Våren står still i kall nordan, blåst och torka, vad hade man mer kunnat vänta sig efter den vintern. Dagarna går, den ena dan är den andra lik. I Lilla Huset händer inget särskilt numera. Husbonden kämpar tappert med ogräs som tagit över i perennarabatten när vi satsade på fågelhuset. Några fröer är sådda. 

Själv har jag fullt upp med att lära mig hantera vad jag anar är kroniskt trötthetssyndrom (ME/CFS) i väntan på utredning i juni. I detta vacuum hushållas det med begränsade resurser, kallas visst  'pacing'.

Istället för att vara extra aktiv under bra dagar för att sedan rasa ihop följande vecka bör man finna en lagom nivå med de verksamheter man orkar, varken mer eller mindre, och växla mellan vila och aktivitet. Mycket vila. Lyckas ganska bra, har inte haft fullständigt breakdown på en månad.

Sjukgymnasten fick mig att inse att jag nog fått reumatism som följdsjukdom till min Crohn. Hur kul som helst... Värken som blossade upp när cortisonet sattes ut i december är envetet kvar men har mildrats något. Beror nog på att jag placerar min lekamen i solvärmen så snart tillfälle gives.

Det tar tid att landa i nya insikter och begränsningar och är en sorts livskris. Det lutar åt att jag snart ber om cortison igen för att få lite livskvalité. Men jag tvekar... vet inte vad som är rätt. Bearbetar.