som helst. Datorn har varit urdragen hela dagen då åskan gick runt oss. Regn är utlovat hela fredagen och lite svalka för kommande vecka... det svänger.

-------

Läser i ATL att Arlas Skånemjölk, producerad av Arlas 27 skånska bönder, packas i Göteborg varpå den återbördas till Skånes butiker och säljs som närproducerad.  Idén var väl ändå att mjölken skulle slippa att skumpa omkring på våra vägar. Och här åker den minst 60 mil (fram och åter). Ibland blir det för barnsligt.

-------

Bävern som slängde robotgräsklipparen Nisse på rygg i vattnet var roligare. Detta kunde läsas i gårdagens länstidning. Bävern hade retat sig på klipparen redan förra året då den hamnade i potatislandet. Nu dränktes den helt sonika, och förblev livlös. Bävern är tillbaka, bäva månde klipparna.

Läkaren ringde tidigt i morse. Hade väl fått mitt besvikna fax (se förra inlägget), men sa inget om saken. Vi förde istället ett rationellt samtal om mina besvär med värk och min önskan om utredning. Fick redogöra för var och hur jag har ont, samt var det är värst.

Av fötter, vrister, knän, händer och fingrar, armar och armbågar valde jag fötter och vrister som de jag har mest besvär av (för att börja i någon ände). Reumaprover ska tas och röntgen ske. Kanske kopplar han in "reumakollegerna" också. Ser man på... det kan löna sig att ryta till.

Nu är det som det ska, det är min medicinmottagning som tar hand om mig. Ingen ivägskickning till vårdcentralen med en axelryckning.

- Är detta början på en utredning nu då? frågade jag för säkerhets skull (man kan inte vara tydlig nog idag).

- Ja, det är det.

- Då kan jag avboka den tid på vårdcentralen jag bokat i reserv?

- Ja.

- Bra, då litar jag på dig nu. (Man måste ha tummen i ögat på dem numera.) 

Tulipanerna ovan räddades ur perennarabatten där SORKARNA ätit upp lökarna! En dag sågs de plötsligt sloka helt slappt. "Sork" sa jag direkt. Husbonden kollade. Jajamän, inga lökar under. Blomstren blev genast glada igen när de hamnade i hundarnas vattenspann.

Härom dagen förklarade elbolagen fortsatt höga priser med att det råder akut vattenbrist i norra Sverige, men det håller ju inte längre med alla översvämningar. Vi betraktas med andra ord som förståndshandikappade. Och nu hittar de väl på något annat som de också tror att vi går på.

Vi hann bara tänka att "nu binder vi elpriset" så kom det propåer i kvällens Rapport om att elpriset ska gå ned. Men… njae, vi går nog inte på det här. Vi binder. Marknadskrafterna får inte längre spela Monopol med Lilla Huset. Vi fick nog i vintras med ohemula elräkningar. Detta är svårt…

Alla förståsigpåare har hittills sagt att elpriset kommer att gå upp och …vi tror dem. Risken finns att den här rövarregeringen sitter kvar, och de gör då inget för att kontrollera eller styra marknaden, tvärtom. Och svensken demonstrerar inte längre. Tänk Ådalen 1931; då vågade folk kräva sin rätt och det gav resultat.

-------

För övrigt håller jag på Lars Vilks rätt att provocera vem han vill för att testa var gränserna går för vår yttrandefrihet. För den är verkligen i gungning. När en hop människor med våld kan attackera en föredragshållare och stoppa en föreläsning för att dom känner sig "kränkta" är det dags att stå upp för våra grundlagsskyddade rättigheter.

Här i landet har vi länge haft full frihet att säga och skriva det mesta utan att bli fysiskt anfallna. Nu prövas dessa våra rättigheter. Oroväckande att inga medborgare demonstrerar för att bevara yttrandefriheten.

Vilks för en mycket viktig diskussion och han vill ha mothugg. Så varsågod, i ett civiliserat samhälle debatterar vi argument för och emot, vi anfaller inte och anlägger inte mordbrand.

"När argumenten saknas, höjs rösten". Det talesättet går att överföra till vad som nu sker. Det är lågt och ociviliserat. Om vi inte står upp för yttrandefriheten har vi snart ingen demokrati kvar heller. Var är demonstrationerna?

Brev till medicinmottagningens fax, mitt i natten:

Utlovat telefonsamtal med läkare uteblev

"Har av läkarsekreterare utlovats telefonsamtal från dr M K idag. Har väntat hela dagen. Klockan är nu 23:15 och jag börjar undra om det krävs nattvak för att få detta samtal. Besviken. Ger upp nu.

