Grannen B kom en sista (?) gång och öppnade väg till vedboden så man kan fortsätta hålla värmen. Vi fick dra till Grannbyns apotek för att hämta ny medicin till mig. Har nytt skov i tarmen och behöver inflammationsskydd. Bråttom. Hundarna följde med för att få omväxling i tillvaron. Blir trött av "blixtutryckningar". Somnade i tv-soffan. Sov djupt i tre timmar medan Husbonden körde in ved.

Verandans ytterdörr går inte att stänga längre. Måste bindas fast. Termometern strejkar, måste skotta för att kunna ta in den. Blääh.

Husbonden har öppnat ännu en rastningsgång till hundarna i trädgården. De kortbenta tutar runt i sina ’rodelbanor’ och ser ingenting av världen. Går vi utanför grinden är det likadant där. De är klart less på omständigheterna. Sigrid springer så långt gången går, stannar vid en vit snöväggsvall där det förut gick att gå. Hon skäller uppfordrande ett 'Sesam - öppna dig'. Lönlöst. Snöväggarna är kompakta.

Fotade ett rådjur som gick på vägen utanför mellan höga snövallar. Hon tänkte ta sig till fågelbordet för att äta solrosfrön. Många besök där nu.

Skidlaget tog ännu ett guld. Spänningen blev mig för stor när skidstafetten gick in på sista sträckan och spurtvargen Northug närmade sig. Jag flydde fältet tills det lät säkert. Återvände lagom för upploppet och visst såg det härligt ut när Marcus Hellner ledde så stort. - Men, herreguud, åk in i mål nån gång, då! Trodde jag skulle gå åt av nervositet när han ödslade tid på att hämta flagga för att defilera över mållinjen. Puh.

Det är ungefär som i en kriminalfilm när mördaren tappar pistolen och ligger skjuten och offret kopplar av och tror han är död. - Sparka undan pistolen då! skriker jag. Men det gör dom inte... och vips vaknar mördaren upp och får tag i vapnet och spänningen fortsätter. Grrr... man får aldrig ta nåt för givet förrän det är färdigt.

Nå... nu gick det ju vägen... IGEN. Det blir bättre och bättre det här.

Grattis och god forsättning, grabbar!