Alla nymfungar ser lika förvånade ut när de kommer ur holken. Storögt iakttar de den nya omgivningen med alla invånare. De sitter mycket stilla för "den som inte rör sig syns inte".

Pappis och Topsys ungar som just kommit ur boet är tämligen klumpiga med sin tunga undergump och sina stora fötter som suttit på en platt golv i holken och aldrig tränat på att gripa. De landar oftast med en duns på "marken" eller på nätet om de lyckats flyga en bit.

Föräldrarna jobbar hårt på att locka upp dem från marken till grenar och repgungor. En del ungar lyckas fort och är väldigt kavata men de flesta är tafatta och mycket försiktiga. Årets förstfödde (den grå ovan) hängde t.ex en hel dag på nätet, ängslig för att flytta sig. Men när de väl hamnat på en trygg plats kan de sitta där i dagar och titta sig omkring. Det storögt förvånade uttrycket håller i sig i flera dagar. (Klicka för större bilder)

Alpmassiven i trädgården har krympt något. Vattenpumpen syns, ölandstoken framför farstun har befriats och istället för hundarnas rodelbanor i vitt framträder plattgångarna igen. Hundarna är mycket nöjda över att åter kunna se ut i omgivningen. Men det har inte skett utan viss hjälp, det ska medges. Husbonden har givit en hjälpande hand här och där. (klickbara bilder)

Det senaste projektet i att hjälpa våren på väg är att betvinga fiskdammens is. Den slang som frös sönder i december och ändå inte räcker till bäcken är nu utlagd på den tjockaste isen och pumpar forsande vatten för att bidra till smältningen. Halva dammen är isfri, men vi har ännu inte sett en skymt av fiskarna. Deras vinterviste är just under isen. Snart får vi svaret på om de överlevt. Ett hoppfullt tecken är att inga döda fiskar flutit upp... ännu.

Tranorna är här, bofinken och stararna kom i morse, en flock sidensvansar stannade till i går och koltrastarna sjunger. Nåt helt annat än i vintras. Nya fågelholkar kom upp i dag och fick genast nyfikna spekulanter. Tänk... de kände på sig att vårdagjämningen är passerad!