Fågelperspektiv

Alla inlägg under februari 2010

Av Margus - 21 februari 2010 23:22

… är inte så lustigt som det låter. Ibland kommer det inget ägg alls, då kallas det värpnöd bland fågeluppfödare och kan vara livshotande. Om en hona sitter bredbent och uppburrad och ser ut att må tjyvtjockt ska man alltid misstänka värpnöd och vidta omedelbar behandling. I helgen drabbades vår vackra nymfa Pärlvit av just detta. (Klicka för större bild.)

En del ligger i ett hörn och krystar men Pärlvit satt fortfarande på pinne. Värme (25-30 grader) är den alltigenom undergörande behandlingen för alla slags sjukdomstillstånd och hon sattes i enskild sjukbur med infraröd lampa över. En 'gresalampa' alltså, en sån man har till smågrisar. Infrarött värmer musklerna på djupet.

Efter att ha klämt och undersökt var jag ändå inte säker på att det var värpnöd, inget ägg kändes. Druvsockerlösning droppades i munnen liksom sulfa ett par gånger ifall att det var något annat hon led av. Handdukar hängdes runt sjukburen för att bevara värmen och där bodde hon under lördagen och följande natt. Rudolph ropade efter henne men hon knep bara med ögonen i frossbrytningar. Natten blev orolig men värmen fick göra sitt.

Skulle tagit en bild i den varmröda belysningen, det såg så mysigt ut, men vi hade ju snön att ta hand om också. Samtal ringdes till fågelvänner och veterinär.

På morgonen satt hon på pinne, såg piggare ut med rest tofs och ögonen öppna och klara. Och minsann… låg där inte ett ägg! Det hade hon släppt rätt ner i golvet från pinnen… krasch. Men vad gör det. Viktigast var att det kom ut.

Hon såg så oförskämt pigg ut att vi flyttade in henne till pojkvännen direkt. Men lugn var jag inte förrän i kväll när jag såg henne sitta och vräka i sig mat. Härligt.

Vi har hittills inte haft någon hona med värpnöd. Orsakerna kan vara flera. Trots att man ger foder och tillskott av alla slag vet man ju aldrig vem som äter vad, så visst kan det ha varit tillfällig D-vitaminbrist enär någon sol icke lyst på bra länge. 


Av Margus - 21 februari 2010 00:02

  

Herreminje, dom gjorde't! Svenska skidlandslaget hjälptes åt på ett unikt sätt och fixade guld och brons i dubbeljakten. Johan Olsson drog större delen av sträckan och ledde ett tag med över 25 sekunder. Resten av svenskarna hjälpte till på "cykelvis" och KNÄCKTE PETTER NORTHUG. Vilken rysare!

En härlig känsla att se Marcus Hellner i överlägsen fart galoppera in på upploppet för att slutligen ta guld. Och Johan Olssons krafter räckte trots det myckna kämpandet till brons. Fantastiskt.

- Det är stort, det är unikt, jag har så mycket värme i hjärtat, sa en gråtande Per Elofsson vid målet och måste avbryta intervjun. Hellegod, den goe Elof som fick sin karriär ödelagd av Mühlegg i Salt Lake. Här får han i allafall vara med på nära håll tack vare SVT som tar vara på de bästa expertkommentatorerna. Vilken kväll.

Jag som skulle till att lägga mig. Nu måste man hålla i ett tag till för glädjesnacket i studion. Bragdguld...? Isåfall till hela skidlandslaget, tack!

Av Margus - 20 februari 2010 20:36

Insnöade är bara förnamnet. Alpmassiven i trädgården är nu ännu större. Dörren gick bara med yttersta svårighet att få upp i morse och när golvpersonalen skulle ut och rasta sig gav dom upp redan på förstubron. Snön utanför trappan, som inte syntes, var jämnhög med farstun och de kortbenta sa "shit" och valde resolut att både kissa och bajsa på farstun...!   


Skulle till fågelhuset för att kolla att kanariemorsorna har tillräckligt med mat till barnen. Men... hur? Man kom ingenstans, tror vi har fått 6 dm. Snön gick över stövlarna och eftersom både rygg, knän och handled strejkade efter gårdagens skottande orkade jag inte kasta upp snön på de redan höga vallarna. Fick skotta framför mig och lägga bakom mig... ungefär.    


