Vintern har satt sina spår. Sedan skaren bar har hararna frekvent besökt den höbal vi la ut till rådjuren. Snön är verkligen pepprad av djurspår. Så hungriga de måste ha varit. (Småbilderna är klickbara)

Äntligen kan små små detaljer av vår forna trädgård skönjas, en gräsremsa här, en kantsten där. Trots ljuvligt takdropp kommer det att ta tid - lång tid. Snötäcket är fortfarande tjockt, kompakt och orubbligt.

Nu följer en tid då skador efter plogning uppenbaras, en grindrest här... och ett uppryckt staket, skadad mark mm. Hå hå, ja ja... det blir en utdragen pina att ta hand om alla skador.

Våren är från djupet av våra stelfrusna hjärtan sååå efterlängtad. Idag var vildfåglarna inte så ofta framme vid utfodringen. De kan koppla av, energin måste inte fyllas på ideligen och de kan sitta i solen och värma sina blåfrusna små kroppar.