Ansågs inte mitt ärende viktigt?

Ett meddelande... någon?

Nu vill jag ha en ny telefontid med dr K. Som blir av.

Är det kört före semestern nu?

Kan man göra ett undantag, ge mig förtur som 'plåster på såren' för försummelsen?

Skrev i frustration ett meddelande via "Mina vårdkontakter" på internet, men det blev nog kryptiskt för jag var tvungen att ange en tid som jag avbokade. Var snäll kolla detta så att jag inte debiteras för uteblivet besök.

Var snäll kontakta mig för ny tid, tack.

Med vänlig hälsning

Margus"

Med små, små försiktiga rörelser bekantade sig de små liven med sin nya miljö. Först ville de inte lämna tryggheten i plastpåsen. Sen stack någon blygt fram nosen och gled över kanten ut i det främmande 'havet'. Strax följde några efter och vips var hela stimmet ute. Så fortsatte det påse efter påse tills alla 53 var ute i friheten. (Klickbara bilder)

För en del blev chocken så stor att de blev liggande på botten orörliga i flera minuter, men alla tycks ha klarat flytten utan dödsfall. Strax var alla på fenorna och fann både gamla och nya kompisar. Det dröjde inte länge innan vi bjöds på veritabla delfinhopp.

När man släpper ut fiskar i nytt vatten, akvarium eller damm, ska påsen ligga på ytan så att temperaturen i deras medhavda vatten överensstämmer med den nya miljöns. Sen ska man blanda det nya vattnet med det gamla, små portioner i taget för att fiskarna ska hinna anpassa sig till bakteriemiljön och inte bli för stressade.

De 'glada laxarna' består nu av 30 röda, 10 gula, 10 schubunki (framavlad brokig sort) samt 3 stora röda vitbrokiga med slöjstjärt - guldfiskar allihop. Den här gången skaffar vi inga koikarpar för de rotar upp så mycket bottendy. Vattnet ska därmed bli lättare att hålla rent.

Blygheten kommer att hålla i sig ett tag. De flydde hals över huvud när jag knäppte med kameran och några gömde sig i bottendyn. Nu får de vänja sig vid sin nya bostad och matning påbörjas i morgon. Bara värmen kommer så ska de nog bli tuffare, fiskar gillar värme.  

Vi saknar verkligen våra gamla fiskar som försvann i vintras, de var såna sötnosar och väldigt tama. Film på dem ligger HÄR.

Vår lilla Fanny är en liten älskling. Vackert brokig som hon är bestämde vi oss genast för att behålla henne. Senare visade det sig att hon är handikappad. Hon har problem med blodcirkulation i ben och fötter (hjärtfel?). Benen är skrovliga, hon liggsitter på grenarna, klorna växer lite knepigt och får klippas för att hon inte använder dem fullt ut.

Men Fanny deltar i livet, äter av all mat, hoppar på marken, duschar och flyger vart hon vill – fort och bra. Hon är en risfågel, född 2008 och sitter ofta ute om sommaren och njuter i solen. Livet är lite begränsat men hon har livslust. Inte ändar man någons liv för att den är handikappad. Hon har dock varit lite ensam och deltar inte i häckningen.

Och nu är Fanny förlovad. Hon har fått en fästman och beskyddare. Vi kallar honom Blågul efter fotringarnas färger. Han är lite äldre och frånskild. När vi första gången såg honom fria till Fanny med jämfotahopp på grenen tätt intill henne blev vi alldeles tårögda av rörelse.

Fanny blev minst sagt tagen på sängen och sken upp i hela ansiktet. Ja, hon blev rent lycklig. "Oj, han friar – till lilla mig", strålade hon och försökte tafatt hoppa med, trots sitt handikapp. Hellegod, Husbonden och jag blev alldeles varma i hjärterötterna.

Nu syns de allt oftare sitta tillsammans. Blågul har förstått att Fanny är handikappad och tar sin beskyddarroll på allvar. Strax innan denna bild togs hade han klivit fram och motat bort en burdus hane som uppträdde lite respektlöst mot henne. Sen hoppade han tillbaka till Fanny, kröp intill och böjde sitt huvud smeksamt mot hennes och kurrade ett "jag tar hand om dig". Jag fick nya tårar i ögonen.

Även en handikappad har ett liv värt att leva.