Husbonden har gjort det nödvändigaste, hundarna har fått en lång rastningsgång. Vi har ringt på hjälp för rensning av garageplan i morgon. Vallen till vedboden som vi ska igenom är väl två meter hög. Detta är bara too much. Det är bara så obegripligt mycket snö. Det ligger väl till midsommar, typ. Blev så matt att jag inte ens gitte fotografera.   




Av Margus - 19 februari 2010 23:23

              

Sveriges fjärde medalj gick till Anna Haag, längdskidor, efter ett väl disponerat lopp. Vilken härlig överraskning! Vilka tjejer vi har! Trots att Anna kände sig slutkörd orkade hon spurta sig från en fjärdeplats till silver med en fart och styrka som Per Elofsson liknade vid ett spjut. Maffigt. Charlotte Kalla föll tidigt i trängseln och kunde aldrig ta ikapp förlusten i mördande konkurrens.

Ännu en våldsam krasch skulle vi dock få uppleva strax före skidloppet när Patrik Järbyn efter luftfärd i super-G landade på rygg och huvud och kanade länge med näsan i backen. Uschiannadå. "Bara" hjärnskakning och liten minnesförlust löd första rapporten trösterikt.

   

Sannerligen dramatiskt i tv-soffan. Säga vad man vill om OS, till skillnad från actionfilmer så är det direktsänd verklighet. Oförutsägbart in till sista hundradelen. Tur att det snöar så vi inte behöver få dåligt samvete för att man blir försoffad.

Nåja... så värst försoffad är jag ändå inte. Hade ensam ansvaret för dagens snöskottning i olika etapper. Grannens lagårdstak sägs ha rasat in. Trots snödrev anlände Husbonden från jobbet i sena kvällen, slapp fastna i drivorna och bilen står tryggt i garaget. Nu är han hemma ett par dagar så vi kan snösanera tillsammans. Min rygg har tränat upp sig lite av alla snömassor så jag hoppas kunna bidra.

Av Margus - 19 februari 2010 16:05

  

Man kan inte vara annat än full av beundran för Anja Pärson som fixade Sveriges brons i går, vår tredje medalj. Trots den hemska kraschen som hon kunde ha tagit hennes liv.  Lyckligtvis överlevde hon, reste sig upp, lindades och gav sig trots smärtor ut i samma backe på nytt dagen efter. Två lopp. Och tar medalj! Man fattar ingenting. Själv skulle jag åkt hem.

Hon tar sitt nationella uppdrag på allvar, det framgick av Anja-dokumentären som sändes strax innan OS. Hon känner sig stolt över att ha ansvaret att fixa medaljerna. Och när hon känner att hon kan, så gör hon det. Jag tror att vi är många som nu fått upp ögonen för denna storhet, vår bästa störtloppsåkare genom tiderna. Må lycka och välgång stå henne bi!

Hoppas att hon kan sprida lite av sina magiska krafter vidare till resten av OS-truppen. Kanske någon annan som tappat modet kan få lite inspiration och glöd. Hoppas det. Sällan har vi väl uppskattat en bronsmedalj på detta vis. Många har föreslagit årets Bragd-guld till Anja efter det inträffade. Ja... säg mig den bragd som slår detta.

Av Margus - 19 februari 2010 15:43

Just denna dag, för exakt två år sen, skrev denna blogg om att gärdsmygen hördes sjunga långa konserter. Då var det en mild vinter och jag promenerade dagligen min runda. Nu... ja, man vet inte vad som pågår... nu snöar det oupphörligt sedan i går. Vi har hittills fått 20 cm snö. Har skottat i omgångar på olika ställen. Mera snö väntas.

Hundarna har verkligen tröttnat, idag var dom nästan gråtfärdiga när dom fick syn på vädret. - Nääääeeej, inte nu igen, sa dom besviket med sina uttrycksfulla miner. De ser ju inte ens varann mellan alptopparna utan gick och skällde efter varann i var sin del av trädgården. VART SKA ALL DENNA SNÖ TA VÄGEN, UNDRAR JAG.


