Direktlänk till inlägg 22 februari 2010
Herreguuuud, vad fooort det gick! Vi höll på att krypa ur skinnet vid kvällens sprintstafett. Här sitter man och hjälper till, vaggar och trampar i takt. Om alla svenskar vaggade på lika duktigt framför tv:n så bör det ha gjort susen. Det såg ut att kunna hålla till guld, så man blev nästan besviken när det "bara" blev silver. Men jösses… vad är det dom har gjort… jo, en medalj till. SVERIGES SJUNDE. I grym konkurrens. Livet som svensk är härligt just nu. Charlotte Kalla och Anna Haag är våra nya nationalhjältar. Småvuxna tjejer med ett sjujäkla driv som kämpade mot dessa övermänskliga tyskar. Fattar inte hur dom orkar. Vilket jäkla slit att pumpa sig uppför och nerför, tre varv vardera i en vansinig fart. "Det är bara att grisa på", som Kalla sa före loppet. Nu har hon både guld och silver med sig hem från sitt första OS. För killarna blev det ingen final. Om Emil Jönsson varit frisk, så kanske… Men han fick öroninflammation – en barnsjukdom…! Dom är ju så känsliga dessa idrottsmän. Tål inte att man tittar på dem, nästan. När ersättaren Teodor Peterson ramlade på den andra sträckan och bröt staven gick luften ur en. Synd om Hellner. Nåja… det finns fler tävlingar kvar. Och skidskytten Helena Jonsson gjorde det enda rätta i går. Gick ut på presskonferens och sa att nu är jag inte favorit längre. Varpå det gick riktigt bra i nästa tävling. Så var det sagt. Smart drag. Hon lade bara av sig favoritoket och funkar igen. Skönt, tyckte hon. Och jag med.
Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 |
9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 |
|||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
|