Buskarna under alpmassiven har nog tagit skada. Trots detta kommer vi i Lilla Huset att njuta omåttligt när snön försvinner och grönskan spirar på nytt. Minsta lilla solstråle ska omfamnas och tas vara på. Varje lite knopp ska beundras och smekas med ögonen. Varje liten fågeldrill ska insupas med öronen och bevaras i vårt minne. Jag ska lägga mig ner och klappa gräset under mina fötter och nosa på jordens dofter.

Undrar om inte alla de som vanligen skriker efter 30-gradig afrikavärme redan i april kommer att vara oerhört tacksamma över en vanlig svensk sommar efter detta, även om tempen som mest bara skulle gå upp till 20 grader. Men... tänk om vi aldrig mer får någon sommar... Tänk, om detta är början på ett evigt vinterklimat... Många tankar tänks under tvingande innesittardagar.

Av Margus - 18 februari 2010 21:49

"Sväääje ska foootsätta väääka fööö feeed och fiiihet"… Carl Bildt talade i riksdagens utrikesdebatt häromdan när jag var i fågelhuset. Tänk så intellektuella våra fåglar blir med radions P1 på hela dagarna, slog det mig. Här får dom lära sig mycket som dom inte trodde sig behöva.

      

Lite paradoxalt blir det när man t.ex tittar på en ruvande hona i halvdvala medan Ekot tutar ut senaste nytt om Afghanistan t.ex Vad bryr hon sig…?

Är det inte Filosofiska rummet så är det Vetenskapsradion eller Språket dom hör.

      

De får veta hur man tar hand om sin hälsa i Kropp och själ, höra Radioföljetongen och Lunchekot. Lära sig om ekonomin i Plånboken och Ekonomiekot. Tidningskrönikan hörs dagligen liksom folkets åsikt i Ring P1 med Täppas Fogelberg – oftast när vi är där och jobbar. Åsså lite andlig spis i söndagens Gudstjänst. Ja, kära nån…

Vi tror att radion är nyttig på nåt sätt. Inte för att de behöver sällskap, men det är en trygg ljudridå med prat som nog kan lugna om hök eller uggla susat förbi eller om de jagat upp sig på annat sätt. Radion stängs av samtidigt med belysningen vid 22-tiden för att gå igång igen kvart i sex.

Av Margus - 18 februari 2010 20:45

Anja Pärsons fruktansvärda vurpa i går höll på att ta andan ur en. Det var förskräckligt att se. Rutinen räddade henne sannolikt från att slå ihjäl sig. Den backen var något i hästväg och bara en av alla arrangörsmissar i Vancouver. Blir både arg och ledsen över dessa skandaler.

Nej, inte över 'di svenskes' missar eller tillkortakommanden, dom är bara människor och gör så gott de kan. Och nerver är det gott om i ett OS. Nej, jag är riktigt upprörd över arrangörernas slarv. Ett OS i Sverige skulle aldrig blivit så här taffligt genomfört. Dessutom har vi snö - i massor.

I ett OS ska alla tävlande ha rättvisa och så säkra förhållanden som möjligt. Skidåkare ska släppas iväg i rätt ordning utan schabbel, det ska finnas skyddsnät vid farliga passager - särskilt vid feldoserade kurvor så man inte åker ner i raviner och bryter sönder sig. Störtloppsåkarna måste få chans att känna på HELA backen före start och det får inte stå stålstolpar i en rodelbana som man slår ihjäl sig på. Tycker att de drabbade ska kräva skadestånd nu!

Och stackars Helena Jonsson som sköt ut sig idag. Hon har haft ett enormt favorittryck på sig och media har tjatat om att hon bara skulle åka och hämta medaljerna. Nu gråter hon av förtvivlan... undra på det. 

Vi svenskar mår inte bra av att vara så uppskrivna innan, då går det oftast galet. Den svenska folksjälen kämpar bäst ur underläge. Vi ska komma otippade, som underdogs, slå ur underläge, överraska. Då går det kanonbra. Det har jag lagt märke till i många år.

HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

Ti On To Fr
1
2 3 4 5 6 7
8
9 10 11
12
13
14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
<<< Februari 2010 >>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

Mina länkar

Antal besök

Följ bloggen


Skapa flashcards